Jag vet inte var detta uttryck började, kanske var det på Twitter; Throwback Thursday - när man delar något från det förgångna. En slags tillbakablick.
Idag är det fyra veckor kvar tills vi sätter oss på planet till New York och mycket av mina tankar upptas av just den resan. Men jag vill idag berätta lite om när jag var där med en av mina allra bästa väninnor Gasellen.
Det var i mars 2011. Vi trodde att det skulle vara tjugo grader som Gasellens kusin hade rapporterat om veckan innan så vi hade alldeles för lite kläder med oss och det är en av grejerna jag minns. Att vi frös. Och inte hade vi lust att lägga pengar på just mer ytterkläder så under jeansen gick vi med dubbla strumpbyxor.
Jag hade i januari fyllt 40 och fått dollar i present av några mycket goda vänner för att unna mig en helikoptertur över Manhattan. Eller ja, över och över, det är flygförbud över Manhattan så man flyger längs med Hudson River. För mig som är en höjd- och flygrädd person så är det här med att åka helikopter en ganska stor utmaning. Gasellen och jag bokade i alla fall en tid via nätet och tog oss till Downtown Manhattan Helipad på utsatt dag och tid.
Innan vi gick ut på "plattan" så gicks det igenom lite säkerhetsgrejer och de gick bland annat igenom flytvästen som man fick som en liten magväska att ha på sig. Min krånglade och jag började bli lite desperat för nu började vi gå mot plattan och jag kunde inte knäppa min. Då säger killen som ska visa oss ut att "skit i den, vi har dem mest for show. Kraschar ni så hinner du inte veckla ut den ändå." Alltså skräcken jag kände just då kommer jag inte att glömma. Bara för att i nästa stund höra hur han skrattade och sa: "Jag bara skojade. Här har du en som funkar." Jag ville bara därifrån men han tog mig i handen och sa: "Du får sitta framme med piloten!" Han såg väl hur skärrad jag var, hahaha.
Vi fick alla hörlurar och headsets för att kunna prata med varandra men främst med piloten. När vi lyfte tittade jag ned och såg att golvet var av glas. Jag fick en känsla av att jag satt rakt ut i luften. Bestämde mig för att börja ta kort med min iPhone för att distrahera mig och pladdrade samtidigt oavbrutet med piloten. Jag tror faktiskt inte någon annan passagerare lyckades få fram en enda fråga till piloten. Gasellen satt där bak och log och knäppte av kort hon med.
Det var helt enormt när vi startade och man såg Brooklyn Bridge rätt fram. Hur helikoptern sen vände söderut och man såg Verrazzano Bridge (starten för ING NYC Marathon). Vi passerade Frihetsgudinnan och såg den långa kön som ringlade sig från stället där båten lägger till.
Sen flög vi med Manhattan till höger om oss. Jag såg som ett stort hål bland alla byggnader strax ovanför downtown. Jag frågade piloten vad det var. Det passade lixom inte in. Han vände sig om och tittade på mig och sa: "That´s Ground Zero." Jag kommer ihåg att jag fick som en klump i halsen. Hålet såg verkligen ut som ett sår bland alla byggnader. Idag ser det annorlunda ut när minnesmärket byggts och andra byggnader runtomkring blivit klara men i mars 2011 såg det fortfarande ut som ett öppet sår.
Vi fortsatte vår tur och när vi kom i höjd med Central Park så insåg jag hur stor parken verkligen är.
Sen tillbaka längs med Hudson River med Manhattan till vänster nu och sen rundade vi lower Manhattan och såg färjelägret där. Strax innan vi åter var tillbaka på plattan så tog jag denna bilden på Staten Island ferry som var på väg in:
Idag är det fyra veckor kvar tills vi sätter oss på planet till New York och mycket av mina tankar upptas av just den resan. Men jag vill idag berätta lite om när jag var där med en av mina allra bästa väninnor Gasellen.
Det var i mars 2011. Vi trodde att det skulle vara tjugo grader som Gasellens kusin hade rapporterat om veckan innan så vi hade alldeles för lite kläder med oss och det är en av grejerna jag minns. Att vi frös. Och inte hade vi lust att lägga pengar på just mer ytterkläder så under jeansen gick vi med dubbla strumpbyxor.
Jag hade i januari fyllt 40 och fått dollar i present av några mycket goda vänner för att unna mig en helikoptertur över Manhattan. Eller ja, över och över, det är flygförbud över Manhattan så man flyger längs med Hudson River. För mig som är en höjd- och flygrädd person så är det här med att åka helikopter en ganska stor utmaning. Gasellen och jag bokade i alla fall en tid via nätet och tog oss till Downtown Manhattan Helipad på utsatt dag och tid.
Innan vi gick ut på "plattan" så gicks det igenom lite säkerhetsgrejer och de gick bland annat igenom flytvästen som man fick som en liten magväska att ha på sig. Min krånglade och jag började bli lite desperat för nu började vi gå mot plattan och jag kunde inte knäppa min. Då säger killen som ska visa oss ut att "skit i den, vi har dem mest for show. Kraschar ni så hinner du inte veckla ut den ändå." Alltså skräcken jag kände just då kommer jag inte att glömma. Bara för att i nästa stund höra hur han skrattade och sa: "Jag bara skojade. Här har du en som funkar." Jag ville bara därifrån men han tog mig i handen och sa: "Du får sitta framme med piloten!" Han såg väl hur skärrad jag var, hahaha.
Vi fick alla hörlurar och headsets för att kunna prata med varandra men främst med piloten. När vi lyfte tittade jag ned och såg att golvet var av glas. Jag fick en känsla av att jag satt rakt ut i luften. Bestämde mig för att börja ta kort med min iPhone för att distrahera mig och pladdrade samtidigt oavbrutet med piloten. Jag tror faktiskt inte någon annan passagerare lyckades få fram en enda fråga till piloten. Gasellen satt där bak och log och knäppte av kort hon med.
Det var helt enormt när vi startade och man såg Brooklyn Bridge rätt fram. Hur helikoptern sen vände söderut och man såg Verrazzano Bridge (starten för ING NYC Marathon). Vi passerade Frihetsgudinnan och såg den långa kön som ringlade sig från stället där båten lägger till.
Sen flög vi med Manhattan till höger om oss. Jag såg som ett stort hål bland alla byggnader strax ovanför downtown. Jag frågade piloten vad det var. Det passade lixom inte in. Han vände sig om och tittade på mig och sa: "That´s Ground Zero." Jag kommer ihåg att jag fick som en klump i halsen. Hålet såg verkligen ut som ett sår bland alla byggnader. Idag ser det annorlunda ut när minnesmärket byggts och andra byggnader runtomkring blivit klara men i mars 2011 såg det fortfarande ut som ett öppet sår.
Vi fortsatte vår tur och när vi kom i höjd med Central Park så insåg jag hur stor parken verkligen är.
Sen tillbaka längs med Hudson River med Manhattan till vänster nu och sen rundade vi lower Manhattan och såg färjelägret där. Strax innan vi åter var tillbaka på plattan så tog jag denna bilden på Staten Island ferry som var på väg in:
Söndagen den 3/11 kommer jag ta denna färjan (ok, just om det blir båten på bilden vet jag ju inte) klockan 06:45 ut till starten.
Det finns mycket mer roligt att berätta om vår resa men jag sparar det till en annan gång. Om ni är på väg till NYC det närmaste kan jag varmt rekommendera en helikoptertur. Speciellt nu när dollarn är så låg. Jag kommer alltid komma ihåg den där lördagen. Tack bästa C, T, L & U för att ni sponsrade mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar