tisdag 14 maj 2013

Sanningen

Sanningen. Ett stort ord.

Sanningen kan befria, den kan begränsa och den kan göra dig glad men också otroligt ledsen.

Jag kommer alltid att föredra sanningen då den går hand i hand med ärligheten som är mitt ledljus.

En gång har jag ljugit för en av mina bästa vänner och trots att "syftet" med lögnen kanske var god så åt den upp mig. Jag kunde inte sova och dagen efter så berättade jag sanningen för min vän. Jag tog konsekvenserna och jag har aldrig glömt. Aldrig glömt hur besviken hon var på mig men heller aldrig glömt hur besviken jag var på mig själv. Men hon förlät mig även om jag nog innerst inne faktiskt aldrig förlåtit mig själv. Det var så emot mina principer att jag för alltid vill komma ihåg så att jag aldrig ens överväger att göra det igen.

För två år sen spelades det en svensk slagdänga flitigt på radion. En melodi som fastnade och jag tyckte att texten hade en poäng. Låten hette "Om sanningen ska fram".  Så jag lägger idag fram sanningen. Jag är stark och vill vara ärlig för det är ju jag.

Igår när jag kom hem så möttes jag av denna vy från vårt köksfönster:


Ja, vi bor ganska nära starten till Göteborgsvarvet och som ni ser så är redan de första tälten vid start uppe sen igår. 

Det är ju en klar fördel att bo så nära men samtidigt kan det ju ge en viss stress att hela veckan påminnas om vad som komma skall. Men i år blir annorlunda. Jag har slutit fred med Varvet. Läs gärna mina krönika från förra året om min speciella relation till Varvet (finns HÄR!) 

Jag tänker på en annan låt från Chess, "Där jag ville vara" med Tommy Körberg. Jag befinner mig fysiskt inte alls där jag ville vara. En strof i denna låt är: "...lust blev till krav" och jag känner att det är lite så just nu. Min släpande trötthet som inte vill släppa och som hindrar mig i min träning. Min träning som baserats på mycket mängd och som varit min "framgångsformel" har jag inte kunnat praktisera det sista. Så lite som jag sprungit de senaste månaderna har jag inte sprungit på flera år. Jag hittar inte balansen. Jag måste vila men för mycket vila gör mig slö. Och var finns lusten? Varför hamnar jag här? Jag borde veta bättre. Min terapeut säger att min trötthet kan sitta i ytterligare ett år...

Jag funderar på vad som är viktigt och hur jag ska hitta fokus. Jag inser även sanningen att jag inte är särskilt snabb längre. Inte så konstigt med tanke på min träningsdagbok (se föregående stycke om mängd). Jag varken vill eller kan pressa mig mer just nu. Det är orealistiskt att jag i dagsläget ska kunna klara en halvmara på 1.30. Mina tankar går även i banor om att 3.30 på maran även är orealistiskt. Jag blir nästan arg när folk säger: "Men du är ju så snabb det fixar du!" Är det så folk ser mig? En snabbis som alltid presterar? Det är ganska långt ifrån hur jag ser mig själv. Jag har slutat se mig själv i mina prestationer och resultat. Jag anser mig själv vara så mycket mer som löpare än en "fin" siffra i en resultatlista. Enda anledningen att jag tävlar är för att det är kul och för att utmana mig själv och känna att jag efter dagens form gjorde mitt bästa, vilket jag känner att jag gjort på mina senaste tävlingar. Jag är inte längre mina prestationer, jag är mer än så. Jag har övervunnit mycket det senaste året och ser man det ur det perspektivet så är jag en vinnare.  

Så jag skalar av och ser bara den nakna sanningen. Jag kommer att springa Varvet på lördag. Inte på någon rekordtid men jag kommer att göra mitt bästa varv ändå och jag ska för en gångs skull njuta av loppet. Loppet som drivit mig i så många år. Jag sluter cirkeln som började 1999. Det blir mitt sista varv. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, jag glömmer dig aldrig. I sanningen och ärlighetens namn så har jag varit arg på dig så många gånger men låt oss nu avsluta och försegla vår eviga vänskap med ett leende, det är vi värda båda två. Tack bästa du. 

20 kommentarer:

  1. Som du vet känner jag igen mig... Prestation, glädje, balans. Hur svårt som helst. Det enda man kan göra är att köra sitt eget lopp och försöka glömma det vi TROR att andra förväntar sig. Alla andra har fullt upp med sina spöken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Åsa jag förstår precis hur du känner. Och ja, andra är mer upptagna med sig själva även om vi inte tror det, så sant. Kram!

      Radera
  2. Fint inlägg! Ja sanningen är den som tar oss framåt och som gör att vi mår bäst i längden även om den i vissa situationer kan få oss att må sämre kortsiktigt. Ju äldre jag blir och mer säker i mig själv, ju lättare tycker jag det är, det var betydligt svårare tycker jag när jag var 20+ och försökte göra alla till lags men resultatet ibland att ingen blev blev speciellt nöjd, allra minst jag!

    Bra att du omdefinierat dig själv som löpare! Såklart är du så mycket mer, som sprider så mycket inspiration och träningsglädje och inte minst kunskap via bloggen, jogg.se och ditt företag. Det finns ju inget som hindrar att du och Varvet tar en paus i "relationen" och att du återkommer när du känner för det, du har ju inte så långt till starten menar jag ;)

    Och den där låten ja, yngsta sonen (fyller sju imorgon) sjunger mycket, högt och gärna ibland blir det lite roligt som den gången han sjöng just den här refrängen i bilen "...vill du ligga med mig då..."

    eller den lite nyare låten "Jag vill bara känna på din kropp kropp hela natten..."

