måndag 21 januari 2013

Kärleken till en löparkjol

Det började som en kul grej för över två år sen. En av mina bästa väninnor var i San Diego och började "tjata" om löparkjolar som ALLA sprang i där. Jag var ganska skeptisk men hon lovade köpa en till mig i födelsedagspresent. Jag fick den men var fortfarande inte övertygad. Använde den ganska så sporadiskt. Kanske för att det var en caprivariant, dvs trekvartstights under kjolen och jag har nog aldrig gillat trekvartslängden på just tights. För mig är det kort eller långt som gäller.

Sen till Varvet 2011 så hängde väninnan, som faktiskt heter Lena (aka Gasellen), i en monter på Varvetmässan tillsammans med en annan utställare och hade på några korta månader gått från att aldrig springa i kjol till att vara återförsäljare för det största löparkjolsmärket i USA, Runningskirts.

Forfarande lite skeptisk så köpte jag (ja, jag har faktiskt köpt alla mina kjolar förutom den första som jag fick så detta är INTE något sponsrat inlägg!) en skotskrutig orange/rosa. Det var den modellen/färgen som fanns i min storlek och mest var jag orolig över missmatchningen med mitt polkagrisrandiga klubblinne men tänkte, what the heck nu kör jag på det här! Dagen efter så sprang jag för första gången i kjol på tävling på Varvet.

Resten är ju historia. Just den kjolen, som för övrigt fanns med på framsidan av amerikanska Runner´s World strax efter (och när jag fick reda på detta så grät jag för jag visste att jag var den första som sprungit med just den kjolen i Sverige!), har sedan dess varit min absoluta favorit och det var även den jag hade på mig när jag 2011 vann Risveden Terräng.

Men just denna kjol har även lett till andra roliga saker i mitt liv. Det var den kjolen jag hade på mig förr förra sommaren på ett vanligt distanspass när jag såg en kvinna komma springande med en barnvagn. Jag beundrar de som springer med barnvagn, det gjorde aldrig jag, så jag ropade glatt till kvinnan: "Underbart! Härligt kämpat!" Det jag inte visste då att just denna kommentar "made her day" och att hon sen tog modet till sig att kontakta mig på jogg.se där hon sett en artikel med mig där det var ett kort på mig i kjolen. Denna kvinna heter Tine och är den kvinnan som reggar flest kilometrar på jogg (fembarnsmor, fattar ni?) i Göteborg och som numera är en av mina bästa vänner. Det har jag ödet och kjolen att tacka för.

En annan rolig historia är hur jag efter en lunchpass fick ett meddelande från en man, även detta via jogg. Han hade precis som Tine känt igen mig från någon artikel och sett mig springa förbi honom på Kungsgatan efter ett lunchpass på väg tillbaka till mitt jobb. Han förklarade tydligt att han minsann inte vara någon crazy stalker och jag skrattade och gick in och kollade hans träningslogg. Det var detaljerade styrkepass med förkortningar som jag aldrig sett förut och mest uppfattade som fikonspråk, jag menar finns det verkligen en övning som heter Turkish get-up? Denne man, som heter Alberto, blev sedemera min inspiration att börja med kettlebells och det finns få personer som jag känner som är så down-to-earth och självlärda som han. Han är precis som Tine en väldigt inspirerande person.

Så kära löparkjol; du har gett mig så mycket och jag har dig gärna som signum för mig som löpare (många gånger har jag hört att folk kallar mig för "hon med kjolen) för du har berikat mig på fler plan än du kan ana. Så tack Lena att du "prackade på mig" detta, jag är dig evigt tacksam för detta!

Så ni som ännu inte fattat vad en löparkjol kan göra - gå in och kolla på www.loverunning.se - ni kanske hittar kjolen som leder er till nya vänskaper och prestationer? (Nej, jag är INTE sponsrad!)

Nedan en liten bildkavalkad :-)

                     


Lena och jag 2011 innan Musselloppet 

                                                     
                                                            Tjejmilen 2011



Louise och jag efter silver på Wet Rock Race 2012



Jag efter nytt pb på halvamaradistansen (Windsor Half Marathon 2012)



Äntligen över mållinjen med bästa pacern "Pata" på Varvet 2012 med skadad fot



Lidingöloppet 2012, 2.28



Finalloppet, Tjärnrundan 2011 (bakis som ett ägg)



Vinst Risveden terräng 2011

10 kommentarer:

  1. Börjar nästan att grina. Torkar tåren med en kjol...
    Kram från Gasellen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skriv inte så för då börjar oxå gråta! Å jag har ingen kjol i närheten att torka tårarna med...
      Jag vill tro att det är som Håkan Hellström sjunger: Det bästa har inte hänt än.
      Således kommer kjolen leda till ännu fler bra saker!
      Kram från Bergsgeten

      Radera
  2. Du är en cooling i dina små löparkjolar :)

    SvaraRadera
  3. Jaså, det var DU som vann Risveden 2011!
    Jag sprang 2012 och ni i täten kunden nog ha sprungit två varv på min tid. ;-)
    Men härligt var det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jepp det var jag! I år kom jag "bara" tvåa men det gör inget för i historieböckerna kommer jag vara den som vann det första loppet, hehe ;-)
      Kul lopp hoppas vi ses där i september!

      Radera
  4. Jättefina bilder, tycker löparkjolarna är snygga. Bra kontrast till alla tighta svarta, svarta, svarta träningskläder. Schnyggt! /c-m.

    SvaraRadera
  5. Eva, vi sågs ju före Varvet 2012 i huset (vems det nu var ...) när jag provade linne och ärmar. Sprang i min kjol och en UNG och SNYGG kille sprang förbi och ropade "you made my race". Jag blev helt hög. Inte för att jag sprang nåt snabbare, men definitivt gladare!!
    Dags att beställa en ny - vågar man ta den utan tights? Den sitter väl lite lägre ner på höften om jag förstod rätt.

    Jag vill också vara sådär snygg och snabb som du i kjol. Heja dig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag visste att vi träffats! Det var helt galet de dagarna när det var kjol-shop hemma hos mig! Jepp, mitt/vårt hus ;-)
      Underbar kommentar på Varvet! En väninna förra året på Varvet fick kommentaren på Älvsborgsbron när en kille passerade: Nice ass!
      Numera kallar vi henne för det, haha.
      Jag föredrar de med trosa under. Skönare när det är varmt ;-) Även lättare att dra på utanpå vintertights. Jag tycker att de korta shortsen under åker upp men det tror jag beror på mina "knepiga" lår :-P
      Hoppas vi ses på Varvet om du ska springa! Synd att vi missar varandra på Playitas :-(
      Och du, ALLA som springer i kjol är snygga och coola oavsett fart :-)

      Radera