Har nu sprungit tre pass utan klocka och igår fick jag även till en liten runda med resten av familjen (någon blev dock ganska trött som ni kanske såg på gårdagens kort här på bloggen).
Under dessa rundor så har benen tagit det lugnt men hjärnan har gått på "högvarv". Det har varit ganska många tankar om varför jag tappat fokus. Mina mål är ju så nära så att jag nästan kan ta på dem med mina fingertoppar. Och det kanske är det som är "problemet". Efter lång tids koncentration mot ett mål så känner nu kropp och psyke att det är så nära att de kan "slappna av".
För vad är egentligen realistiskt, i tid sett, att orka hålla fokus? Ett år, en månad eller vad? Jag tänker efter själv och inser att jag lyckats hålla fokus länge, länge.
Och är det egentligen så viktigt att nå de där "dumma" målen om man tänker efter vad som EGENTLIGEN är viktigt. Som varför jag började springa in the first place. För att må bra och övervinna en astma. Och det har jag ju gjort och fortsätter att göra. Vad är då skillnaden nu vs 1999? Och jag inser att någonstans på vägen så blev visst prestationen viktigare än ändamålet.
Men då är ju det bästa kanske att tänka om och flytta fokus, eller? Och ja, det är ju det jag delvis nu håller på med. Bort med fokus från klockan och tider och tillbaks till känslan. Jag känner att jag är på väg, för jag vill ju springa.
Tänker vidare på en föreläsning som jag ska hålla om några veckor och inser att jag även måste dela detta med de som kommer för att lyssna. För jag är en ärlig person och att bara delge delar av verkligheten är inte speciellt ärligt. För livet handlar ju om ups and downs och ibland hamnar även de bästa i en grop. Och utav motgångar blir man starkare och lär sig något nytt, det tror i alla fall jag.
Så den 9 maj kommer jag prata om hur jag brinner för löpning men oxå om att det är svårt att hålla fokus och att löpning precis som resten av livet går upp och ner och att det är viktigt att emellanåt stanna upp och reflektera över detta.
Jag hoppas på en forsatt fin Påsk :-)
Igen, jag ser så många likheter oss emellan Eva. Ja, det är lätt att tappa grunden/grundkänslan/andemeningen när vi flyttar över fokus (mao. snöar in på) till prestationen. Jag vet inte varför jag själv gör det, kanske ett inrutat mönster sen länge tillbaka? Kanske en fix idé vi fick; att vi måste _prestera_ för "annars går det åt skogen"? -Som sagt, fixa idéer och jag vet inte varför.
SvaraRaderaJag tycker att det är JÄTTE bra att du även tar upp detta på din föreläsning, det är viktigt att höra att allt inte är-så-himla-lätt-och-går-av-sig-självt. Att vi ibland missar att njuta av passionen och behöver till just den för att inte gå sönder och missa det fina i livet.
Ha nu en bäst Påsk fina du!
-Och så vill jag veta var du håller föreläsningen, kan vem som helst komma? Vill höra ser du :-)
Jessica: Tack för din kommentar!
SvaraRaderaJa livet går inte alltid på räls och det är viktigt att emellanåt stanna upp och tänka efter.
Vad gäller föreläsningen så är den på ett sjukhus här i Göteborgsregionen och är för vårdpersonal som en del i en satsning på sin personal under en vecka då de har friskvårdstema - MEN jag kan kolla om du kan få slinka in ;-)
Den föreläsningen skulle jag gärna gå på!! Ha en fortsatt fin påsk!
SvaraRaderaStaffan: Tack och tackdetsamma och lycka till imon!
SvaraRadera