onsdag 17 april 2013

Reserapport simläger med Simcoachen

Man kan göra en historia lång och man kan göra den kort eller så kan man berätta den med glimten i ögat och låta den bli precis lagom.

Det jag kan säga till att börja med är att om man gillar att träna så är Playitas på Fuerteventura the place to stay. Om man som jag gillar berg så kan man klättra upp på ett av bergen brevid resorten och få en fin bild av bukten där resorten ligger:


Sen kan man välja att fortsätta att springa där uppe på bergskammen och låtsas att man är Emelie Forsberg när det blir lite nedåt. Jag försökte men det blev för mycket sten- och grusskred så jag drog ned på farten för att inte göra en megavurpa och bli spettad i ryggen av någon vulkansten. 


Annars kan man välja att springa till fyren t.o.r. som är ca 13 km. Välj gärna då inte att ha sprungit 9 km innan i bergen som jag nyss nämnt för även om fyrslingan går på typ oljegrus/asfalt så går det uppåt, uppåt, uppåt för att sen sista biten upp avslutas med en serpentinväg i ca 1,5 km som går ÄNNU mer uppåt, hahaha. Utsikten när man kommer upp är dock underbar och helt värd det där sista jobbiga: 


På tillbakavägen från fyren så går det ju nedför och DÅ kan man leka Emelie Forsberg ;-) 

Efter fyrturen så kan man förslagsvis lägga sig en liten stund vid poolen och ta en sån där semesterbild med fötterna i fokus: 


Sen kan man även ta en öl på balkongen och ta kort på när flugor kopulerar: 


Därefter invänta sin rumskamrat som cyklat 9 mil i bergen och fått snygga kompressionssleeves som solbränna: 


Dagen efter kan man spexa till det och låna ut två av sina kjolar och utmana sin rumskamrat och nya vän på den där j-vla turen till fyren igen och be en annan ny kamrat ta bilder PRECIS när han kommit upp och håller på att återhämta sig efter backen (sorry Anders): 


Och varför bada/simma i poolen när man kan bada/simma med hajarna i bukten: 


Göra tummen upp och stå så där isär med benen så att folk antingen tror att man är gravid eller håller på att föda stående, hahaha. Sen visa dessa moves dagen efter igen uppe vid den olympiska poolen bara för att inse att Lisa Nordén stod bakom en och undrade vem man var för mupp :-P 

Icke att förglömma maten! Förutom riktig fysisk träning så tränar man även på bufféätandets "svåra" konst och förundras över hur träningsfreaks utan att bry sig går och äter middag med kompressionssleeves på benen, tights över, cykelblöja på och lite andra intressanta kombinationer (inga kort på det tyvärr men ni kan ju föreställa er). 

Och vad kan gå fel när man inleder morgonen med att äta bl.a. crepes med Nutella: 


Sen kan man gå upp tidigt på morgonen för att se en triatlonstart: 


Skrika åt en olympier så att ens nyvunna kamrater nästan skäms: 


Ja, det är Lisa Nordén när hon växlat från cykel till löpning i Fuerteventura Challenge och jag måste säga att bilden inte alls gör henne rättvisa. Hon ser faktiskt inte alls ut sådär. Man säger ju att bilder lägger på 10 kilo och så var det verkligen. Lisa var verkligen liten, smal, stark och vältränad även om det kanske inte ser ut så på denna bilden. Och det där med att bilder lägger på 10 kilo tänker jag i alla fall leva på nu eller vänta det kanske inte har med kameran att göra utan mer det här hiskeliga bufféätandet? 

Sen kan man på kvällen sitta och frysa i en blöt baddräkt på en prisutdelning som man helst hade velat hade gått LITE fortare (men vi var ju i Spanien, manana manana typ) men vad göra när ens rumskompis går och vinner damklassen på den kortare varianten på tävlingen som Lisa deltog i och vann? Snygg nigning där Maria när du tar emot priset: 


Annars har vi ju mest "hängt" vid den olympiska poolen: 


Här ser ni bästa Anna-Karin Lundin, aka Simcoachen övervaka sina adepter. Man ser även hennes eminente assistent Bjarne Koning. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att om ni vill lära er simma enligt TI (Total Immersion) så anmäl er till någon av A-K´s kurser. Gör det så fort ni kan för snart kommer hon vara så uppbokad att jag får snika mig in på hennes pass på Valhalla och låtsas att jag är med i gruppen! Hon är helt enkelt bäst, no doubt about it! 

