Ja, här är jag efter årets tävlingspremiär nu ikväll på Vårruset Göteborg:
Även om man kanske inte klassar detta som som en riktig tävling då det inte presenteras några tider och det mest är ett härligt lopp där kvinnor springer/går ihop så kändes det ändå som en tävling idag.
Av speakern hör jag att det är ca 16.000 (!) som springer/går - herrejesses!
Sen kan jag tycka att det är lite fel att marknadsföra loppet som 5 km när det mer är ca 4,3 km.
Hade väl inga förväntningar mer än det skulle bli ett bra fartpass inför Varvet. Förra året sprang jag på 16:45 och då var jag riktigt nöjd. I år blev det 17:05 och kanske en tolfte eller trettonde plats och detta anser jag som godkänt med tanke på min fotskada som hindrat mig i min träning.
Triatleten Eva Nyström vann (IGEN!) på en tid strax under 15 minuter - inte ens svettig enligt sonen ;-) Men hennes man Martin Flinta svettades desto mer i sin skaljacka på sista cykeletappen på Active Challenge - vilket grymt multisportpar - hatten av för dem båda!
Tillbaks till loppet då. Minimal uppvärmning då jag stod och pratade med mina kollegor och kände mig helt loj. Gjorde några korta stegringslopp för att se ut som om jag var snabb innan jag ställde mig längst fram (skiter numera i att folk knorrar över det, jag vet att jag ska stå där framme på ett sådant här lopp). Såg mest tonåriga orienteringstjejer runtomkring mig förutom Eva Nyström, en Ullevi tjej och en annan elittjej som jag kände igen men inte kommer ihåg vad hon heter. Starten går och alla rusar som vanligt. Lyckas ändå hamna relativt långt fram. Inte med Eva som ett annat år när jag höll på att bränna ut mig efter 1,5 km (något har jag lärt mig). Ligger på bra och efter ca 1,5 km så börjar jag plocka flera tjejer. Unga tjejer alltså, och jag känner mig stärkt, att jag en 41-årig TANT, kan springa om dessa unga gaseller, hahaha.
Får in ett bra flyt, visst är det tungt men det som driver mig är tanken på att det är kort. Tittar inte på klockan utan bara kör på. Så kommer sista tunga backen och en tjej går om mig precis innan. Försöker haka på henne men orkar inte. Hör hur det är några bakom mig och försöker allt jag kan sen i nedförsbacken att inte låta dem gå förbi och lyckas nästan. På sista 200 metrarna som är på gräs går de om mig, jag orkar inte haka på. Tittar på den stora klockan ovanför målet och ser att den står på 17:05 när jag passerar. Går några meter innan jag stannar min egna klocka. Är riktigt gott trött. Hittar sonen som grattar och jag känner mig verkligen nöjd.
Efterföljande picknick med mina kollegor blir kortvarig då regnet hänger i luften och de varor som vi fått i picknickpåsen inte är så intressanta/lockande. Beger mig hemåt. Verkligen nöjd. Det fanns tydligen lite fart i benen. Lite smolk i bägare är att foten känns. Hoppas på att det gett med sig till imon.
Även om man kanske inte klassar detta som som en riktig tävling då det inte presenteras några tider och det mest är ett härligt lopp där kvinnor springer/går ihop så kändes det ändå som en tävling idag.
Av speakern hör jag att det är ca 16.000 (!) som springer/går - herrejesses!
Sen kan jag tycka att det är lite fel att marknadsföra loppet som 5 km när det mer är ca 4,3 km.
Hade väl inga förväntningar mer än det skulle bli ett bra fartpass inför Varvet. Förra året sprang jag på 16:45 och då var jag riktigt nöjd. I år blev det 17:05 och kanske en tolfte eller trettonde plats och detta anser jag som godkänt med tanke på min fotskada som hindrat mig i min träning.
Triatleten Eva Nyström vann (IGEN!) på en tid strax under 15 minuter - inte ens svettig enligt sonen ;-) Men hennes man Martin Flinta svettades desto mer i sin skaljacka på sista cykeletappen på Active Challenge - vilket grymt multisportpar - hatten av för dem båda!
Tillbaks till loppet då. Minimal uppvärmning då jag stod och pratade med mina kollegor och kände mig helt loj. Gjorde några korta stegringslopp för att se ut som om jag var snabb innan jag ställde mig längst fram (skiter numera i att folk knorrar över det, jag vet att jag ska stå där framme på ett sådant här lopp). Såg mest tonåriga orienteringstjejer runtomkring mig förutom Eva Nyström, en Ullevi tjej och en annan elittjej som jag kände igen men inte kommer ihåg vad hon heter. Starten går och alla rusar som vanligt. Lyckas ändå hamna relativt långt fram. Inte med Eva som ett annat år när jag höll på att bränna ut mig efter 1,5 km (något har jag lärt mig). Ligger på bra och efter ca 1,5 km så börjar jag plocka flera tjejer. Unga tjejer alltså, och jag känner mig stärkt, att jag en 41-årig TANT, kan springa om dessa unga gaseller, hahaha.
Får in ett bra flyt, visst är det tungt men det som driver mig är tanken på att det är kort. Tittar inte på klockan utan bara kör på. Så kommer sista tunga backen och en tjej går om mig precis innan. Försöker haka på henne men orkar inte. Hör hur det är några bakom mig och försöker allt jag kan sen i nedförsbacken att inte låta dem gå förbi och lyckas nästan. På sista 200 metrarna som är på gräs går de om mig, jag orkar inte haka på. Tittar på den stora klockan ovanför målet och ser att den står på 17:05 när jag passerar. Går några meter innan jag stannar min egna klocka. Är riktigt gott trött. Hittar sonen som grattar och jag känner mig verkligen nöjd.
Efterföljande picknick med mina kollegor blir kortvarig då regnet hänger i luften och de varor som vi fått i picknickpåsen inte är så intressanta/lockande. Beger mig hemåt. Verkligen nöjd. Det fanns tydligen lite fart i benen. Lite smolk i bägare är att foten känns. Hoppas på att det gett med sig till imon.
Jisses vad snabb du ar! Grattis til en jattefin prestation!!
SvaraRaderaTack Petra! Men det var inte så långt ;-) Värre blir det på lördag :-P
Radera