Befinner mig i något slags ingenmansland för tillfället. Jag är trött pga många olika saker (bla ett tufft träningsläger, en mamma som är sjuk, en rygg som gör att jag inte kan sova, m.m.) och jag har svårt att hitta en linje att följa som känns bra/rätt.
På lördag är det tre veckor kvar till Göteborgsvarvet och fem veckor till Stockholm maraton. Herrejesses, hur ska det gå? Känner väl inte direkt att jag befinner mig där jag skulle vilja vara men allt som händer i ens liv går ju inte att påverka så jag har redan insett att det får gå som det går. Jag har ju mina tidsmål men har kommit en bra bit sen när jag fick min "mentala kollaps" efter Varvet 2011 och var helt lamslagen när jag inte nådde mitt utsatta tidsmål. Jag vet att jag idag kan ta ett "dåligt" resultat och har sen länge insett att det viktigaste i livet är inte att vara snabb, det definierar mig inte längre som löpare det finns lixom lite andra aspekter som är viktigare.
Efter gruppass både måndag och tisdag och ingen ork eller tid över till egen träning så gjorde ett inställt företagspass idag att det blev en lucka för träning för mig själv.
Härligt då att regnet och vinden piskade som bäst när denna lucka uppstod. Bestämde mig i alla fall att springa 10 km. Inte för snabbt och inte för långsamt. Min skamgräns för detta är att klara detta på under 45 minuter. Vill gärna poängtera här att detta är MIN skamgräns och MIN indikator på var JAG står.
Resultatet då? Jo, 44:33. Ansträngning då? Ja, tuffare än vad jag hade hoppats och visst jag kan skylla på alla möjliga saker men jag kan väl säga att 1.30 på Varvet idag kändes orealistiskt. Jag har väl några tankar på hur jag ska lägga upp min träning det närmsta men känner väl att jag inte riktigt landat i dessa tankar än varför jag inte delar dem med er här idag.
Det jag däremot kan dela med er är min outfit från igår:
På lördag är det tre veckor kvar till Göteborgsvarvet och fem veckor till Stockholm maraton. Herrejesses, hur ska det gå? Känner väl inte direkt att jag befinner mig där jag skulle vilja vara men allt som händer i ens liv går ju inte att påverka så jag har redan insett att det får gå som det går. Jag har ju mina tidsmål men har kommit en bra bit sen när jag fick min "mentala kollaps" efter Varvet 2011 och var helt lamslagen när jag inte nådde mitt utsatta tidsmål. Jag vet att jag idag kan ta ett "dåligt" resultat och har sen länge insett att det viktigaste i livet är inte att vara snabb, det definierar mig inte längre som löpare det finns lixom lite andra aspekter som är viktigare.
Efter gruppass både måndag och tisdag och ingen ork eller tid över till egen träning så gjorde ett inställt företagspass idag att det blev en lucka för träning för mig själv.
Härligt då att regnet och vinden piskade som bäst när denna lucka uppstod. Bestämde mig i alla fall att springa 10 km. Inte för snabbt och inte för långsamt. Min skamgräns för detta är att klara detta på under 45 minuter. Vill gärna poängtera här att detta är MIN skamgräns och MIN indikator på var JAG står.
Resultatet då? Jo, 44:33. Ansträngning då? Ja, tuffare än vad jag hade hoppats och visst jag kan skylla på alla möjliga saker men jag kan väl säga att 1.30 på Varvet idag kändes orealistiskt. Jag har väl några tankar på hur jag ska lägga upp min träning det närmsta men känner väl att jag inte riktigt landat i dessa tankar än varför jag inte delar dem med er här idag.
Det jag däremot kan dela med er är min outfit från igår:
Oavsett hur snabb jag kommer att vara på Varvet/maran så kan jag i alla fall satsa på att ha en så matchad och snygg outfit som möjligt. Eller som jag sa inför ett bröllop för några år sen där jag skulle sjunga i mitt tal till bruden: Med en snygg klänning och ett roligt tal så kommer gästerna förlåta att min sångröst inte är den bästa ;-)
Der där ser både tufft och snyggt ut! Vad är det för dojor som du är otrogen med? Låter moget och klokt att anpassa sina förväntningar till vad som faktiskt är rimligt i ens liv. Det är inte alltid det lättaste. Vore kul att höra om dina planer framåt när du "landat" själv i dem.
SvaraRaderaDet är ett par gamla Nike Free 3.0 :-)
RaderaGanska utslitna men några km till kan jag nog få ut ur dem!
Ja, återkommer med mina tankar när de landat lite mer. Handlar om att välja fokus.
Tufft och snabbt menade jag. I för sig snyggt också! Men rätt ska vara rätt.
SvaraRaderaFörstår ditt velande och klokt beslut. Känslan av målgången är otrolig och den känslan lever man länge på.
SvaraRaderaTack Johanna! Ja, det kändes rätt!
Radera