Tjejmilen 2011; eller det som egentligen är viktigt

Bra känsla idag - första fem gick tydligen på 20:45 andra halvan lite långsammare för det var varmt och jag blev trött. Sluttid 41:58, eller nåt. Placering? Ingen aning. Men det skiter jag i för idag var det andra positiva saker att ta med sig. Ett lopp till där jag lyckades mota bort negativa tankar och lyckades bibehålla en positiv känsla hela loppet. Tredje milloppet utan klocka och jag har för varje gång blivit snabbare. Inte lika snabb som i våras, men jag har kapat en minut för varje lopp.

Jag fick träffat bästa Lena och några andra snygga tjejer i sina Runningskirts - härligt!

Men bäst idag var inte tid eller känslan utan att få ha träffat bästa Isabellah Andersson både före och efter loppet. Denna underbara och högst ödmjuka idrottare som jag hyser så mycket respekt för.

Jag skojade och frågade innan om detta skulle bli ett åh-pass och hon svarade: Nej, snabbdistans.
Jag tänker inte kommentera detta vidare, hennes resultat idag talar för sig självt om hennes kapacitet.

Tack Isabellah att du tog dig tid att prata med familjen Fridman.