Igår var jag på Lisberg tillsammans med sonen 10 år och hans kompis. För mig handlade besöket mest om att vänta medans de åkte attraktioner i kombination med att spela bort alldeles för mycket pengar på spelhjul som sysselsättning medan jag väntade.
När jag var liten så var det roligaste jag visste att göra med mina kompisar att åka Flume-ride och bli så blöt som möjligt. Vi lärde oss många knep som inte alltid sågs med så blida ögon av vakterna i tornen. Samma för sonen och hans kompis (minus knepen som jag nu dock "lärt" dem till nästa gång, hehe), dvs deras glädje över att visa hur blöta de blivit när de åkt fann inga gränser. Hade det inte varit så lång kö hade de nog åkt direkt igen. Vissa saker ändrar sig inte på 30 år...
Sen när vi kom hem så slog mästerkokaren till igen med färskpotatis:
Men alltså ärligt - hur gott är det inte med nykokt färskpotatis? Jag älskar detta lika mycket som när jag var liten. Skillnaden nu är bara att det är jag själv som kokar dem.
I fredags lyckades sonen och jag hitta de sista fåglarna i vår Angry Birds kollektion:
Sonen är precis som jag, dvs han tar samlande på stort allvar och har precis som sin mor en mani att kollektioner ska vara kompletta. Oavsett om det handlar om fotbollskort, lego-figurer, Star-Wars gubbar osv osv. Behöver jag säga att jag var likadan när jag var liten och att detta förföljer mig som vuxen? Ibland vägrar jag att köpa saker till att börja med för jag vet att hetsen att ha alla kommer ta överhanden, hahaha. Ja, jag vet att jag är knäpp och kanske har en diagnos men men...
Idag har jag sprungit min favoritrunda i Änggården med bästa sällskapet = Tine. Redan efter ca en halv kilometer slog Tine huvudet i en kraftig gren och föll handlöst bakåt. Jag blev riktigt rädd och bulan i pannan kom DIREKT! Men Tine är ingen som ger sig utan reste sig upp och fortsatte rundan med ett glatt humör. Vilken kämparanda (men så är hon ju dansk) - tack Tine att du följde med mig in i djupaste skogen och kröp under ett nedfallet träd med ett leende på läpparna!
Imon kommer jag vila, tro´t eller ej, för mitt intervallpass på F&S har jag lyckats få en vikarie till (tack Hanna och Ove). Vila är bra. Åtminstonde en dag. Sen tränar jag igen. Vissa saker ändrar sig aldrig ;-)
När jag var liten så var det roligaste jag visste att göra med mina kompisar att åka Flume-ride och bli så blöt som möjligt. Vi lärde oss många knep som inte alltid sågs med så blida ögon av vakterna i tornen. Samma för sonen och hans kompis (minus knepen som jag nu dock "lärt" dem till nästa gång, hehe), dvs deras glädje över att visa hur blöta de blivit när de åkt fann inga gränser. Hade det inte varit så lång kö hade de nog åkt direkt igen. Vissa saker ändrar sig inte på 30 år...
Sen när vi kom hem så slog mästerkokaren till igen med färskpotatis:
Men alltså ärligt - hur gott är det inte med nykokt färskpotatis? Jag älskar detta lika mycket som när jag var liten. Skillnaden nu är bara att det är jag själv som kokar dem.
I fredags lyckades sonen och jag hitta de sista fåglarna i vår Angry Birds kollektion:
Sonen är precis som jag, dvs han tar samlande på stort allvar och har precis som sin mor en mani att kollektioner ska vara kompletta. Oavsett om det handlar om fotbollskort, lego-figurer, Star-Wars gubbar osv osv. Behöver jag säga att jag var likadan när jag var liten och att detta förföljer mig som vuxen? Ibland vägrar jag att köpa saker till att börja med för jag vet att hetsen att ha alla kommer ta överhanden, hahaha. Ja, jag vet att jag är knäpp och kanske har en diagnos men men...
Idag har jag sprungit min favoritrunda i Änggården med bästa sällskapet = Tine. Redan efter ca en halv kilometer slog Tine huvudet i en kraftig gren och föll handlöst bakåt. Jag blev riktigt rädd och bulan i pannan kom DIREKT! Men Tine är ingen som ger sig utan reste sig upp och fortsatte rundan med ett glatt humör. Vilken kämparanda (men så är hon ju dansk) - tack Tine att du följde med mig in i djupaste skogen och kröp under ett nedfallet träd med ett leende på läpparna!
Imon kommer jag vila, tro´t eller ej, för mitt intervallpass på F&S har jag lyckats få en vikarie till (tack Hanna och Ove). Vila är bra. Åtminstonde en dag. Sen tränar jag igen. Vissa saker ändrar sig aldrig ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar