Årets värsta pass?

Idag skulle jag hålla i mitt sista F&S måndagspass för terminen men i och med att jag stukat min fot så kunde jag ju inte springa själv utan skulle cykla de delar av passet där vi skulle springa. Nästan samma avslutning som förra terminen då jag oxå pga min fot fick cykla mitt sista pass :-P 

I slutet av uppvärmningen och transportsträckan bort till där vi skulle köra intervall och styrkedelen så får en av deltagarna en akut bristning i vaden och jag får ta fram min linda som jag alltid har i fickan för att snabbt komprimera för att minimera eventuell blödning. Kort där efter så sträcker sig ytterligare en deltagare i baksida lår och jag vet inte vad jag ska göra. Han blir dock bättre efter ett tag och kan fortsätta. Dock måste han vara tillbaka en viss tid på anläggningen varför Tine får springa tillbaka med honom tillsammans med han som skadade vaden på min cykel. Tanken är sen att Tine ska cykla tillbaka till oss som är kvar. 

Vi kör ett tag till men sen är passet över och jag inser att jag måste SPRINGA tillbaka med resterande deltagare till anläggningen innan Tine är tillbaka. Strax innan vi börjar bege oss hittar jag en bilnyckel vid en bänk där vi kört lite övningar och inser att den nog tillhör en av de som avvikit med Tine. Stoppar nyckeln i fickan och börjar springa tillbaka. Eller kanske man inte kan kalla det springa. En av deltagarna frågar om jag brukar springa "så där". 

Jag kämpar på och ca en kilometer innan vi är tillbaka vid anläggningen kommer Tine farandes på cykeln. Tine är förkyld och har nu fått kramp i magen. Stressad av att veta att jag förmodligen börjat springa på min onda fot. 

Som skadeskjutna kråkor lyckas vi ta oss tillbaka igen till anläggningen och glada miner blir det när mannen som skadat vaden får tillbaka sin bilnyckel av mig. Att linka tillbaka med en bristning i vaden och i mörker leta efter sin bilnyckel var nog inte något han var sugen på. 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men är glad att passet är över och att vi lyckades ta oss tillbaka. Och foten ja, den tyckte inte det var kul att springa. Den måste vila lite till. Tills dess att den är bättre kan jag ägna mig åt att försöka få bukt med mina spända vader med de här gamla trotjänarna: 

Det verkar gå troll i allt jag gör nu och när t.o.m. andra skadar sig runtomkring mig då är det inte kul. Nästa gång jag håller mitt måndagspass är det 2013. 2013, smakar på den siffran och den känns bra. Bra mycket bättre än 2012.