lördag 1 juni 2013

Min första mara - short version

Att springa sin första mara ger erfarenhet. 
Ibland genom smärta. Idag klarade jag 30k utan problem. Det gick lätt, jag hade energi och kände mig lugn. Sen kom smärtan. Smärtan från höfterna som gjorde att jag trodde jag skulle dö. Men jag bet ihop. 
Jag trodde jag hade 3.30 som i en liten ask, tvi fick jag. 3.39 raglade (ja, jag raglade) jag in på. 
Nu återhämtning. Mer info inom. 


4 kommentarer:

  1. Hej Eva! Jag kände igen dig från att ha följt din blogg och hejade på dig på upploppet inne på Stadion, men du hörde nog inte. Tyckte inte att du raglade, du såg stark ut! Grattis till genomförd mara, med en i mitt tycke fin tid!Kul att du är igång med bloggandet igen!

    SvaraRadera
  2. Tack Linda! Ledsen att jag inte hörde dig! Det var fler som hejade på mig inne på Stadion men jag var trött, hade ont och varför spelade de så hög musik?
    Kul att du läser min blogg! Nästa gång lovar jag heja tillbaka/vinka! :-)

    SvaraRadera
  3. God morgon Eva! Jättegrattis till ditt första marathon - och till en väldigt fin tid! Stockholm är faktiskt en rätt tuff bana, det ska man komma ihåg. Så jag tycker du ska känna dig otroligt nöjd med din prestation! Hoppas kroppen känns bättre närmsta dagarna. Synd bara att jag missade dig på Stadion. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Tove!
      Inför New York kommer det bli fler längre pass på asfalt. Man blir bra på det man tränar och min kropp hade energi och jag kände mig pigg och stark men när smärtan kom så hjälpte inte det att jag hade all energi i världen, då handlar det bara om att välja mellan att bryta eller bita ihop.
      Stort grattis igen till din prestation! Vädret hade du ju fixat bra oxå! 2.53 hade jag gissat på dig men det fixar du i Berlin! Hard work pays off!

      Radera