Ja, det tränas en del nu i början av januari och jag ser tendenser lite här och var på viss överambition för att följa sin "löften".
Förra veckan såg jag många kilometrar som fylldes på i träningsdagböckerna och jag är ju inget undantag själv som drog ihop 100 km denna första vecka.
Men jag ser tecken på överträning och trötthet och jag blir nästan lite rädd att en del kanske gått ut lite för hårt.
Hur mycket är det ens egen vilja som driver en och hur mycket är pressen från andra som oxå tränar?
Jag ser mig själv skriva på ett inlägg: "När du vilar tränar din konkurrenter!" För att i nästa rad även skriva: "Vila är överskattat!" Således kommer jag på mig själv med att vara en del av denna process med stress/press att prestera och redan nu i början av året "visa musklerna". Jag ber om ursäkt för detta.
Jag stannar upp och försöker reflektera.
Jag vet själv hur man vill passa in. Hur man vill vara som alla andra och gärna "följer strömmen". Hur cool man tycker att man är när man ligger topp-10 på Kommunlistan/Missbrukarkilometerligan på jogg.se
Hur man driver sig själv mot något som man egentligen inte vill. När man tappar glädjen. När inte träningen längre ger en ett lyckorus utan bara känns som ett tvång som bara bryter ner.
Jag stannar upp och försöker reflektera.
Jag kommer ihåg hur jag mådde i våras. När obalansen mellan min fysiska och mentala kapacitet var så stor att jag på ett pass bara stannade tvärt och faktiskt funderade på att lägga ner löpningen.
När fel saker drev mig mot ett mål som egentligen inte var något speciellt alls.
Jag stannar upp och försöker reflektera.
Jag känner hur jag delvis dras med. Jag känner hur jag skriver saker som jag egentligen inte står för. Jag ber om ursäkt för detta.
Jag stannar upp och REFLEKTERAR.
Jag kliver av. Jag vill inte vara med om detta. Jag har kommit längre. Jag drivs av de rätta sakerna idag. Jag vill dela med mig av det jag lärt mig och jag vill leva som jag lär.
Jag stannar upp och AGERAR.
Jag skriver VILA och ALTERNATIVTRÄNA på det där inlägget istället. Jag vågar visa den rätta vägen. Jag kan och är bättre 2012 än jag var 2011. Jag vågar visa de RIKTIGA musklerna - att göra det rätta OAVSETT vad andra tycker. Jag tränar och tror på det jag gör. Jag VET att 2012 blir mitt år och jag kommer stå fast vid det jag tror på. Jag är stark och HAR de riktiga musklerna. Har du?
/Eva
Bra skrivet! Jag hoppas jag har de "riktiga musklerna" även om det just nu snarare är en seg förkylning som hindrar mig från att dras med i kilometerknarkandet. Jag blev också lite förvånad när RW drog igång sin januariutmaning, det är ju lite som att be om att problem som skador, överträning och utebliven motivation redan i februari...
SvaraRaderaDet är lättare att träna mera än smartare...
Bra inlägg! Träning ska vara KUL och framförallt, för mig, och antagligen för dig också, är det ju utveckligen man vill åt, dvs att man blir snabbare, och till det krävs inte bara träning utan rätt återhämtning. Utan detta tränar man ju bara ner sig och blir inte bättre. Just återhämtningen ska jag fokuserar på extra mycket i år och kommer skriva en del om det på bloggen.
SvaraRaderaStaffan: Jag tror att du har de "riktiga musklerna" och ja, man förvånas över hur kilometerknarkandet satt fart som jag vet inte vad. Kommer inte riktigt ihåg att det var samma hets förra årsskiftet. Och ja, att träna smart är svårt.
SvaraRaderaMagnusN: Ja, träning ska vara kul och ge en något. Om man inte strävar efter att bli snabbare eller vill springa längre att det ger en tillfredsställelse på något annat sätt så som ro i själen eller bara lycka över att vara ute i naturen bara du och andningen. Och vad gäller återhämtning så är det viktigt och minst lika individuellt som träning, tycker jag i alla fall.
Ja det ligger i stick i stäv med min egna utmaning jag dragit ihop på Fejjan bland vänner, att springa så mycket som möjligt under januari.... men då skall sägas att det personerna är extrem glad över (flertalet) att sprungit 30-50 km på en vecka, och vissa överhuvudtaget gjort sitt första pass i år, tillskillnad från förra året. De flesta av dessa personer skulle inte ens komma i närheten av den träningsmängd som du Eva eller andra elit motionärer. Så glöm inte att vissa kanske tar sin första "sil" med km knarkande (kopplar till inlägg ovan)nu som kanske aldrig tidigare sprungit. De går från en låg nivå, kanske noll km på flera år till att triggas av att deltaga i ett sammanhang och göra "ensamlöpningen social" (som en god vän sa) och utifrån sina förutsättningar gjort en stor ökning. Sen finns det de som sprungit både 10-15 mil på en vecka, då blir det både morgon och kvällspass kanske.. och då börjar det kanske fresta på kroppen och knoppen! Spring klokt! //S
SvaraRaderaAnonym/S: Ja, jag menar inte att man ska skita i januariutmaningar och att "dra med sig" kompisar att träna i början av året, det är ju jättebra att många utnyttjar det nya året som en omstart/nystart och att man gör ensamträningen social och att man stöttar varandra. MEN jag ser på vissa håll att det går lite över styr och ibland vet man inte hur man ska dra i bromsen förrän det är för sent. Man ska ju inspireras av andra och hjälpa varandra men ibland kan det gå lite över styr :-P Så ja, spring klokt! /E
SvaraRaderaJa absolut, vi är överens :-) /S
SvaraRaderaAnonym/S: :-)
SvaraRaderaDu är ödmjuk Eva, en av egenskaperna som jag mest så galet uppskattar hos dig.
SvaraRaderaOm jag som novis (förra året) fastnade för din blogg och inspirerades så vet jag att fler noviser gör det samma. Med det följer ju ngt du inte bett om, nämligen ett ansvar. Ett ansvar att visa att _även_ vilan är så otroligt viktig och att det inte är max-antal-kilometrar-i-veckan-som-räknas.
Så jag lyfter av min hatt för det här inlägget.
//Hon som ju tryckte ner sig själv i Prestationsträsket och drog sig upp ifrån det och aldrig vill dit igen
*Love*
Jessica: Tack fina du! Och ja, det finns viktigare saker än antal-kilometrar-i-dagboken-per vecka - det stavas G-L-Ä-D-J-E. Och faktiskt F-R-I-H-E-T som jag skrev om i förra veckan i inlägget Till Harry :-)
SvaraRaderaJätte bra skrivet Eva och jag är helt med dig. Kram Tine Bishop
SvaraRaderaTine: Tack! Kram på dig :-)
SvaraRadera