Skogen vs Eva 2-0

Igår så var det då dags för provlöpning av banan inför Sandsjöbacka Trail om tre veckor. Visst det har varit provlöp innan men de har jag inte kunnat vara med på.

Igår handlade det om de sista 32-33 km av loppet, dvs man skippade den delen som går från Kungsbacka till Kyrkobyn Dala och som går på asfalt (ca 10k), obs 43 km´s banan som jag springer. De som springer 64k startar i Onsala men springer så klart denna delen också och de som springer 22k och startar i Lindome kör ju också delar av denna bansträckningen.

Jag visste att det skulle bli lerigt och blött men inte trodde jag att löpningen skulle bli mer lik gyttjebrottning. Att i nästan varje steg inte kunna trycka ifrån utan istället fokusera på att inte få ned foten för mycket i leran och konstant jobba med hög benföring tröttar ut ganska rejält kan jag säga.

Jag som älskar att springa i skogen och tycker att bansträckningen är fin njöt inte speciellt mycket. Mer än av trevligt sällskap och att få tillfälle att memorera banan så mycket man kan.

Nedan bild när jag ganska trött forcerar en backe:

                                       Foto Robert Rundqvist/Sandsjöbacka Trail 

Här på klipphällen var det lätt att få fäste och speciellt i mina Inov-8 X-talon 190. Hade även gaiters på mig igår för att inte få skit i skorna. Många är de gånger som jag fått in nån liten sten som stört och som sen lett till en helvetes j-vla blåsa. Jag hade även våtsockar på mig och frös ingenting om fötterna även om det var väldigt blött.

Vad gäller vätska och energi så hade jag som ni ser på bilden ovan bara ett vätskebälte med två flaskor med mig. Sen hade jag även en gel och en Flapjack. Då det tog ganska lång tid att forcera de nästan 33k, över fyra timmar, så kan jag nu i efterhand säga att jag borde haft med mig lite mer. Jag var ganska trött i slutet även om det inte alls handlade om någon "väggning".

Två megavurpor fick jag till; en i skogen när jag funderade på om jag skulle springa om en kille och började tveka och vips hade jag inte riktigt koll på lera och rötter och halkade och fick en lårkaka på vänster lår som idag är stor som en tennisboll och härligt röd-blå. Sen den andra vurpan var när vi kommit till motionsspåren i Sisjön och jag höll på att fippla med min karta som jag försökte fästa i vätskebältet. På helt platt grusväg stod jag så på näsan och slog i höger knä rejält och gjorde hål på mina tights. Men min vana trogen så låg jag ju inte kvar och kved utan reste mig upp som om ingenting har hänt och fullföljde. Skador inspekteras bäst efteråt om det går att springa.

Något jag tänkte på igår när det sen lades upp bilder från passet var att flera som inte var med och sprang skrev kommentarer som: "Åh vad fint det ser ut!" "Underbart!"
Min kommentar var: "Gyttjebrottning!"

Jag tycker inte att det är kul att springa mer eller mindre 33k i lera. Vissa partier är ok men inte så mycket som igår. Jag hoppas innerligt att det nu blir kallare och att det snöar. DÅ kan man prata om "fint" och "underbart". Är det samma väder och underlag den 26/1 som igår kommer det bli mycket tungt och det kommer inte bara vara att ställa ut skorna och tro att det kommer att bli nån bra tid. Mer att man får hoppas att man inte trillar och att orken inte tar slut. Igår var det många som hade dubbskor, enda som biter på hala rötter och spångar. Det vet jag sen senaste vurpan på en såphal spång på samma led. Gummidobbar räcker inte. Igår tog jag antingen myrsteg på spångarna eller sprang brevid.

Nå hur gick det med höger knä då?
Ja, det blev ett djupt jack och en hudflik som gick att vika ned. Borde kanske sytts men jag orkade inte sätta mig på akuten för några stygn utan det fick sköljas rent och sen när det vätskat klart så blev det strips på.

                       

Kommer bli ännu ett ärr. Snart har jag lika många ärr på min kropp efter mina vurpor som en gammal sjöman har tatueringar, hahaha.