Imon så ska jag springa en trailmaraton. Något som kanske borde göra mig nervös men då löpning är något jag faktiskt kan (ja, det tycker jag) så är det andra saker som gör mig nervös. Som simning t.ex.
Igår hoppade jag på ett tillfälle som gavs då bästa Simcoachen, aka Anna-Karin Lundin mailade om att hon hade fått återbud på pt-timmar.
Jag har efter helgkursen i höstas tränat en del själv men samtidigt varit rädd att jag tränat fel och då är det bra att träffa A-K för att stämma av. Så nervös som in i h-vete träffade jag då henne och slängde mig i bassängen för att få min dom.
Innan, när jag suttit och väntat vid bassängen hade jag "kollat in" några killar som "vroomade" fram. Så där snabbt simmar ju inte jag tänkte jag samtidigt som jag tänkte, och jag drar inte heller upp vatten runt mig på det sättet. Man kan ju undra vad som är bäst? Well, Total Immersion som jag försöker lära mig handlar mer om att vara graciös och att simma ekonomiskt, inte simma järnet på 50 meter och att vattnet yr om en som en utombordare.
A-K började med att filma mig (utan instruktion) och sen fick jag se direkt för att kunna jobba utifrån detta på dagens pass. Döm min förvåning när det visade sig att jag faktiskt hade gjort framsteg sen sist (sluta vara så hård mot dig själv Eva!)!
Sen teknikträning och feedback under ca en timme. Jag tror aldrig jag träffat någon som har så bra öga som A-K. Jag blev så imponerad av henne i höstas när hon hela tiden hade koll på alla (typ 8 personer!) och gav kontinuerlig feedback. Hon är helt enkelt bäst och igår var inget undantag. Hade jag inte haft henne som coach hade jag varit ännu mera nervös!
Sen fick jag en "epiphany" i slutet av passet när jag började använda bålen och höfterna för att få mera power i mina armtag och helt plötsligt behövde jag knappt sparka med benen. All kraft kommer från centrum, eller the core så är det bara och igår blev det så tydligt att det påverkade min tid på 50 meter med nästan 10 sekunder!
Sen en obligatorisk bild på Coach A-K och mig som hade tvättbjörnsögon och håret på ända:
Igår hoppade jag på ett tillfälle som gavs då bästa Simcoachen, aka Anna-Karin Lundin mailade om att hon hade fått återbud på pt-timmar.
Jag har efter helgkursen i höstas tränat en del själv men samtidigt varit rädd att jag tränat fel och då är det bra att träffa A-K för att stämma av. Så nervös som in i h-vete träffade jag då henne och slängde mig i bassängen för att få min dom.
Innan, när jag suttit och väntat vid bassängen hade jag "kollat in" några killar som "vroomade" fram. Så där snabbt simmar ju inte jag tänkte jag samtidigt som jag tänkte, och jag drar inte heller upp vatten runt mig på det sättet. Man kan ju undra vad som är bäst? Well, Total Immersion som jag försöker lära mig handlar mer om att vara graciös och att simma ekonomiskt, inte simma järnet på 50 meter och att vattnet yr om en som en utombordare.
A-K började med att filma mig (utan instruktion) och sen fick jag se direkt för att kunna jobba utifrån detta på dagens pass. Döm min förvåning när det visade sig att jag faktiskt hade gjort framsteg sen sist (sluta vara så hård mot dig själv Eva!)!
Sen teknikträning och feedback under ca en timme. Jag tror aldrig jag träffat någon som har så bra öga som A-K. Jag blev så imponerad av henne i höstas när hon hela tiden hade koll på alla (typ 8 personer!) och gav kontinuerlig feedback. Hon är helt enkelt bäst och igår var inget undantag. Hade jag inte haft henne som coach hade jag varit ännu mera nervös!
Sen fick jag en "epiphany" i slutet av passet när jag började använda bålen och höfterna för att få mera power i mina armtag och helt plötsligt behövde jag knappt sparka med benen. All kraft kommer från centrum, eller the core så är det bara och igår blev det så tydligt att det påverkade min tid på 50 meter med nästan 10 sekunder!
Sen en obligatorisk bild på Coach A-K och mig som hade tvättbjörnsögon och håret på ända:
Foto Bjarne Koning
Jag ser verkligen framemot simlägret som jag ska åka till i april på Playitas. I regi av Coach A-K så klart. Min nya vapendragare Maria F (ny tävlingspartner på Öloppet ) ska oxå med och vi ska simma och springa i bergen i en hel vecka - underbart eller hur?
Annars vilar jag idag faktiskt. Kändes konstigt att vakna en lördag och inte börja dagen med ett långpass men det blir ju imon. 07:45 går starten i Kungsbacka för Sandsjöbacka Trail Marathon. Det som gör mig nervös är nog inte distansen utan det faktum att det finns varg i krokarna. Så kanske bäst att låta Flamingon följa med? Vi kan ju använda honom som kanonmat om vargen dyker upp? Jag tycker i alla fall att han ser redo ut för utmaningen bland alla gels och annat, eller hur?
Ägna gärna en tanke åt mig imon när jag springer i skogen med de bästa av tjejer, Tine och Maria, faktiskt på min födelsedag. Bra present till sig själv, eller hur? Distansen är ju dessutom nästan samma siffra som jag fyller :-)
Det ska nog gå bra, vargar är inte särskilt närgångna, förmodligen så sticker de snabbt som blixten när de hör att det är folk i antågande.
SvaraRaderaBlir nästan sugen på att ta upp simningen igen när jag läser om ditt pass :)
Nej, oroar mig inte heller för varg, det var mest ett skämt för här nere är vissa helt hypade nu när en varg synts i trakterna. Springer i Änggårdsbergen och där finns ju vildsvin och de är ju farligare om de känner sig hotade när de har småttingar med sig men har bara sett spår aldrig någon IRL.
RaderaTa upp simningen - bra komplement och när man väl fått häng på tekniken känns det bra! Har en bit kvar men känner att jag nu är på rätt väg! Kunde ju sen innan lite men med mycket dålig teknik och TI är något helt annat.