Ja, efter gårdagens lyckorus var det återigen dags att bege sig mot skogen. Foten kändes helt ok och precis som igår morse vaknade jag utan smärta - underbart!
Däremot två begynnande blåsor på stortårna varför jag dammade av mina gamla Injinji strumpor för att se om detta skulle hjälpa:
Kände dock när jag tog på mig mina Icebugs Anima att nej, det skulle inte funka varför jag valde mina Brooks Pure Connect istället. Denna sko sitter tight och skönt runt hålfoten men är ganska trång där fram varför jag nu i efterhand egentligen skulle beställt herrmodellen istället men men dem fick det bli idag. Ingen terrängsko men helt ok i skogen ändå.
Åsså det här linnet som jag fått av bästa Suzanne (detta är baksidan, på framsidan står det I love Running):
Kanske inte så många att passera i skogen men men ;-)
Valde även att testa den blå ultrakjolen från Runningskirts/Loverunning som har en extra ficka där bak utöver de två som alltid finns på sidorna på alla deras kjolar:
Ja, så här såg jag då ut strax innan jag begav mig den lilla promenaden på asfalt bort mot Änggårdsbergen:
Ok, den som undrar över mina legsleeves så kommer de från Zensah ;-)
Samma trevliga uppförsbacke som start men väl uppe i Änggården så valde jag idag helt andra stigar än jag brukar. Ganska skönt befriande att springa växelvis på barr, grus, sten, gräs, jord m.m.
Ett tag var jag helt vilse, måste jag erkänna, och befann mig på en liten smal knappt märkbar stig. Å helt plötsligt försvann stigen men jag bestämde mig för att INTE vända tillbaka utan fortsätta. Vilket ledde mig rakt ned i en myr, hahaha. Klafs, klafs. Tog mig igenom denna bara för att sedan komma till ett ställe där det låg så många nedfallna träd att det kändes som om jag befann mig mitt i en hinderbana. Jag fick om vartannat klättra och om vartannat KRYPA under nedfallna stammar. Vilken syn detta måste ha varit! Synd att jag idag inte hade med mig telefonen för att föreviga denna "intressanta" del av min slinga :-P
Jag kände idag att jag kunde ta ut steget igen och det "drog" bara lite i högerfoten. Men så var det de här skorna. De sitter som en handske men efter ca 9 km så gör det ont i framfoten då skon trycker ihop tårna för mycket på mig som har en bred framfot. Hade jag inte känt av detta hade jag nog sprungit längre idag, nu blev det i alla fall 15,25 km.
Imon blir det mer skog för foten känns faktiskt ok! Vi får hoppas att jag lärt vart den där myren och trädfältet är så att jag slipper dem imon ;-)
Däremot två begynnande blåsor på stortårna varför jag dammade av mina gamla Injinji strumpor för att se om detta skulle hjälpa:
Kände dock när jag tog på mig mina Icebugs Anima att nej, det skulle inte funka varför jag valde mina Brooks Pure Connect istället. Denna sko sitter tight och skönt runt hålfoten men är ganska trång där fram varför jag nu i efterhand egentligen skulle beställt herrmodellen istället men men dem fick det bli idag. Ingen terrängsko men helt ok i skogen ändå.
Åsså det här linnet som jag fått av bästa Suzanne (detta är baksidan, på framsidan står det I love Running):
Kanske inte så många att passera i skogen men men ;-)
Valde även att testa den blå ultrakjolen från Runningskirts/Loverunning som har en extra ficka där bak utöver de två som alltid finns på sidorna på alla deras kjolar:
Ja, så här såg jag då ut strax innan jag begav mig den lilla promenaden på asfalt bort mot Änggårdsbergen:
Ok, den som undrar över mina legsleeves så kommer de från Zensah ;-)
Samma trevliga uppförsbacke som start men väl uppe i Änggården så valde jag idag helt andra stigar än jag brukar. Ganska skönt befriande att springa växelvis på barr, grus, sten, gräs, jord m.m.
Ett tag var jag helt vilse, måste jag erkänna, och befann mig på en liten smal knappt märkbar stig. Å helt plötsligt försvann stigen men jag bestämde mig för att INTE vända tillbaka utan fortsätta. Vilket ledde mig rakt ned i en myr, hahaha. Klafs, klafs. Tog mig igenom denna bara för att sedan komma till ett ställe där det låg så många nedfallna träd att det kändes som om jag befann mig mitt i en hinderbana. Jag fick om vartannat klättra och om vartannat KRYPA under nedfallna stammar. Vilken syn detta måste ha varit! Synd att jag idag inte hade med mig telefonen för att föreviga denna "intressanta" del av min slinga :-P
Jag kände idag att jag kunde ta ut steget igen och det "drog" bara lite i högerfoten. Men så var det de här skorna. De sitter som en handske men efter ca 9 km så gör det ont i framfoten då skon trycker ihop tårna för mycket på mig som har en bred framfot. Hade jag inte känt av detta hade jag nog sprungit längre idag, nu blev det i alla fall 15,25 km.
Imon blir det mer skog för foten känns faktiskt ok! Vi får hoppas att jag lärt vart den där myren och trädfältet är så att jag slipper dem imon ;-)
15km i sådan terräng sliter ju rätt bra och är bra träning även om km-tiderna naturligtvis inte kan jämföras med en asfaltsrunda. Jag sprang terräng i torsdags och varje gång tror jag att jag ska hitta runt vår 12km-runda som min löparkompis ofta tar med mig på och varje gång jag provar själv springer jag vilse :-)
SvaraRaderaHahaha, ja man TROR att man hittar men så lätt är det inte alls ;-)
RaderaJag tror att det blir jobbigt inte bara för kroppen utan även knoppen när man springer i terräng i alla fall för mig då jag hela tiden måste tänka på var jag ska sätta fötterna. På asfalt kan man ju bara trumma på utan "att behöva tänka". Man kan ju hoppas att man någon gång kan springa på så i terrängen.
Läste förresten för några år sen någonstans att många av de som forskar på Chalmers är orienterare/terränglöpare - det säger väl om nåt att terränglöpning påverkar både kropp och knopp ;-) Snart kanske jag kan söka in till Chalmers då? Hahaha, not!