Svårt att stå emot

I veckan gjorde jag min pepparkaksdeg och ja, det var svårt att stå emot att smaka alltför mycket på degen men lite smakprov blev det allt, hahaha. Nu har degen stått till sig i kylen och är färdig att bakas ut på det traditionella pepparkaksbaket som vi brukar ha på första advent. Eller pepparkaksdegsätande man kanske ska kalla det? ;-)

Här bild på smeten när den var klar för kylen/min mage:

Något annat som jag hade svårt att stå emot just idag var att springa mer än planerat. Men jag höll mig till planen på löpbandet även om sista 7 minutrarna kanske inte skulle gått i 13,5 km/h (4:26 min/km) men det var en kompromiss jag gjorde med mig själv. Det kändes inte mer när jag körde i denna farten vs de andra två 7-minutrarna som gick i 12.0 km/h (5:00 min/km) fart så jag känner att jag ändå lyckades bra med kompromissen. 

För övrigt så är det intressant hur snabbt man anpassar sig. Efter stukningen så har jag haft ont speciellt när jag gått nedför i trappor och nu när jag är mer eller mindre smärtfri så märker jag att jag ändå går nedför trappan och försöker att inte belasta höger fot. Jag får påminna mig själv om att gå "som vanligt" och våga. Kroppen är enorm på det sättet att den anpassar sig så och faktiskt ganska fort. 

Känner en viss nervositet krypa på mig nu inför helgens simkurs. Speciellt efter att gårdagens simpass inte alls kändes bra. Nästan lite den dåliga känslan man har på ett löppass innan ett lopp och som gör att man inte tror att loppet ska gå bra. Vis av erfarenhet har jag lärt mig att när det är så det är då som det kommer att gå bra. Så jag hoppas på det för jag har inte lust att vara den som de andra får vänta på och som får statuera skräckexempel på dålig teknik. Ni hör hur dåligt självförtroende jag har vad gäller simningen trots att jag under Öloppet faktiskt delvis bogserade en annan person. Well, kul ska det bli i alla fall! Återkommer med full rapport så klart! 

Nu fredagsmys strax! Ha en fin fredagkväll!