Sandsjöbacka Trail Marathon 2013

Ja vad ska jag säga? Att gå upp 05:15 frivilligt på sin födelsedag kanske en del tycker är helt crazy men när man ska springa maratondistansen för första gången så tycker jag att det är ganska passande att göra detta på sin 42:a födelsedag (edit loppet är 43 km)!

Som sällskap hade jag de bästa tjejerna Tine och Maria och här är vi precis när vi hämtat ut våra nummerlappar:

Ja vilket nummer jag fick var ju självklart, hahaha: 

Six is my lucky number och det "förföljer" mig en del ;-) Vänligen notera att arrangörerna använder gem i olika färger! Hatten av för det! 

07:45 gick så starten i centrala Kungsbacka och vi hade sen innan bestämt att den första biten på asfalt (ca 10 km) skulle springas i moderat fart, dvs ca 5:30 min/km och detta höll vi nästan exakt. Sen var vi framme vid Kyrkbyn och där började terränglöpningen. Jag kan säga så här: det var fotledsstukarunderlag! Gropigt, hårt underlag med inslag av is. Dubbskor var ju helt klart rätt val. 

Och så höll det på ganska länge innan vi kom upp på den s.k. drumlinen. Där sprang man som uppe på en hylla och det var jättevackert (sorry, tog inga kort det var för kallt för fingrar och telefon) och man kunde en bit bort se E6:an. 

Strax därefter vid ca 18 km så var första depån. Världsklass att få kaffe, cola, sportdryck, vatten, banan, godis, chips och kladdkaka (!) 

Sen ganska snabbt iväg igen för att inte bli för kalla. Lite lättare gruspartier förbi några ladugårdar men sen var det in i skogen igen och det UTMANANDE underlaget. 

Vi började nu närma oss Oxsjön/Sisjön och jag började få en rejäl dipp. Glad att Maria tog täten mer eller mindre hela tiden och ledde Tine och mig på bästa sätt. 

Vid ca 28 km kom vi in på motionsspår och det blev lättare att springa men då var man så trött att tempot låg i ca 6 min/km fart. 

Nästa depå var vid Sisjön vid ca 32 km och det behövdes verkligen. Mer av samma vara som innan - tack för det! Sen iväg nedåt förbi bakom häststallarna som tillhör Åby travbana och där kom mycket riktigt en häst och vi fick stanna och gå förbi. Förstår att hästen blev lite rädd när vi kom "klapprande" bakifrån :-P 

Sen under Söderleden och upp mot Änggården. Helt plötsligt såg vi två personer som stod och vinkade strax innan vi gick in i nästa skogsparti. Det visade sig vara maken och sonen som trackat min telefon för att kolla var vi var och stannat för att ge lite pepp. Tack, det behövdes! 

Sen upp i Änggården och mot Mölndalsravinen. Här sprang vi faktiskt en bit på den slinga som Tine och jag brukar springa men när jag försökte uppmärksamma detta för Tine så tror jag inte att det gick in för hon var nog lite för trött för det. 

Ravinen var jobbig och det blev en del gång. Sen uppför nästa berg ner i nästa "dal" och så avslutningsvis upp och ner för Safjället. In på Krokslätt IP och där fick man minsann inte gå i mål direkt utan alla skulle göra ett "ärevarv" runt fotbollsplanen. Då kändes det inte så kul kan jag säga. 

Vi kommer i mål och "blippar" våra små stavar direkt efter varandra. Jag hittade två stavar under vägen som jag lämnade in. Skönt för dessa två personer som slapp betala 250 kr var för att de tappat dem ;-) 

Vi får reda på att vi kommit in på delad tredjeplats! Stannar klockan på 5.05 och är helt slut. Några av oss såg inte så trötta ut, eller hur? Och nej, buff och keps är inte snyggt men ganska "funktionellt", ok? 

Går och hämtar min väska som jag lämnat i starten och ber maken ta ett kort på mig och flamingon som jag inte fick plats med i min lilla rygga. Sonen tycker att jag är SÅÅÅÅ pinsam men det skiter jag i! 

Orkar inte stanna mer utan drar mer eller mindre hem direkt. Känner att jag fått en del blåsor på tårna men mest ont gör en stor blåsa under framfoten mot stortån. Lägger inte upp någon bild på detta. 

I goodiebagen (en gympapåse med Icebugmärke) ligger en funktionströja med klubbmärket på arrangörerna, dvs Kvarnbyns löparsällskap: 

Åsså en buff med Icebugloggan (här ser ni gympapåsen oxå):

Bra grejer! Tack för detta! 

Under hela loppet så har jag haft på mig något som jag fick av Tine i bilen på väg till starten: 

En skyddsängel. Hon tyckte att efter förra årets händelser så vad kunde vara mer passande än detta? Tack Tine! 

Nu är jag grymt trött. Detta lopp är verkligen inget lopp för mesar och det känns i kroppen nu.  

Läs gärna om loppet HÄR! Tack funktionärer och arrangörer, bra jobbat! Jag kommer igen nästa år!