Jag börjar med en bild:
Inte någon jag tagit själv utan lånad från internet.
Än vet jag inte i vilken wave/våg jag kommer att få starta. Förra året så skulle jag startat i första vågen efter eliten och jag skulle fått stå uppe på bron. Jag hoppas på detta i år igen.
Nog "tjatat" om NYC nu och liten update istället om min astma. Igår träffade jag en ny läkare och det kändes bra. Han lyssnade och vi kunde diskutera bra om min problematik.
Jag tål tyvärr inte långtidsverkande mediciner för astma. Främsta biverkningen jag får är att jag får en allergisk reaktion på dessa preparat varför det inte känns aktuellt att testa någon mer av dessa mediciner. Tråkigt så klart då detta kunde varit en väg för mig att bli bättre och bra för mig på sikt men då jag så klart uppvisar biverkningar så kommer detta inte vara ett alternativ för mig. Således kommer jag nu gå tillbaka till min tidigare basmedicinering men med ökad dos. Ny spirometri om ca 3-4 veckor för att se om jag blivit bättre. Några riktigt höga värden kommer jag aldrig få utan jag får vara glad om jag kan gå från 62% till ca 80% som jag haft innan.
Ökad träningsmängd i år har gjort att min tidigare medicinering varit för låg och kroppen har inte hunnit anpassa sig riktigt. Med högre dos av min tidigare basmedicinering och att jag ger det lite tid kommer göra att jag om ett tag kommer att hamna ungefär där jag legat innan. Dvs kunna träna på som jag vill utan att känna att jag är trött och att alla pass är en konstant uppförsbacke. Så tankar om att jag kommer nå 140% och kunna flyga fram kommer aldrig att hända. Jag får göra det bästa av det jag har och om jag inte tränat kondition på den nivån jag gör så hade jag varit ännu sämre. När jag pressar min kropp så tvingar jag den att anpassa sig så gott det går. Och då menar jag inte att pressa den för hårt så klart.
Visst kan det kännas tröstlöst och orättvist att min astma är svårbehandlad pga att jag reagerar så på vissa mediciner och istället för att sura för att medicin bara kan hjälpa mig delvis så inser jag återigen vikten av att träna för det är det jag kan påverka själv och bara jag ger kroppen tid att anpassa sig kan jag snart igen nå en nivå som är normal för mig.
Jag vill passa på att tacka alla som engagerat sig för att hjälpa mig (ni vet vilka ni är, inga nämnda inga glömda). Det värmer i hjärtat att både vänner och "okända" vill hjälpa mig. Det kommer jag inte glömma. Tack, tack - det betyder så mycket ska ni veta!
Vad bra att ni verkat haft en bra diskussion! Slutar du även med Symbicort och går tillbaka till Pumicort/Bricanyl med högre dos? Du tänker klokt och konstruktivt och fokuserar på det du kan påverka,det tycker jag är starkt!
SvaraRaderaJa, tyvärr visar jag på för många biverkningar av både Symbicort och även Montelukast :-( Jag har fått angioödem, klåda m.m. men det som varit värst är den allergiska reaktionen jag haft 24-7 i mina luftrör. Precis som jag känner när jag utsätter mig för ett allergen som tex katt. Det kliar i luftrören och det ligger lixom och pyr precis på väg att bryta ut närsomhelst. Igår när jag gjorde en PEF-mätning så kom astman direkt och jag började även att väsa. Tyvärr är detta en av biverkningarna av dessa mediciner även om de är sällsynta så jag kan tyvärr inte använda dessa. Tråkigt ja då jag kände viss effekt när jag sprang av Symbicorten men jag kan ju inte gå omkring med ett astmanfall som ligger och väntar på att bryta ut. Nu 200 mikrogram Pulmicort morgon och kväll, eventuellt mer, vi börjar så och Bricanyl innan varje träningspass. Känner idag redan effekt på det sättet att jag inte har något kli i bröstet längre.
RaderaJa, jag får fokusera på det jag kan påverka och har ju klarat mig bra hittills. Det är ju senaste halvåret som inte kroppen hängt med men jag hoppas den snart är på banan igen!
Och du, om ni behöver någon att testa biverkningar på så vet du vem du ska ringa, hahaha ;-)
Låter bra att hitta tillbaka till dina tidigare värden men med högre dos eftersom du tränar mer/hårdare.
SvaraRaderaTänk bara på vad du har åstadkommit under den tiden du har haft så låga värden! Det kan ju bara bli bättre nu :)
För oss vanliga dödliga så har du alltid flugit fram!
Kram!
Ja, jag har aldrig krävt eller trott att det ska bli easy-peasy som en dopad häst att galoppera fram i spåret med ny medicin utan bara velat få känna att det går lite lättare som det varit innan. Jag hoppas på det nu, bara jag ger det lite tid.
RaderaOch ja, det är ganska otroligt hur jag ändå kunnat prestera bra i sommar MEN de lopp jag lyckats bäst är de lopp där uthålligheten varit de viktiga inte snabbheten och på de lopp där det krävts mer snabbhet (som tex Risveden) så har jag ju märkt att jag inte klarat av att hålla detta. Men skam den som ger sig!
Kram på dig tjejen!