Det kommer inbjudningar och förslag på att springa ihop imon från flera olika håll men jag har ingen lust. Luften gick ur mig lite igår. Jag kom till New York för att springa maran och den blev inställd. Helt rätt beslut att ställa in och även om det inte blivit inställt vet jag faktiskt inte om jag sprungit ändå. Att starta på ett ställe där de fortfarande letar efter döda, nej det finns inte i min värld. Jag var nog ganska naiv som trodde att loppet skulle bli av men nu när man är på plats så känns beslutet att ställa in bara ännu mera rätt.
Med skam i kroppen åkte vi i alla fall till sportmässan och jag mådde dåligt när jag såg all "apparel" med årets maradatum tryckt på. Det kändes så fel och att jag skulle köpa något, nej tack.
Inte ens när jag fick en krona på mig lyckades jag få till ett leende:
Med skam i kroppen åkte vi i alla fall till sportmässan och jag mådde dåligt när jag såg all "apparel" med årets maradatum tryckt på. Det kändes så fel och att jag skulle köpa något, nej tack.
Inte ens när jag fick en krona på mig lyckades jag få till ett leende:
Laddar om på mitt egna sätt och ser framåt. 2013, säger jag bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar