Finalloppet, Tjärnrundan 8,8 km terräng

OK, kanske inte den bästa bilden för att visa ens prestation men jag hade ingen som kunde ta kort på mig idag (ok kunde frågat nån "främling" men orkade inte). Ettan Ulrika Gullberg vann med ca 30 sekunder före mig som kom tvåa :-)
Jag var ca 9 sekunder bättre än förra året och då kom jag fyra...

Nåja, tillbaks till loppet:

Dagen hade kunnat börjat bättre, eller rättare sagt igår. Att ha fredagsmys är mysigt för stunden men då merparten av "myset" ofta består av rena kolhydratbomber (popcorn, ostbågar you name it) så har jag mycket svårt att somna. Kroppen tror att den fått energi för att göra nåt och ligger lixom bara och väntar på att jag ska sprätta upp och sticka iväg på en runda eller nåt, suck!

Sen var klockan satt på strax innan 05.00 då maken skulle ta flyget tidigt imorse och varken sonen eller jag kunde somna om efter det (kan ha berott på en stark lampa som tändes av en stressad person som inte hittade sina kalsingar typ, no names).

Klockan halv åtta masade jag mig upp och satte på kaffeautomaten. FYRA espresso senare började jag vakna till liv. Då var klockan 09.00 ca. Start 11.15 och jag skulle lämna av sonen strax efter 10.00 hos en kompis.

Kände att det skulle bli tungt men tänkte att va f-n, så är det ibland. Loppet är kul att springa då det var ett av de första loppen jag sprang när jag började träna löpning för ca tre år sen och går i kuperad terräng som jag gillar så det var bara att ta på sig "outfitten" och åka iväg.

Träffade några jag kände precis vid starten (hade då slövärmt upp i ca 2 km) och blev lite piggare! Ulf som tränar Meraf Bahta kom fram och hälsade och jag hälsade på Meraf och sa: "Du kommer vinna det här!" Kan inte sluta att förundras av hennes smala ben, de är som mina underarmar, ungefär.

Starten gick och jag FÖRSÖKTE hålla igen (OBS! Första tre km är typ uppför hela tiden och det är redan här loppet avgörs) och det gick så där. Tätklungan i elitklassen hamnade tidigt långt bort och jag såg Meraf i ensam majestät där framme :-)

Då började "det roliga" - det var tre tjejer och jag som sprang mer eller mindre ihop och jag tog dem i varje backe och sen tog de mig nerför då jag är rädd för att trilla och har svårt att stå på (måste öva på detta men känner att jag blivit rädd efter vurpan i Änggården för ca 2 månader sen).
Tänkte att två av tjejerna måste vara juniorer men den tredje tävlade nog i min klass (D35) och tänkte att vi nog låg trea eller fyra i den klassen.
Fram och tillbaka gick det där vi om vartannat sprang om varandra och tvärtom. Kände att jag måste dra på vid ca 4,5 km för efter det kommer ca 1,5 km i skogen där det ALLTID är gyttja och pölar. Låg en bra bit före de andra tre när vi kom fram till detta parti men då kände jag hur jag blev harig och nästan trippade som en Sex & City tjej som inte ville blöta ner sina skor och de kom ikapp mig och gick om mig. F-N oxå tänkte jag och tog ett stort kliv rätt ner i pöl och höll på att FASTNA med högerskon!!!
Äh, kom igen nu Eva du tar dem på slutet hörde jag en röst som sa; där är det torrt OCH uppför! Sagt och gjort och jag kände en sådan styrka när jag tog dem i en uppförsbacke att jag kände att jag nog skulle få pallplats ändå idag. Den backruschen gjorde att jag fick gallsmak i munnen men då visste jag att det bara var 1,5 km kvar så det var bara att svälja och fokusera!
Strax innan man kommer in på sista biten som går på GRÄS (lerig och tungt idag) så stod bästa väninna L och hejade - Tack älskade vän! Dina peppande ord om att mitt steg såg lätt ut och hur jag lätt kunde ta hon framför gav mig det där sista!

Sista backen upp och på målrakan hörde jag hur någon ropade på mig igen, ingen aning om vem det var?! Tack i alla fall! (Edit: Tack Krister!)

Hörde speakern när jag kom på upploppet och när jag passerade mållinjen att jag blivit två i min klass - underbart, hade ju egentligen ingen aning om detta utan det var mest en gissning jag gjort under loppet.

16 sekunder hade jag tillgodo på trean; hehehe.

Efteråt kom en kille som tränar på F&S fram och grattade, han skulle precis ge sig iväg på långa banan (18,8 km)! Ove, hoppas att det gick bra för dig!

Sen fick jag en kram av Meraf och jag grattade henne till en paradseger!
Mitt pris blev ingen buckla men väl ett presentkort på Löplabbet på 500 kr som kommer att utnyttjas snart!

Känner mig nöjd med placeringen men inte med tiden men men, det går fler lopp och det blev i alla fall inte sämre än förra året :-)

Nu lite mat och sen att ladda om inför Håkan Hellström på Scandinavium!