söndag 8 september 2013

Reload

Satt igår och tittade igenom bilder i min telefon från i år och jag inser att jag har gjort ganska mycket. Jag brukar ju aldrig ge någon årskrönika men i år så kommer jag frångå denna principen och göra detta. Dock inte idag.

Jag har genomfört lopp och annat och det har inte alltid funnits så mycket tid till eftertanke eller återhämtning och nu måste jag göra den största reloaden i år. Idag är det åtta veckor kvar till en av mina största drömmar som löpare, ING NYC Marathon. Drömmen som jag blev snuvad på förra året. Det som skulle bli mitt första marathon men som nu kommer att bli det sista. Förmodligen mitt sista asfaltlopp på länge, länge.

Man ska sluta när man ligger på topp och go out with a bang. That´s my plan.

I slutet på min morgonjogg idag så kom så en av mina favoritlåtar i lurarna och det blev ganska känslosamt på morgonkvisten. Lyssna på texten så förstår ni...


16 kommentarer:

  1. Men Eva, varför slutar du

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommer inte sluta springa men inga fler marathon och inga fler lopp på asfalt.
      Sluta att springa kommer jag aldrig göra, no worries :-)

      Radera
  2. Man ska aldrig säg aldrig. Jag har länge sagt att 1989 blev sista gången jag sprang Lidingöloppet 30km. Men om tre veckor står jag där på startlinjen igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant Leif. Självklart kan man ändra sig men just nu känns det rätt. Ses på LL!

      Radera
    2. Jo, jag menade att fru Fridman är fortfarande ung och mycket vatten hinner rinna under broarna innan karriären är över.

      Radera
    3. Hehe, ja och ta medalj på VSM kan man ju göra man ju göra man ger sig den på det, eller hur?
      Har bara ett brons i D35 i Terräng VSM 4 km men några till kanske det får bli, eller hur? ;-)

      Radera
  3. Ska bli spännande att höra om din "sista tid" inför NY. Hur känns kroppen efter alla äventyr? Det känns som att du är stark som en häst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kroppen känns ok. Inte ont någonstans direkt. Kanske, kanske att det nu med ny medicin känns lite lättare att andas. Dock fortfarande för tungt för att vara normalt.
      Har två lopp in New York: Risveden terräng nu på lördag och sen Lidingö om två veckor när du springer Berlin.
      Det kommer bli fler långpass på asfalt ända fram till New York. Vi får hoppas kroppen håller för det. Kanske ett lopp på asfalt hade varit att föredra (förra året sprang jag en halvmara i oktober som formtest) men nu blev det inte så.
      Målet är 3.30 förutsatt att höfterna inte klappar ihop vid 33k som på Stockholm.
      Förra året var jag i grym form och hade nog ärligt klarat 3.20 men men det var då.
      Nu gäller det ju även att hålla sig frisk, eller hur? ;-)

      Radera
  4. Det låter som en bra plan. Hoppas bara andningen blir lättare för dig, din stackare. Klokt att du vänjer kroppen vid asfalt, det räcker nog med några långpass då du redan har så mycket "spring" i dig - men jag vet ju att du föredrar skogen och trivs bäst där. För övrigt så anses ju NY-banan vara ungefär lika tuff/lätt (beror ju på vad man jämför med) som Stockholm så om kroppen håller känns det som ett rimligt mål. Ska hålla tummarna stenhårt för dig när det är dags! Och man får låta bli att jämföra med tidigare år och säsonger, nu är nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant Tove nu är nu.
      Enda planerade långpasset i terräng blir Lidingö även om det typ är grusat spår och ganska olikt de skogspass jag springer. Lidingö är inte prio ett utan New York.
      Tack för pepp och feedback <3

      Radera
  5. Jag håller alla tummar nu för att NYC blir den upplevelse du vill ha och så väl förtjänar! Några längre pass på asfalt varav kanske ett par även i tävlingsskorna är nog att rekommendera för att härda rörelseapparaten, betong är ju hårdare än asfalt! Man ska ju som sagt aldrig säga aldrig men också lyssna på vad som känns rätt för stunden och är det skogen som lockar ska du springa i skogen nästa säsong!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra tips Staffan och det är väl mer eller mindre min plan.
      Ja, det är terrängen (och simningen) som känns rätt för mig nu. Självklart kan man ändra sig men som sagt just nu är det det som känns mest rätt i hjärtat.

      Radera
    2. Jag lurar själv på vad jag vill med min löpning. Det lutar nog åt ett femte Stockholm marathon 2014 och kanske kanske en satsning mot sub3 igen, alternativt en njut-och-ha-skoj-mara men det har jag sagt förut utan att lyckas med. Fem maror i Stockholm låter bättre än fyra på något vis. Jag kommer säkert springa marathon igen men då lockar en utlandsmara mer. Sedan känner jag alltmer att en lite mer riktad satsning på 5 och 10km lockar, kanske även 3000m bana. Jag gillar fartträningen och antal lopp att välja på blir flera, speciellt på milen, en distans jag upplever är svår och som jag borde ha förbättringspotential på. Ett klubbmedlemsskap skulle också öppna dörrar för arrangemang som normalt är stängda för icke-klubbanslutna. Kanske blir det så, redan 2014 eller 2015...eller så fortsätter jag precis som vanligt :-) med lite allt möjligt. Beror lite på vad som händer i yrkeslivet vilket förmodligen kommer påverka min möjlighet at träna framöver (pendling, möjligheter till lunchträning, transportlöpning...)

      Radera
    3. Hehe, är du siffernörd? ;-)
      Skämt åsido, fem låter bättre än fyra, I agree.
      Om det är nåt jag känt senaste året så är det att maratonträningen blivit för slitigt för mig. Att kombinera det med att lära sig crawla har även det slitit en del. Ibland har det känts varken hackat eller malet. Varken du eller jag är elit men visst kan även vi få spill-over på andra distanser än de man tränar specifikt för.
      Milen och halvmaran har varit så för mig i alla fall.
      Sen efter förra årets fotskada och jag nästan bara sprang terräng tror jag att jag "avhärdade" min kropp från att tåla mycket asfalt så att komma tillbaka till asfalten har varit svårt och jag har ju alltid gillat terrängen bäst varför det varit extra svårt.
      Jag försöker tänka smart men även med hjärtat. Jag tror inte min kropp skulle klara en fullfjädrad maratonsatsning (stadsmaror alltså) varför jag väljer bort det efter NYC. Jag kommer då i år ha sprungit tre stadsmaror och en terräng.
      Lyssna på kroppen, lyssna på hjärtat och gör det som känns bäst för dig även med tanke på jobb och familj. Efter LL kanske du blir biten på mer såna lopp, vem vet? (Även om loppet egentligen inte är "riktig" terräng ;-))

      Radera
    4. Jovisst är det lite roligt med siffrorna, annars hade jag ju inte haft varje kilometer sedan 1/1 2007 bokförd :-)

      Jo, jag ska gå in i en mindre målmedveten träningsperiod efter Lidingö och det passar bra att springa och reflektera och lyssna på mig själv och vad jag vill då!

      Radera
    5. Hehehe, för jag är ju inte heller någon siffernörd ;-)

      Låter bra!

      Radera