Jag är inte någon viloperson...

Nää, jag inte någon person som tycker om att vila. Aktiv vila javisst men att bara ligga på sofflocket passar mig inte alls. Så att sitta på ett flygplan och sen x antal timmar i bil när jag befinner mig på tjänsteresa från tidig morgon till sen kväll är inte min melodi alls. Jag får ont ÖVERALLT!!! Well, gårdagens lunch uppe i bergen i norra Italien nära gränsen till Österrike där en etapp av Giro d´Italia avgjordes förra året och där bergstopparna bäddas in av moln kan kompensera lite för det där "vilandet". För att äta det gillar jag ju. Femrätters till lunch med vin, ja tack gärna! Och efteråt var jag glad att jag tackade nej till ett glas grappa till min espresso när vi åkte serpentinvägarna ner mot "civilisationen" igen. Hade jag tackat ja till den så hade de nog fått stanna bilen för att jag skulle "få lite luft" :-P

När jag åker bort hamnar jag helt ur fas och blir nästan stressad över att komma hem (och hitta hemmet helt upp och ner mer eller mindre bara efter 1,5 dag - hur f-n går det till?!) även om jag samtidigt älskar att komma hem. Knepigt det där.

Idag har det sprungits lite i alla fall. Sonen ville hänga med på cykeln så det blev ca 8 km där första halvan gick i 4:30 fart men sen när vi vände för att ta oss hemåt igen så kom den härliga MOTVINDEN, hahaha. Well, kroppen får en chock av att vila och en chock att vara igång igen men det är precis så min kropp funkar och imon väntar helvetesintervaller som ska få mig i perfekt form inför lördag då Risveden Terräng ska springas - härligt!

Nedan bild från min gode F&S-vän Mats R som tog kort på mig på upploppet på Tjejmilen precis när jag lagt in ett litet ryck när hon i rosa som ni ser bakom mig försökte gå om (vilket hon inte gjorde, hehehe):

Foto Mats R