Vändpunkt?

Idag kände jag för första gången på länge lust efter att springa. Jag valde att ta på mig klockan men att inte titta på den utan det skulle jag göra först vid den tänkta vändpunkten. Tempot skulle ligga i komfortzonen, typ ett tempo man kan köra "forever".

Sprang längs banvallen ut mot Hovås där min vändpunkt var här:



Precis vid Hovåsvallen (nedanför ligger Hovåsbadet där sonen älskar att bada). Komiskt egentligen att jag valde vändpunkten här där jag i min ungdomsdagar sett en del fotbollsmatcher och även "skämt" ut mig i en pandakostym och ett stort fång rosor - but that´s another story och alla har väl varit unga och dumma? ;-)

Så här stod det i alla fall på klockan när jag stannade den för att ta av mig vindjackan innan jag begav mig hemåt igen:



Det kändes riktigt bra och jag blev riktigt glad inombords. Både igår och idag har jag haft pass med mycket glädje och skratt med "mina" tjejer och mammor och det känns som om jag närmar mig en vändpunkt på det "jobbiga" som jag känt det sista. Nästan som att jag är på väg "hem" igen:


Klockan stannade när jag kom hem på det här:


15,35 km i komforttempo, snitt 4:49, tid 1.14 - jag är glad och jag hoppas att idag var en vändpunkt och att the only way from now is up :-)

Jag vill passa på att tacka de tjejer/mammor som kommer och tränar med/för mig - ni inspirerar mig även om ni kanske inte vet om det :-)