Satt och tänkte ganska mycket i bilen igår på vägen hem och diskuterade även en del med kära maken om min löpning och mina mål.
Efter vårens "kollaps" så har jag under sommaren växt genom att gå på mental träning för att möta mina "hjärnspöken" (tack Terje för all hjälp).
I våras hade jag en stor obalans mellan min mentala kapacitet vs min fysiska. Jag har aldrig varit så tränad men det räckte inte.
Idag så är obalansen lite mer åt det andra hållet; jag besitter nu en bättre mental kapacitet men den fysiska biten ligger efter. Dels pga att jag inte kört lika mycket kvalitetsträning men mycket att jag prioriterat mer långpass pga Lidingöloppet.
Igår så kände jag mig lugn innan loppet och när maken frågade om jag var nervös svarade jag: Nej. Jag blev inte ens stressad över att uppvärmingen inte blev som jag tänkt.
Under hela loppet bibehöll jag en positiv känsla och de få gånger som jag var på väg åt "fel" håll så sa jag NEJ till mig själv för få tillbaka fokus och kontroll.
Jag minns att jag t.o.m tog mig tid att titta på omgivningarna för trots att jag sprungit loppet flera gånger har nog aldrig tidigare reflekterat över just banan. Jag kom fram till att den inte är speciellt platt. Det går nästan böljande lite upp och ner hela tiden för att sen avslutas i sista uppförsbacken mot TV-huset.
Jag kommer även ihåg att jag hörde en man ropa ca 200 meter efter 5 km´s markeringen: "Ni ligger bra till tjejer, 22 minuter på första fem!" Och jag kommer nu ihåg att jag tänkte: "22 minuter? Nä du, fortare går det, det känner jag i kroppen!" Jag minns nu oxå att jag faktiskt tänkte ropa tillbaka just det till honom men hejdade mig i sista stund...Kanske lika bra ;-)
Jag var nöjd efteråt och det hade jag INTE varit i våras om jag sprungit på 41:58.
Jag känner att jag har mer kontroll och att jag känner min kropp ännu bättre än innan.
Jag vet oxå vad jag måste göra för att få upp den fysiska förmågan lite till för att nå mina mål och när balansen mellan min fysiska och mentala kapacitet står mer i jämvikt så kommer jag att bli en bättre löpare och nå mina mål, det är jag övertygad om .
Nu strax ner till Italien för en snabb tjänsteresa - åter tisdag!
Verkar som om du är på rätt väg..kul att läsa! Tipsar om ett blogginlägg av David Nilsson, som jag har haft mycket utbyte av:
SvaraRaderahttp://www.lopningforalla.se/index.php/bloggar/varabloggare/davids-blogg/985-i-motgang-behover-alla-en-varm-fam
Trevlig resa!
Medeldist: Bäste Magnus, stort tack för länken till David Nilssons blogginlägg - så, ursäkta mitt språk, j-vla bra! Vägen mot att bli en bättre löpare fortsätter :-)
SvaraRaderaAh vad roligt att lasa!! Grattis och jag glads med dig!
SvaraRaderaPetra: Tack och kram :-)
SvaraRaderaFokus, fokus, fokus. Nytt mellannamn? Klingar inte lika läckert som Speedy dock ack så... himla bra tvåstavigt liksom, passar bra i takt med stegen :-D
SvaraRaderaIgen, supergrattis till loppet fina du!
Jessica: Tack snälla du :-)
SvaraRaderaOch kärt barn har många namn, eller hur?
Jag ska ta lärdom av dig och öva på fokuseringen. Jag hörde mannen som ropade 22 minuter och jag reagerade inte som du utan med, ja ha då blir det en sluttid på 45 minuter och efter det tappade jag all fokus och inspiration. Jag tacklade hans felaktiga uppgifter på ett helt annat (och mycket sämre) sätt än du.
SvaraRaderaEllinors dröm: Jag var helt säker på att du efter att jag passerat dig hakade på men jag visste ju inte helt säkert för jag brukar aldrig vända mig om.
SvaraRaderaVåga lita på din känsla och hitta strategier för att inte dras ner. Jag har själv slutat springa med klocka på tävling då jag drogs ner och sprang sämre om klockan visade "fel". Jag kan varmt rekommendera mental träning, det har hjälpt mig mycket.