Åldersnoja?

Eva, anno 1974/1975

Så var det då kvällen innan jag ska bli "tant". Fast om man ska lita på det sonen säger så kommer jag inte bli detta förrän pappa (=min man) blivit gubbe och det har ju inte hänt än ;-)

Så har jag då någon åldersnoja eller 40-årskris? Nja. Visst stannar man upp och reflekterar över att halva ens liv nu passerat (om man har tur) men inte känner jag mig gammal.
Men att jag är vuxen, det vet jag i alla fall för det blev jag den dagen jag började reflektera över att tiden går så fort och att jag ofta pratar om vädret. Detta var något min faster pratade om när jag var liten (typ som på bilden ovanför) och jag fattade INGENTING. Men det gör jag nu.

Jag hade ett mål att klara sub40 på milen innan 40 men det var nog inte så realistiskt efter ett tungt 2010 där annat än träningen tog mycket plats. Jag har nu reviderat detta mål till sub41 innan 41 :-)

Imorgon blir det i alla fall ett litet familjekalas och på lördag blir det fest med vännerna. Sist jag firade min födelsedag på detta sätt med vänner var när jag fyllde 25. Då hade jag nackspärr efter att ha headbangat inpå småtimmarna (och det var inte bara jag som fick nackspärr kanske ska nämnas).

Så nu byter jag 30 mot 40 och blir förhoppningsvis klokare över en natt, eller vad tror ni?