Lerum Vildmark och mission accomplished

Igår spelade sonen fotbollscup i Hjällbo. Inte så långt från Lerum tänkte jag på fredag kvällen och bestämde mig för att trots lite slitna ben göra en avstickare för att springa Lerum Vildmark.
Helst hade jag velat springa långa banan på 18 km men insåg att det inte fanns tid för detta och även kombinationen med lite sliten kropp valde jag istället 10,6 km´s slingan.

Jag hade frågat en av arrangörerna om banan och fått reda på att det var skogsmotionsslingor blandat med grus och fin skogsstig och att det var ganska torrt. Mitt val föll därför inte på ett par terrängskor utan mina egendesignade Adidas Adios 2 (mina klubbfärger):

                               

Det här är skorna efter att jag spolat av dem med vatten på parkeringen efter loppet. För ja, det var rätt skoval (enligt mig i alla fall). 

Mycket fin bansträckning där det blandades precis som utlovat med motionsslingor, grusstig och fina små skogsstigar. Precis som jag gillar. Faktiskt mer än den svårsprungna banan från förra helgen på STT Skatås. Kanske för att det trots kupering är lite lättare att springa en sådan här bana jämfört med en bana som består av mycket stenar (speciellt utför) som det var förra helgen. 

Första två km gick på ett böljande motionsspår och här kunde jag stå på ganska bra. Dessa två kilometrar gick i typ 4:15-4:20 fart. Sen kom vi in på en liten skogsstig och farten gick ned till strax runt fem-fart. Jag gillar verkligen inte när folk ligger nästan kloss an på mig i rygg utan att säga att de vill gå om så vid två tillfällen så stannade jag och släppte förbi några. Sen hamnade jag bakom en kille som sprang lite för långsamt men jag valde ändå att ligga kvar för att spara lite kraft. Sen kom det lite gruspartier och här kunde jag stå på ganska bra och gick om en del. Sen in i skogen igen. Här visste jag att jag låg tvåa. Första tjej såg jag dundra iväg redan tidigt i typ 4:00 fart så henne såg jag aldrig men jag visste att jag hade några tjejer precis bakom mig. 

Efter halva loppet släppte jag förbi en dam. Hon tyckte jag höll bra fart och ville egentligen inte gå om men jag gillar som sagt inte att ha någon kloss an (man kan ju undra varför jag springer lopp i skogen om jag inte gillar detta, hahaha). Hon var kanske i min ålder eller lite äldre och bakom mig visste jag att jag hade två yngre tjejer. MEN jag hörde på deras andhämtning och steg att de inte skulle klara att ta mig. De var redan ganska ansträngda efter halva loppet. 

Jag njöt verkligen av banan som passade mig bra. Det liknade mycket den löpning jag springer uppe i Änggårdsbergen och jag kände mig hemma. Det vackra vädret och snälla funktionärer som stod på flera ställen i skogen gjorde bara upplevelsen ännu bättre. Men tävlingshornen fanns där. Jag visste nu att jag låg trea och hade inga planer på att släppa förbi någon av tjejerna bakom. Så när det kom en böljande bit på grus (ni vet en sådan där gammal fin skogsväg med uppkörda spår där bilar kört och det växer gräs i mitten) så lade jag in en högre växel och sen såg jag inte skymten av dem mer. 

In i skogen igen och jag såg 8 km´s markeringen strax därefter. Härifrån sprang jag helt själv och njöt ännu mer. Jag kunde ta ut steget precis som jag ville och när jag sprang på den smala skogsstigen längs Härsjön så kändes det så gott i hjärtat att jag nästan glömde att jag höll på att springa en tävling. 

Så kom då sista 1,5 kilometern som åter var motionsspår, uppåt, uppåt. Allra sista biten upp mot mål var det en så brant backe att det var svårt att springa och sen kom målet direkt på toppen. Jag började se tvåan en bit bort men det fanns inte en chans att jag skulle kunna komma ikapp. 16 sekunder slog hon mig med. 

Där i slutet i backen så var det många som hejade på mig - tack! Det är verkligen en fördel att springa i kjol och jag gick i mål med ett stort leende på läpparna. 

Väl i målet pratade jag med tvåan. Hon som vann hade gått in 7 (!) minuter före oss! Mycket bra sprunget av henne!

Sen tog jag min påse och begav mig tillbaka till fotbollscupen där sonens lag faktiskt kom tvåa! Således både en tvåa och en trea satt i bilen på väg hem sen på eftermiddagen. 

Jättestort tack till arrangörer av Lerum Vildmark, mycket bra! Jag kommer igen nästa år men då springer jag nog den långa slingan! 

Idag startade jag morgonen med en morgonjogg på 12 km. Så nu är veckans planerade distans avklarad. Ok, det blev inte exakt 12 km per dag men gårdagens tävling på 10,6 km + uppvärmning tycker jag faktiskt kan klassas som 12 km även om jag inte vet hur lång uppvärmningen var, brukar faktiskt inte ta varken tid eller distans på det. 

Under min morgonjogg idag stannade jag nere vid Nya Varvet och tog kort på Älvsborgsbron, ett av mina favoritlandmärken i Göteborg: 

I lurarna lyssnade jag idag inte på Håkan Hellström utan på en annan svensk kille som är en favorit, Oskar Linnros. Bästa låten på hans senaste "Klappar och slag" är enligt mig "Kan jag få ett vittne?" Klicka gärna på länken nedan så kan ni se när han framför just denna låten på Nyhetsmorgon i TV4. 

"Så när internet har glömt oss 

Ska jag följa dig ändå

När personerna du kanske kände slutat titta på

Om ensammast är starkast

Var jag starkare förut" 

Ur "Kan jag få ett vittne?" - Oskar Linnros