Ja, vad sägs om att springa 31 km den 31:e? Känns väl ganska passande? Speciellt när man nästan inte sprungit något alls sista månaden pga en skadad sena i foten?
Be gärna om hjälp och lova gärna innan att du utan problem kan hålla sub5 fart på hela passet bara för att ge det en extra liten utmaning :-P
Beställ sen även värsta blåsten för att göra det hela lite lättare. Välj oxå att stor del av sträckningen går vid havet där det med all säkerhet inte blåser alls, hahaha.
Jag tackar bästa Robert som fick SLÄPA på mig idag. Första 10 km gick bra, kanske lite väl fort i 4:45 fart, och allt var lugna gatan fram till ca 15 km men sen fick jag bita ihop, bita ihop och hålla god min. Winston´s ord ekade i huvudet på mig: Never, never ever give up!
Tre små vätskestopp (ca 1 minut) hade vi vid 10 km, 21,1 km och 26,5 km. Halvmaradistansen paserades på 1.42 men sen kom då motvinden från hell och tankar kom över mig så som; var ligger närmsta spårvagns-, busshållplats...
Men jag bet ihop. När det var ca 3 km kvar hade jag så ont i benen som jag nog förstår att man har i slutet av ett maratonlopp. Sista lilla 350 metrar drog Robert ifrån och jag FÖRSÖKTE haka på men kom bara ner i 4:28 tempo...att jag ens klarade det är ett mysterium.
Avsaknaden av mina morgonjoggar och långpass den sista månaden pga min fot märks tydligt men det var så skönt att jag inte hade mer än en liten känning i foten och mentalt en stor vinst att trots min status ända klarade dagens pass som slutade på:
31,35 km (det längsta jag sprungit någonsin)
2.33:43
Snitt 4:54 min/km
Nu ska jag blanda till mig lite sådant här:
Vetefan hur mina ben ska klara 16 km i Skatåsterrängen imon men som tur är är det några timmar kvar tills dess :-P
Be gärna om hjälp och lova gärna innan att du utan problem kan hålla sub5 fart på hela passet bara för att ge det en extra liten utmaning :-P
Beställ sen även värsta blåsten för att göra det hela lite lättare. Välj oxå att stor del av sträckningen går vid havet där det med all säkerhet inte blåser alls, hahaha.
Jag tackar bästa Robert som fick SLÄPA på mig idag. Första 10 km gick bra, kanske lite väl fort i 4:45 fart, och allt var lugna gatan fram till ca 15 km men sen fick jag bita ihop, bita ihop och hålla god min. Winston´s ord ekade i huvudet på mig: Never, never ever give up!
Tre små vätskestopp (ca 1 minut) hade vi vid 10 km, 21,1 km och 26,5 km. Halvmaradistansen paserades på 1.42 men sen kom då motvinden från hell och tankar kom över mig så som; var ligger närmsta spårvagns-, busshållplats...
Men jag bet ihop. När det var ca 3 km kvar hade jag så ont i benen som jag nog förstår att man har i slutet av ett maratonlopp. Sista lilla 350 metrar drog Robert ifrån och jag FÖRSÖKTE haka på men kom bara ner i 4:28 tempo...att jag ens klarade det är ett mysterium.
Avsaknaden av mina morgonjoggar och långpass den sista månaden pga min fot märks tydligt men det var så skönt att jag inte hade mer än en liten känning i foten och mentalt en stor vinst att trots min status ända klarade dagens pass som slutade på:
31,35 km (det längsta jag sprungit någonsin)
2.33:43
Snitt 4:54 min/km
Nu ska jag blanda till mig lite sådant här:
Vetefan hur mina ben ska klara 16 km i Skatåsterrängen imon men som tur är är det några timmar kvar tills dess :-P
Heh..jag har nog själv blivit lite av en Resorb-junkie...sitter fint efter ett långt tufft pass. Och imorrn..det fixar du nog..på nåt sätt :)
SvaraRaderaJa, Resorb är bra. Speciellt när man ser sig själv i ansiktet efter passet och ser att man är helt vitt av salt/svett :-P
RaderaJa, imon löser sig på nåt sätt...
Så imponerande! jag fattar inte hur du kan hålla så högt tempo på ett så långt långpass! Bevisligen kan (kunde) jag ju själv hålla 5-fart på ett marathon på tävling, men det skulle nog krävas mycket för att jag skulle klara det på tävling. Grymt jobbat!!
SvaraRaderaTack Andréa! Ja, jag hade ju sällskap som verkligen var guld värt sista biten. Sen så hade vi bestämt för länge sen om det här passet och så kom det med min fot emellan och jag blev osäker på om vi skulle genomföra det eller ej men i veckan har jag blivit mycket bättre så jag tänkte att vi kör. Jag märkte tydligt att frånvaron av långpass känns i benen och även mina morgonpass som även dem påverkar. Eller man kanske ska säga löpning öht. Wetvestlöpning i all ära men det går inte att jämföra med the real stuff. Det var bra att veta var jag står inför min kommande träning och mara. Och jag får mer och mer respekt för distansen, speciellt idag. När Robban sa vid 30 km: "Ja nu är det bara 12,2 km kvar om vi sprungit maran!" så höll jag på att sätta i halsen och fundera på vad f-n det är jag gett mig in på. Men nu gäller det att träna, träna och hoppas att jag inte får ett bakslag med foten. Lycka till imon på ditt pass!
SvaraRaderaGrattis till distansrekord och i bra fart dessutom!! De här passen gör otrolig nytta innan maran tycker jag! Jag försöker ju köra ett +30km-pass i månaden och gärna över 32 för att mentalt veta att nu är det mindre än milen kvar! Lycka till imorgon och se till att äta ordentligt nu!!!
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaTack Staffan! Förstår att de här passen är viktiga. Är grymt trött i benen...
RaderaMen imon är det på det igen!
fint sprunget! själv funderar jag på 1km den 1! :-)
SvaraRaderaTack Sofia! Tråkigt med din fot :-( Hoppas rehabträningen går bra och 1 km i wetvest det är fanimig ingen lätt resa! :-)
SvaraRaderaJa, hatten av for den distansen!! Vilken avstamning att kunna kora 31 km i den farten - maste kannas grymt bra!! Heja dig!!
SvaraRaderaTack Petra! Men jag var grymt seg och stel efteråt. Känns att jag inte sprugit långpass på nästan en månad. Men nu känns det bättre!
Radera