Det blir inga bilder på mina egna framsteg utan istället bild på en liten sötis som visar framsteg i snabbare takt än en själv:
Den nya älgkalven i Slottsskogen :-) Från att knappt ha kunnat resa sig så går den numera runtomkring nästan hela tiden (fast när jag tog kort låg den och vilade en stund med mamman på tryggt och nära håll).
Jag känner själv att det går framåt med min träning och rehab av foten. Fast jag måste erkänna att jag vissa dagar får temporära bakslag som korta stunder får mig att tappa hoppet. Jag vet innerst inne att det kan ta upp till ett år för en sena att läka klart men gör allt rätt för att det ska fortare. Jag vet vad jag ska göra och jag märker direkt när jag "slarvar". Så nu slarvar jag inte utan gör mina övningar och det som gör att jag mår bra.
Igår sprang jag långpass på 24 km i Änggårdsbergen och idag ytterligare 12,9 km med sällskap. Idag blev det inga vurpor och Tine och jag sprang 4 minuter snabbare än sist. Det går framåt som sagt.
Lite smolk i bägaren när jag nu äntligen fått tummen ur och beställt kettlebells som ska hämtas i veckan är att jag kanske inte kommer att kunna testa dem direkt :-( I fredags när jag var på Liseberg med sonen tillbringade vi ca en timme (och en del pengar, ja) i Spelhuset. Först ca 15 minuter skjutandes på terminators med "tunga" låtsasgevär och sen sköt vi minst lika länge på dinosaurier, spelade air-hockey och jag kommer inte ihåg allt. Redan efter att ha skjutit ner terminators kände jag hur det "brann" i höger handled. Igår gjorde det så ont att jag hade svårt att ens använda höger handen!!! Men hallå, vilken klenis jag är - PINSAMT! Men jag vet att just KB kommer att göra mina handleder starka så att jag på sikt kan skjuta ner 3000 terminators och 600 dinosaurier UTAN att behöva gå med handledsskydd i en vecka efteråt som en gammal reumatikersjuk tant, typ!!!
Den nya älgkalven i Slottsskogen :-) Från att knappt ha kunnat resa sig så går den numera runtomkring nästan hela tiden (fast när jag tog kort låg den och vilade en stund med mamman på tryggt och nära håll).
Jag känner själv att det går framåt med min träning och rehab av foten. Fast jag måste erkänna att jag vissa dagar får temporära bakslag som korta stunder får mig att tappa hoppet. Jag vet innerst inne att det kan ta upp till ett år för en sena att läka klart men gör allt rätt för att det ska fortare. Jag vet vad jag ska göra och jag märker direkt när jag "slarvar". Så nu slarvar jag inte utan gör mina övningar och det som gör att jag mår bra.
Igår sprang jag långpass på 24 km i Änggårdsbergen och idag ytterligare 12,9 km med sällskap. Idag blev det inga vurpor och Tine och jag sprang 4 minuter snabbare än sist. Det går framåt som sagt.
Lite smolk i bägaren när jag nu äntligen fått tummen ur och beställt kettlebells som ska hämtas i veckan är att jag kanske inte kommer att kunna testa dem direkt :-( I fredags när jag var på Liseberg med sonen tillbringade vi ca en timme (och en del pengar, ja) i Spelhuset. Först ca 15 minuter skjutandes på terminators med "tunga" låtsasgevär och sen sköt vi minst lika länge på dinosaurier, spelade air-hockey och jag kommer inte ihåg allt. Redan efter att ha skjutit ner terminators kände jag hur det "brann" i höger handled. Igår gjorde det så ont att jag hade svårt att ens använda höger handen!!! Men hallå, vilken klenis jag är - PINSAMT! Men jag vet att just KB kommer att göra mina handleder starka så att jag på sikt kan skjuta ner 3000 terminators och 600 dinosaurier UTAN att behöva gå med handledsskydd i en vecka efteråt som en gammal reumatikersjuk tant, typ!!!
Du kampar pa sa bra Eva!! Det ar sa trostlost ibland eftersom det tar sa lang tid att laka. Men du ar klok som bok och gor ratt i att inte slarva och att du ar kontinuerlig med dina styrkeovningar etc. Snart kommer steget sitta dar utan nagra som helst kanningar!! Kram
SvaraRaderaTack bästa du! Jag kämpar verkligen på och snart, snart så hoppas jag att det vänder helt! Kram och tack för pepp!
Radera