Stel, stelare, Eva

Igår började jag dagen med att springa 26 km 07:30 i Änggårdsbergen tillsammans med min tävlingspartner Maria. Vad gör man inte för en kompis som måste springa så tidigt för att hinna med resten av dagens göromål?

Det var i alla fall grymt segt och redan vid kilometer två så hade min puls nått ca 95% av max. Jo, det är sant. Här SKREK kroppen till mig att lägga av. Men då man springer med någon annan så biter man ihop. Det var inte så lätt för Maria heller. Vi pratade inte alls lika mycket som vi brukar göra och när vi pratade så undrade vi över varför vi var så flåsiga och i dålig form. När vi gick på varv två så började det äntligen kännas lite bättre i flåset bara för att då inse att benen kanske var lite trötta. När det var två kilometer kvar kommer jag ihåg att jag sa till Maria att det fanimig inte är vilka som helst som biter ihop och fortsätter köra när det känns så tungt.

Väl hemma igen så stoppade jag klockan. Tittade på den och började skratta. Vi hade sprungit 11 (!) minuter snabbare än sist. Gick sen vidare i klockans historik och hittade faktiskt INGET pass där vi/jag sprungit så fort. Hahaha. Maria är en person som pressar mig mer och jag pressar henne och då blir det så här. Jag känner en person till som gör detta; Gasellen. Glömmer aldrig våra morgonpass i Central Park för två år sen 07:00 där vi låg och pressade varandra att ligga i sub5 fart på 10 km-varvet vi körde. Efter varje gång sa vi till varandra att imon skulle vi minsann köra långsammare men det hände ju inte. Nästa morgon samma sak, där vi omedvetet pressade varandra och drog upp farten. Dialogen var typ: "Men jag trodde att DU ville ligga i den farten så jag hakade på för jag ville ju inte springa långsammare och vika ned mig." "Va? Jag trodde att det var DU som ville ligga i den farten för att DU hakade på så jag låg ju kvar å sen när du la dig lite framför trodde jag att du tyckte det var för långsamt så jag ökade lite till!" Hahahaha.

Efter lunch så begav jag mig ÖIS-brottningslokal på Åvägen. Där skulle jag delta i "Workshop Styrka och rörlighet för löpare" i regi av Tjejmarathon där bästa Stina Albihn skulle leda oss genom detta. Jag ska själv inte springa detta lopp men har varit med och lämnat ett bidrag.

Dock så visade det sig att några var så stela att hela den dryga timmen användes till att göra olika rörelsemönster och stretchövningar för att komma åt stela muskler (ja, jag var den stelaste av dem där, jag erkänner!)

Styrkan hann vi således inte med men övningarna som skulle gås igenom finns som en liten film på Stinas sida som ni hittar HÄR!

För mer info om Workshopen läs gärna Fitnesscoachen/Maddes inlägg HÄR! Där ser ni även en bild på mig där jag ligger i en position som heter The Pretzel (Kringlan).

Det är främst mina hamstrings (baksida lår) som är enormt stela. Jag är medveten om detta men då jag vet att det krävs mycket arbete för att ändra på detta så har jag dragit mig för att ta tag i det. Nu har jag dock lovat mig själv att några gånger i veckan köra en längre stretch och se vad som händer. Det tar med all säkerhet kanske ca ett år att få upp normal rörlighet så det är ju inget som sker i en handvändning. Dessutom har jag ett vagt minne av att jag nyligen läst att statisk stretch av just hamstrings har väldigt liten effekt...jag kommer således att blanda olika stretchvarianter för att nå bästa resultat. Jag återkommer i maj nästa år!

Avslutningsvis så pratar man ofta om målbilder och inför kommande lopp om det inte går så bra så kanske detta får bli målbilden att satsa på? Snyggast i backen vinner? Snyggast på loppet vinner?