Göteborgsvarvet 2013

Tid 1.42:19. Placering 247 av alla damer och 27 i min åldersklass. Jag är jättenöjd med det. Ni som inte var här i Götet igår förstår inte hur varmt det var. För de som startade tidigt så blev det bara varmare och varmare och det förlösande regnet efter den tryckande värmen där temperaturen sjönk rejält kom precis när jag var tillbaka på vår veranda igen:

                            
Det var ca 30 grader när jag startade tillsammans med bästa Ralph som satsade på 1.30 och jag bestämde mig för att försöka starta i detta tempo jag med men efter ca 4 km så sa jag till Ralph att släppa mig. Det var för varmt och jag är inte i form. Så strax innan Älvsborgsbron och den första vätskekontrollen så återgick jag till min plan att njuta av mitt sista Göteborgsvarv. Fast njuta var ju ganska svårt när det är så varmt och vid varje vätskekontroll så hällde jag en mugg vatten över mig och en i munnen. Jag sprang genom alla "duschar" och var till slut så blöt att det klafsade om skorna och kjolen började bli så tung att jag blev orolig att den skulle åka ned till knäna och det skulle stå om nakenchock i Göteborgs-Posten :-P

Jag hejade på alla som hejade på mig, jag gjorde give-me-five och klappade. Jag tittade på omgivingarna och log mot alla funktionärer. Jag såg andra saker än vad jag brukar göra och jag fortsatte att le.

Så började jag närma mig Slottsskogsvallen och insåg att det var sista gången jag sprang här och fick en klump i magen. Jag sträckte upp armarna i en segergest när jag gick över mållinjen och visst fick jag en tår i ögat. Men snabbt blev jag tagen ur mitt ögonblick när jag träffade en massa jag känner där i målfållan. Det var nog bra att jag blev distraherad och fick höra om allas jobbiga dag. Det var jobbigt för mig med men jag hade sprungit "smart" och jag hade bestämt mig för att gå i mål, inte bryta. Jag ville avsluta. Jag ville sluta cirkeln. Tiden var inte viktig även om jag började i bra fart. Innerst inne visste jag ju att jag inte skulle kunna fullfölja i den farten.

Jag gick hem. Då kom regnet och åsksmällar. En efter en började våra gäster "släntra in". Några hade brutit, några hade tagit sig i mål men tyckt att det var det jobbigaste de gjort osv osv. Vi drack och åt ihop och hade det så trevligt. Vissa träffar jag bara en gång om året på After-Run, vissa träffar jag oftare men kärnan är att Varvet förenar oss. Så även om jag inte kommer att springa nästa år så kommer After-Run finnas kvar och jag kommer att göra som sonen sa: "Då får du träna på att vara supporter Mamma!"

Grattis alla som kom i mål igår!
Tack alla som hejade på mig!
Å tack Varvet - nu är vår vänskap förseglad. 14 år tog det att bli vänner, bättre sent än aldrig.