Gör om, gör rätt 2013

Igår satt jag och tittade på denna skärmbilden länge, länge:

Helt plötsligt så var mitt tidigare beslut inte så självklart längre. När dessutom NYRR inte vill yppa något om årets kvalgränser förrän alla från förra årets inställda lopp bestämt sig så blev valet lite svårare. Hade jag i oktober när jag sprang Windsor Half Marathon (1.31.24) vetat att New York skulle bli inställt så kanske jag hade satsat lite mer, jag var ju i grym form. Med 85 sekunder missade jag de tider som de tidigare aviserat som 2013 års kvaltider, dvs 1.30 for halvmaran och 3.09 för maran (för min åldersgrupp kvinnor 40-45). Jag skulle ju kunna chansa och ta the refund och hoppas på att de inte ändrat årets gränser men det skulle ju vara ett chanstagande. Jag skulle kunna välja en garanterad plats 2014 och skita i årets lopp. Ja, många var mina tankegångar när jag satt där och stirrade på skärmen. 

Men så plötsligt kom jag att tänka på vad min terapeut och jag pratat om förra veckan. Hon pratade om ett sorgeår och att för gå vidare så måste man ibland ta sig igenom samma datum och tidpunkter påföljande år för att kunna gå vidare. Tex att kunna ta sig igenom en sommar igen utan "tråkigheter" för att kunna lämna föregående års jobbiga sommar bakom sig. Så jag gör samma sak igen som jag gjorde förra året fast denna gången rätt och inser att jag verkligen måste ta mig igenom vissa datum för att helt kunna lägga 2012 bakom mig. Att då välja att INTE springa New York i år blir ju fel. Det var ju en så stor del av 2012 för mig att det skulle vara "dumt" av mig att välja bort.  

Så jag valde att ta den där garanterade platsen i år. Den 16 januari 2013 visste jag så att det blir New York i år. Förra året stod detta klart den 19 januari. Några dagar fel men ändå rätt. 

Så även om bekräftelsemailet inte fick mig att börja gråta av glädje som det fick förra året så kände jag ändå ett lugn när jag tittade på det: 

Skillnaden från förra året är att jag har ytterligare en plan. Jag ska i år verkligen klara att springa en halvmara på 1.30 för då kan jag ju springa även 2014. Så kära New York, we will meet again and again, that´s for sure.