Plockar undan alla julsaker för att lägga upp dem på vinden. Känns som om det bara var några dagar sen jag tog ned dem. Julen, har den redan varit? Jag känner mig snuvad och besviken.
Men saker och ting i livet är inte beständiga och vissa traditioner ändras. Motvilligt inser man detta då man ofta vill att allt ska vara som det alltid har varit. Julen är väl speciell på det sättet att den "sätter spår i en" redan när man är liten, både på gott och ont, och om man som jag alltid har älskat julen så klamrar man sig fast vid den och dess traditioner på ett kanske inte så hälsosamt sätt (förutom grönkålen då som alltid är hälsosam). Trygghet som raseras och traditioner som bryts. Låter kanske hemskt och dramatiskt men allt handlar ju om ens egen högst personliga uppfattning om vad julen betyder just för dig.
Denna julen har mina tankar handlat mycket om döden och att vårt liv här på jorden alltid slutar med det. När någon när och kär blir gammal och skröpplig blir man påmind om detta men även om sin egen dödlighet och tankar inför denna och sin ålderdom. Vi har inte längre en bra äldrevård och jag kan inte riktigt förstå hur man tänker när man drar ned och rationaliserar bort det som är bland det viktigaste som finns; våra barn och våra gamla. För ja, skolan går inte heller ett roligt öde till mötes. Vad var det som hände? Hur kunde det blir så här? Vi som var ett mönsterland att ta efter. Vad var det som kom av sig? Var det att vi glömde bort det som varit och sket i traditioner och bara formade något nytt som inte alls var/är bra?
Före och under jul har det skrivits och debatterats mycket i Göteborgs-Posten om just skolan. Vissa anser att vi gett makten till barnen och att detta är fel. Vissa hävdar andra saker och viss pajkastning har förekommit.
Under 2013 har det i samma tidning stått mycket även om äldreomsorgen. Hur personal inom Hemtjänsten känner sig hjälplösa då de känner att de inte räcker till och om äldre som får vänta i flera timmar på att få gå på toaletten.
Med en son som snart blir 12 och en mamma som är mycket gammal och sjuk så blir dessa två ämnen än mer relevanta och jag känner mig faktiskt ganska hjälplös. Diskussioner vid morgonkaffet på mitt jobb handlar ofta om frustration och att det kanske är dags för oss "vanliga" människor att kliva in och bli politiker. Det kanske är dags för oss att återta makten över vårt land? För det som hänt de senaste 20 åren känns inte som en utveckling som kommer att leda till något bra. Vi är det fina landet som kom av sig, precis som julen som kom av sig. Jag funderar och funderar och likt professor Balthazar så hoppas jag att jag hittar en lösning för hur JAG kan engagera mig mera för nu känner jag att botten är nådd.
Jag håller med dig om både julen och om om tillståndet generellt! Julen har aldrig riktigt varit min favorit då jag tidigare tyckte att det mest handlade om att tillfredsställa alla andras önskemål om att träffas och glömma bort vad jag själv ville men det var mest när de äldsta barnen var små, nu är det bättre tycker jag.
SvaraRaderaJa, jag har röstat på den här regeringen och blivit väldigt gynnad av politiken men det räcker nu. Hela politikerkåren känns lite frånkopplad från den vanliga befolkningen. Jag tjänar bra och bor relativt billigt och kan skaffa det jag behöver och mer därtill och lägga undan pengar varje månad, jag behöver inte ett femte jobbskatteavdrag som ger mig ännu mera pengar i plånboken, nej satsa dem på skola och äldreomsorg istället!
Ja, julen är ganska komplex. Jag gillar julen men när tråkiga saker sker under denna period så blir jag extra känslig.
RaderaJag har oxå röstat på den sittande regeringen men tror inte att det handlar om dem. Detta "förfall" har pågått under längre tid även när sossarna var vid makten. Tror problemet är mer att som du skriver att dagens politiker inte har så mycket verklighetsförankring. De har jobbat med politik hela livet. Sen oavsett parti så håller de varandra bakom ryggen och det har i Göteborg lett till mutskandaler och nepotism bl.a. Kanske dags för oss vanliga att engagera oss och få ordning på det här sjunkande skeppet!
Att värna om de äldre är att värna om sig själv i framtiden, att värna om skolan och barnen är en chans att skapa förutsättningar för en bättre morgondag. Jag förstår vad du menar Eva, även om mina föräldrar är förhållandevis unga är det svårt att se någon bli svag, orörlig och andfådd för misnt lilla. Det värsta är väl att veta att det bara går åt ett håll. Det finns ingen optimist i världen som kan komma och säga "det löser sig ska du se". Problemet är att det inte gör det. Men man ska inte misströsta för det. Vi ska alla dö en dag och det handlar bara om när och hur. Och tänk då på att du faktiskt lever det liv du vill, du håller på med något du gillar, lever en dröm kan jag tänka mig, även om det inte alltid är en dans på rosor. Det finns folk som inte ens kommer i närheten av en dröm, eller kan formulera något de hemskt gärna vill. Sånna här tankar kommer och går och jag tror bara det är nyttigt att tänka på döden. Jag försöker tänka på döden ofta, jag tycker att jag har lättare för att göra livsval då. Hörs!
SvaraRaderaStort tack för dina kloka ord C-M!
RaderaAlltid kul att följa dig Eva. Glöm inte att du är en tuffing!
RaderaTack för att du påminner mig C-M!
Radera