Tittade igår på dokumentärfilmen "The Cove" som bland annat handlar om "elitaktivister" som placerar ut kameror och hydrofoner i en vik i Japan där det varje år i september utförs en masslakt på delfiner. Eller skadedjursbekämpning som japanerna kallar det.
Filmen handlade även om en del annat, bla kvicksilverförgiftning pga för stort intagande av delfin- och/eller valkött. Man ska även ha i åtanke att det inte bara är Japan som håller på med denna form av slakt.
Jag tänker inte gå in på detaljer för det var så hemskt att jag under den senare delen av filmen när man fick se "live-footage" bara satt och grät.
När jag var liten ville jag bli delfinskötare och min högsta dröm innan jag dör är att någon gång få ha simmat med delfiner. Att höra hur en oceanograf säga: "Första gången jag träffade en delfin och mötte dens blick var magiskt. Jag förstod med en gång att det var en intelligent varelse som tittade tillbaka på mig." - det fick tårarna att börja rinna ännu mer.
Jag befinner mig fortfarande i chock och förstår att en av mina väninnor inte klarade att titta. Hon stängde av efter 20 minuter. Och visst att jag sett bilder för några år sen i media men kombinationen av att se det "på riktigt" och att HÖRA hur delfinernas läten ändrades när slakten började skakade om min värld och för mig som är en känslomänniska känner jag idag att "things will never be the same". Detta i kombination med det som hände för två veckor sen i Norge har gjort djupa intryck på mig och jag tror aldrig att jag kommer kunna förstå hur vi som människor kan vara så grymma mot antingen djur eller människor. En sådan ondska i bägge fallen. Och om ca en månad är det 10 år sen 11 september...
Försökte fokusera på något annat under mina 17 km i skogen idag när det var tropisk luftfuktighet efter regnet men det gick inte.
Kanske att ett glas fredagsvin kan få mig att slappna av lite, vi får se.
Jag har sagt det innan och säger det igen: Ta hand om varandra och finns det en chans att påverka - gör det! Det kommer jag.
/Eva
http://elektrolustig.blogspot.com/2011/08/en-annan-tid-pa-en-annan-plats.html
SvaraRaderaJessica: <3
SvaraRaderaHuh, ja... den är fruktansvärd. =/
SvaraRaderatänk också på att varje gång vi besöker ett delfinarium så stödjer vi verksamheten... De fina delfinerna blir ju utvalda och sålda till såna verksamheter - resten slakt.
Mary: Usch och fy, det visste jag inte om delfinarium. Har bara varit på delfinshow en gång och det var Sea World i San Diego när jag var 12. Största attraktionen där var dock späckhuggarna som ju vid flera tillfällen skadat och dödat personal.
SvaraRaderaPå Knossos (som dateras 2000 år före Kristus) på Kreta har de hittat mosaiker med delfiner som motiv och där är delfiner heliga.
Jag såg delar av dokumentären och den var HEMSK! Funderar vad man kan göra, man känner sig så liten en sådan här gång.
SvaraRaderaLinda: Ja, den var riktigt hemsk och visst känner man sig liten. Jag kommer i alla fall försöka kolla upp detta ytterligare och sen donera pengar till den organisation som jag känner inger mest förtroende och sen får jag se vad jag kan göra ytterligare.
SvaraRadera