Och här helvetesbacken efter ca 1,1 km:
Och här resultatlistan från klassen där jag tävlade:
Som ni ser kom jag nia. Kanske inte vad jag hoppats på men så blir det när man försöker haka på några som är bra mycket snabbare än en själv. MEN vad skulle jag göra? När jag ser att två tjejer med K40 rusar iväg så tänkte jag: nu måste jag haka på annars blir det fanimig ingen medalj! Sagt och gjort men denna taktik gjorde att jag redan efter första gången uppför backen ovan var rejält slut och blev omsprungen och omsprungen tills jag nästan inte brydde mig längre. Vid varvningen var jag så trött att jag nästan ville kliva av. Jag hade ju redan missat min medaljchans. Men jag är ju inte den som bryter och bet ihop trots att luftrören pep och benen skrek.
Gick på andra varvet om flera och om jag minns rätt så var det ingen som passerade heller. Säger väl ganska mycket om hur trötta alla var.
Segrarinnan i min klass var som nu ser överlägsen och visst att jag kunde sprungit på en bättre tid om jag disponerat mig bättre men men det går an att vara efterklok. Jag gav i alla fall allt och att springa korta sträckor känns som om jag måste träna på för det är så mycket svårare än 10 km och halvmaran, det tycker i alla fall jag.
Nu nya tag - det kommer fler lopp och det snart!
Men det blev en grym tid! Grattis till den!
SvaraRaderaGlöm det andra :)
Andrea: Nja, måste träna på att springa kortare sträckor. Tack för pepp och stöd - nu kämpar vi vidare!
SvaraRaderaNä vad coolt, var du ute på tävling igen Eva?
SvaraRaderaTrots att du själv inte är nöjd så tycker jag att tiden är grym, så det så.
SÅ DET SÅ!
:-D!
Jessica: Ja, jag är hård mot mig själv men det är ju delvis det som driver mig framåt. Och ja, nu är det mycket tävlingar som alla leder mot samma mål: Varvet! Kram på dig - snart springer du!
SvaraRaderaförstår att du hade högre förväntningar men, gaddämmit, det var ju SM! en niondeplats är inte illa!
SvaraRaderas-kils: Nja, allt är ju relativt. Men jag kommer igen - det är bara att träna hårdare och träna mer på korta distanser! Någon gång kanske det blir ett guld (kanske när jag blir 50?)!
SvaraRadera