Prinsens minne eller rättare sagt träningsvärken från hell!!!

Tja, vad ska man säga när man vaknar med träningsvärk i baksida lår, insida lår och sätet. Visst, jag får skylla mig själv efter gårdagens funktionella styrkepass!

Redan på uppjoggen , efter att jag snabbt hälsat på bästa Mac (som kom tvåa på 1.12 -grattis!) så kände jag att det skulle bli TUNGT...

Starten gick och jag kände efter några kilometrar att benen var alldeles för tunga. Bet ihop men började överväga om jag skulle bryta vid 10 km. Strax innan 10 km markeringen blir jag passerad av Robert Karlsson från IK Jogg som säger till mig att haka på. Jag bet mig fast och jag tackar Robban att han kom där vid det läget för annars tror jag faktiskt att jag skulle klivit av alternativt gått resten.

Vid ca 15 km hör jag hur han ropar att han inte orkar mer och jag ropar tillbaks att jag kan FÖRSÖKA gå upp och dra. Undrade innerst inne hur jag skulle klara det när kroppen skrek att jag skulle stanna. Men när någon ställt upp för dig så återgäldar man detta och jag gick om och drog på lite. Ja lite, för nu var min kropp så trött som jag kan tänka mig den är i slutet av ett maratonlopp. Flåset fanns ju där men värken från benen skrek till mig upprepade gånger att sluta springa. Men jag fortsatte.

När det var ca 1 km kvar hör jag "tjejröster" en bit bakom och anstränger mig till mitt absolut yttersta för att öka lite så att de inte kan gå om. En funktionär hade meddelat att jag låg åtta så kanske att jag skulle klara topp-10 bara de inte gick om.

Efter målgång lägger jag mig ner på knä och bara "dör". Efter en stund börjar jag tänka att det är bäst att jag reser mig upp typ NU för annars kommer jag nog inte upp.

Går fram och tackar Robert och får själv tack av några andra killar som tydligen använt mig som draghjälp utan att jag vetat om det.

Hade ingen aning om min tid då jag sprungit utan klocka och just efter målgången känns den inte så intressant då den största bedriften var att ta sig i mål öht med träningsvärken från hell. 1.34:57 blev det och sjunde placering i damklassen.

Banan var trixig, mycket blandat underlag (asfalt, sten, grus, sand, skogsstig) och på vissa ställen hade det ställts upp skyltar för att varna för steniga partier. Nästa år då hoppas jag på pigga ben och revansch!


Bragdmedalj? Och armsleeves:en som värmde gott efteråt...


Avsparkade skor i bilen - funkade perfekt på de många olika underlagen :-)

Over and out OCH räkna inte med något inlägg imon för jag vet inte ens om jag kommer att kunna ta mig upp ur sängen då...