Träningsvärk...

Nej, jag har inte slutat träna. Ville bara med tisdagens inlägg poängtera vissa saker. Vissa kände sig träffade på ett eller annat sätt och jag vill bara skriva att inlägget INTE var riktat till någon speciell person, utan rent generellt. Nog om det nu och åter till träningen.
För jag har tränat löpning och styrketräning. Och jag har träningsvärk i benen. Så där mycket att det gör ont att gå nedför trappor och att låren känns som om de är en storlek större än vanligt. Det gör även ont att skratta då hela revbensbågen är öm pga MÅNGA magövningar. Well, vissa GILLAR träningsvärk men det gör INTE jag. Jag tycker INTE att det är ett mått på hur hårt man kört och således är ett kvitto på att man kört rätt. Tränar man så mycket som jag gör så HINDRAR träningsvärk en att kunna köra det man planerat och man får tänka om. Därför tränar jag väldigt sällan på ett sådant sätt att jag får just träningsvärk och med detta sagt menar jag alltså INTE att jag mystränar när jag tränar styrka. Jag skulle hellre vilja kalla det att träna smart.

Droppen som fick bägaren att rinna över är i alla fall en kombination av flera "faktorer":
I tisdags kväll så körde jag styrka på GYMMET (vet inte när jag satte foten där sist) och det var SMOCKAT med folk och jag blev mest irriterad på att det inte fanns plats. Jag vill gärna stå framför en spegel för att se att jag gör rätt och där brukar det oftast stå KILLAR (ok, ibland tjejer men det är OVANLIGT) som lyfter för tunga vikter och mer tänker jag inte gå in på. Så när jag = en räka (?) då försöker buffa mig fram och ställer mig och först gör dynamiska utfallssteg och därefter rörlighet med ett kvastskaft, alltså INGA vikter, så brukar jag få en del blickar i stil med vad gör du här? MEN, det skiter jag i och kör på, gymmet är ju till för alla? Transportjogg dit och skjuts hem och så var tisdagens träning avklarad och jag kände att den där irritationen gjorde att passet blev väldigt effektivt, så tack ni som var där och "knödde" ;-) (det gäller att se det positiva i det negativa)

Igår så blev jag "räddad" av min väninna E som ville springa lunchjogg så jag "slapp" morgonjoggen. Men som vanligt på denna runda över broarna så var det MOTVIND första fem kilometrarna till Älvsborgsbron. Detta leder till att då vi försöker hålla ett högt tempo är ganska trötta när vi påbörjar stigningen till denna första bron på rundan. Och igår så var benen lite sega efter styrkan jag kört kvällen innan åsså den här vinden då. Precis innan vi nådde toppen på Älvsborgsbron så fick jag tankar som att: "Nä, nu måste jag börja gå" och "Jag döööör!" MEN jag bet ihop (E undrade nog varför den STÄNDIGT pladdrande Eva helt plötsligt blev helt tyst) men när det sen gick nedför så släppte det och jag såg "ljuset"! Sen platt och fint på Hisingssidan så att vi trots prat (ja, då var jag igång igen) lyckades hålla ett snitt på 4:30 innan den andra bron kom. Tack E för trevligt sällskap men nu får vi utöka vår repertoar på rundor och kanske slippa vinden? ;-)

Efter detta så var det snabb dusch och snabb lunch, några snabba arbetsuppgifter och sen skulle jag hämta sonen i skolan för att han skulle på spirometri (ja, han har tyvärr astma precis som jag). När jag börjar närma mig spårvagnshållplatsen (Domkyrkan) så ser jag spårvagnen jag ska ta och ser att den stänger dörrarna och plingar för att åka iväg. NEJ, tänker jag - jag MÅSTE med denna vagnen för att hinna hämta sonen och sen tillbaka till stan igen för att hinna till spirometrin - vad göra? Jo, jag SPRINGER BREVID spårvagnen (på trottoaren) för att möta upp den på nästa hållplats (Grönsakstorget). Jag har då INTE på mig lätta löparskor och kjol utan TAJTA jeans, höga Dr Martens och TVÅ väskor + att min Didrikssonjacka är den långa varianten som gör att det är LIIIITE svårt att ta ut ett bra steg :-P MEN - som sagt jag är inte den som ger mig i första taget och hinner PRECIS ta i sista dörren och komma in på vagnen innan den kör vidare. Om jag fick blickar på gymmet när jag stod där med kvastskaftet så var det ingenting jämfört med de blickar jag fick när jag RAMLADE in på vagnen, hahaha. Men jag hann! Fast idag har jag ont i BENHINNORNA pga denna lilla språngmarsch på ca 400 meter :-P

Sen på kvällen var det utomhuspass och OJÄMNT antal deltagare så jag fick "ställa upp" :-P Inte direkt vad min kropp var sugen på men men vad göra?

Så, believe it or not, så var det ganska skönt att få rulla ut benen 12 km imorse i regnet och blåsten klockan 04:40 på en LÅNGSAM morgonjogg. Hade jag inte sprungit den så hade benen varit ÄNNU stelare :-P

Min tanke om att gå på F&S nya pass HIT (High Intensity Training, inget för veklingar) imorgon känns så där och kanske får vänta till nästa fredag istället. Jag menar jag vill ju inte missa mitt dubbel espressopass på lördagen pga träningsvärk ;-)