Motivationen på topp?

Januari börjar närma sig sitt slut och jag har lyckats skrapa ihop lite över 300 km löpning. 43 km klämde jag ju in på en dag ;-) Många av dessa andra kilometrar har inte varit så motiverande utan mer junk-miles.

I söndags när det snöade så sprang sonen och jag ut grymt motiverade och gjorde en snögubbe:

Skönt att julkransen kunde återanvändas igen! Igår hade den smält och på gräsmattan låg kransen och kvasten helt omotiverade till att fortsätta utföra stordåd...

Nämen vad kan motivera en mer till träning än lite shopping av nya träningskläder - en baddräkt blev det igår: 

Jag riktigt känner hur motiverad jag kommer att bli på nästa simpass när jag drar på mig den!

Annars är en av de mest motiverande sakerna som finns att träffa en väldigt god vän och äta och dricka gott ihop. Tex att snabbt snaska i sig det här till förrätt ståendes i sitt egna kök: 

Ja, det är jag som tagit den där tuggan och sen ställt ned tallriken och glaset för att ta ett kort. Ett kort som jag delade på Facebook igår och idag på min blogg. Ni vet det där med sociala medier och att man ska show-off; that´s me, hahaha. 

Föga motiverande var dock våran gemensamma morgonjogg imorse i regnet. 10 km skrapade vi ihop efter att först svept varsitt glas med Resorb. Inte mycket motiverande eller peppande snack kan jag erkänna utan mer gemensam tystnad. Två goda vänner som uthärdade ett pass ihop som vi alltid gör dagen efter alldeles för mycket skumpa. Det är lixom tradition. 

Får se om jag sen i eftermiddag kan motivera mig själv till att köra ett kortare styrkepass hemma eller om jag ger efter för en viss lust att ta mig ett tupplur i soffan...imon kommer nog motivationen tillbaks...