Att jag fortfarande traglar med vissa saker har INGET med A-K att göra utan det handlar snarare om att min kropp inte vill göra som min hjärna vill men nu ska jag bara köra "nodding" i "skate position" (googla om ni vill veta vad det är för drills) i två månader så får vi se om även jag kan lära mig att integrera min andning i min simning. Det ser nämligen helt ok ut när jag inte behöver andas men det orkar jag bara i ca 25 meter sen tar syret slut...kanske ska börja träna fridykning så att jag kan lära mig att hålla andan, hmmmm. 

Sista dagen innan avresa så var vi ute på en liten vandring i bergen och helt plötsligt så ser vi en stor korp sitta på en klippa: 


Dåligt omen sa jag och visst var det så. Strax därefter tog stigen slut och jag gav mig den på att stigen fanns på andra sidan av den här klippan och började bege mig uppför klippväggen: 


Det visade sig att stigen inte alls fanns på andra sidan utan bara ett stup. Att ta sig upp var en sak men att ta sig ned en annan och det var verkligen living on the edge...kunde slutat riktigt illa och att det blivit ett kors till brevid detta: 


Men det avlöpte till slut väl och för mig som ser tecken lite överallt så insåg jag att både korpen och korset var omen för något annat mycket mera tragiskt som senare samma dag hände i Boston. 

Summan av lägret: 
25 pass på 8 dagar är inte illa pinkat och visst känner jag mig lite sliten men det var det värt!

Bästa A-K - tack för att du övertalade mig att haka på! Mina ord för hur proffsig och duktig jag tycker att du är får inte plats här på bloggen (hade ju blivit flera sidor med superlativer och många kanske redan slutat läsa detta långa inlägg vid bild två)

Speciellt tack till min rumskompis och partner in crime Maria! Tack även till Vivvi för att du tar hand om oss "galningar" ;-) 

Tack alla ni andra deltagare på lägret som förgyllde min vistelse - ni rockar! Jag vet att vi kommer ses igen (vare sig ni vill eller inte, hahaha)! 

Avslutar med en bild jag tog på flygplatsen igår. Vi gick förbi ett akvarium där en fisk ätit en annan fisk fast inte lyckats svälja den. Fisken simmade runt som en galning och jag tänkte att den faktiskt liknade mig lite i poolen när jag försöka haka på de andra med andan/fisken i halsen...

7 kommentarer:

  1. Vilken härligt, positiv reserapport! Vyer, träning, vänner och så öl och kopulerande flugor, haha!

    Låter som om du haft en rolig och härlig vecka, kommit hem lagom till vårvärmen också, nu är det kortbyxeläge även här på löprundorna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Staffan!
      Kände att jag ville skriva lite med glimten i ögat och delge en känsla för även om det varit mycket seriösa träningspass så har hela tiden glädjen funnits där. En resa jag kommer minnas länge, länge!
      Det finns även viss censurerat material men what happens in Playitas stays in Playitas, typ ;-)

      Radera
  2. Grym reseskildring.
    Jag ska på en intensivkurs med AK i juni och förväntar mig att simma som en delfin efter det. Eller? ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jörgen! Lyckost dig som ska på kurs med A-K!
      Håller tummarna för dig och mig att vi snart simmar som delfiner då! :-)

      Radera
  3. Tack för rapporten! Det låter verkligen som världens bästa resa. Hoppas kroppen får vila lite nu, tufft med så många pass men säkert oerhört givande. Som sagt, är avis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varsågod Tove! Well, kunde väl skrivit lite mer seriöst kanske men tyckte det blev roligare att läsa så här ;-)
      Det var verkligen underbart kul! Att jag var trött kände jag inte förrän jag kom hem för där nere bara blåste man på.
      Jag kommer göra det igen!

      Radera