torsdag 13 januari 2011

I hate it, but I still did it! Och tack för pepp!


13,5 km på löpband idag...jag körde varannan, dvs fem minuter i 5:00 tempo, nästa fem i 4:00 tempo, sen 5:00 igen och sen 4:00 osv - totalt 60 minuter. Snitt på hela passet 4:27 min/km.
Det märks att jag inte sprungit i "lätta" skor på ett tag för efter ett pass i skorna på bilden ovan, dvs Adidas Adios, så känns det i framfoten. Inte så konstigt egentligen. Har inte sprungit i tunna skor på länge...

Även om passet var mentalt tungt (som vanligt för mig på löpbandet) så känns det som om jag tagit mig ur min "grop". Jag fick bl.a. ett meddelande igår från en tjej som tränat både min mammaträning men även min utomhusträning förra året och det piggade verkligen upp mig (tack C), här några rader för att ni ska förstå "peppet":

"Jag vill bara tacka dig för all pepp, all din kunskap och inspiration som du frikostigt delat med dig både via träningspass och mail/sms. Jag har sugit åt mig som en svamp och det är dina råd, tips och pepp jag plockar fram när träningen eller kroppen känns tung. Jag hoppas du kommer att fortsätta med dina pass i Slottsskogen för du är verkligen helt grym på det du gör! Jag hade inte varit så träningsmotiverad som jag är idag om jag inte stött på dig. Så de dagar du har en tung dag innan ett pass i Slottskogen, kom ihåg att du har förändrat åtminstone en människas liv och säkert många fler som du inte ens vet om!"

Igår tränade jag en tjej och det gick ÖVER förväntan och glädjen efter passet var lika stor för henne som för mig - träning funkar och min mesta inspiration hämtar jag just från dessa tjejer/kvinnor. Tack för att ni (utan att veta om det), drog mig upp ur "gropen"!

4 kommentarer:

  1. Åh sånt där värmer så himla mycket! Och att se andra lyckas tycker jag nästan är snäppet bättre än att lyckas själv! Åtminstone är det minst lika bra :)

    SvaraRadera
  2. Andréa: Ja, visst är det så! Och det är ju därför man gör det man gör, eller hur?
    Eller som Winston Churchill sa: "We make a living by what we get, but we make a life by what we give."

    SvaraRadera
  3. Sug at dig, Eva, det ar ju jattekul att faktiskt fa hora att man ar uppskattad och gor skillnad i nagons liv!! Maste samtidigt passa pa att tacka for en jattebra artikel pa jogg.se! Vad roligt att du skriver dar!! Extra passande sa klart for mig just nu. Jag vet med mig sjalv att jag MASTE borja jobba mer med balstyrka och starka hofterna osv. - det ar helt klart mina svaga punkter. Har konstaterat det har forrut men det ar liksom inte forran nar man ar skadad som man inser hur mycket allt det dar betyder. Forrutom den fysiska smartan att det gor ont sa ar det ju jobbigt ocksa mentalt. Man inbillar sig en massa och det kanns aldrig som man kommer att bli 'frisk' igen. Speciellt nar man tranar infor ett lopp :(

    I tjugoarsaldern kunde jag komma undan med sa mycket mer - skippa uppvarmning, fuskstretcha, gora bara de 'roliga' momenten, slarva med mat och dryck, leva att allmant syndigt leverne, etc, etc.. Vid 37 ars alder har jag insett att det upplagget inte funkar langre... Att undvika skador maste vara den mest underskattade kategorin eftersom det ar sa himla mycket trial and error.

    Har faktiskt skrivit ut dina ovningar fran jogg.se!! De ger en himla bra grund som jag tror kan vara bra att borja kora som rutin. Nyfiken fraga: Ar det du som utfor ovningarna pa bilderna, tro??

    SvaraRadera
  4. Petra: Tack!

    Och visst är det så att det krävs lite mer när man blir "äldre". Inget kommer längre gratis och kroppen "knorrar" mer om man inte behandlar den väl.

    Och när någon frågar mig om mina mål inför 2011 så är det inte bara prestationsmål utan även målet att hålla mig skadefri!'

    Kul att du gillade artikeln på jogg.se - och visst är det jag på bilderna :-P
    Mina personliga favoriter är raka sidoliggande benlyft à la Jane Fonda, Flamingon och plankan - de kör jag kontinuerligt!

    SvaraRadera