    Nu dags att checka ut i regnet och kuta lite lunchintervaller!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Staffan! Ja, med åldern uppkommer en viss klokhet och insikt som inte finns i unga år.

      Och ja, jag tror att jag är mer än bara en siffra i en resultatlista. Sen får vi se om relationen återupptas någon i framtiden eller ej.

      Hahaha, ja just den strofen och den andra i den nyare låten är ju lite sådär. Kommer ihåg Freestyle´s "Vill ha dig", hehehe. Skandal på vår tid ;-)

      Radera
  3. Dubbelt bra att även skriva ner sina tankar än att bara säga det eller än värre tänka det och sedan lätt ändra sig. Just den där jakten kan vara svår/omöjlig att göra sig av med. Att skriva ner det gör det lite enklare och lpötsligt får man reda på att alla (de flesta) inte tycker det är konstigt alls, tvärt om, varför har du inte sagt något tidigare ;)

    Att andra kommenterar att det där klarar du osv är inte så konstigt. Som jag ser det kommer det från två håll och båda är positiva och utan mening att öka kravet. 1. De som helt enkelt vill heja på, stötta och visa att de tror på dig. 2. De som verkligen uppfattar dig som snabb.

    Det svåraste som finns är väl att titta på sig själv med andra ögon, höja blicken, vad är bra istället för att se hot osv om jag berömmer en löpare som springer 10k på 33min så är det oändligt mkt bättre än jag tror att jag själv kommer att prestera någon gång. Personen kanske reagerar som du Eva eftersom jämförelsen görs med sub30-löpare och det är en ocean med tid emellan


    Ahhh skit nu blev det mina tankar i din blog . . . .
    Vi ses <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig Anders. Ibland är det bra att plita ned sina tankar i skrift, man får ett annat perspektiv.

      Och ja, visst är det så att många nog peppar för att stötta och sen finns det nog NÅGRA som tycker att jag ÄR snabb, allt är ju relativt. När började springa var mitt mål att komma in under 2 h på Varvet. Tänk vad man ändrar sitt perspektiv!

      Jämförelser kan vara bra och dåliga, exakt. Fast jag jämför mig främst med mig själv, det blir bäst så.

      Tack för dina tankar Anders, uppskattas!

      Radera
  4. Väldigt bra skrivet. Insiktsfullt! Glad över att ha så kloka människor i grannskapet ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Fine! Ja, å jag tror att även du är ganska insiktsfull å klok så jag är även jag glad att ha dig i grannskapet ;-)

      Radera
  5. Sådana kommentarer är nog mest tänkta att vara peppande, men jag förstår att du blir lite sur när du inte är i form. Själv är jag mer av en realist vill gärna sätta mål som är uppnåbara istället för önsketänkande. Till min fru sa jag att jag åker till Gbg på lördag för att dricka öl och skumpa, där har du min inställning till loppet :D Och det SKA bli kul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är nog så. Vem vill säga rätt ut att man är en snigel? ;-)
      Realist, låter bra. Jag tenderar nog mer åt vara pessimist men jobbar på det!
      Låter som en bra plan det där med öl & skumpa - mycket KUL ska det bli! :-D

      Radera
  6. väl talat. ingen är bara sina löpprestationer, sina vackra lockar eller vad det nu må vara. ett Varv med nedtaggat tidsmål låter som en fin inramning. insup feststämningen i din fina hemstad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack S! Ja, du har så rätt. Njutning it is i den bästa av städer!

      Radera
  7. Eva, Eva. Mycket klokt och fint skrivet - som vanligt. Livet är verkligen ingen raksträcka. Det har man ju insett vid det här laget. Kroppen är det inte heller. Ibland lyckas livet och kroppen synka - och då kan man få till några härliga små pb:n eller annat trevligt. Men så är det inte för jämnan. Man får nog njuta av det när det händer men också lära sig att njuta av annat när det inte händer - vad det än beror på. Detta ska jag också försöka bli bättre på. För egen del har jag ju aldrig tävlat i löpning med skräck för att inte vara bäst. Haha! Så dumt! Nu skiter jag helt ärligt i alla andra och tävlar ENDAST mot mig själv och då menar jag det verkligen. Att jämföra min tid med någon annans är egentligen som att jämföra äpplen och päron - vi har ju helt olika liv och kroppar osv etc i det oändliga. Och att jämföra sina egna tider kanske är precis lika dumt egentligen? Livet är ju inte konstant. Så. På lördag springer du ditt Göteborgsvarv. Kanske försöka se det också som första gången och glömma allt som varit innan? Och ha kul låter bra, det har jag lovat mig själv att jag ska ha på varje lopp! Önskar jag kunde heja på dig men jag gastar härifrån Stockholm: HEJA EVA! HA KUL!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove. Nä, livet är verkligen inte en raksträcka utan mer en slingrig stig där man ibland snubblar på en rot, tar fel stig, hittar rätt igen och helt plötsligt kan man stå på då det är nedförsbacke.
      Skräck för att inte vara bäst, men vem/vad definierar vad som som är BÄST? Min mentala coach sa att jag skulle jobba efter att känna mig nöjd. Att jag presterat bäst efter dagens förutsättningar. Det har jag praktiserat det senaste året och kan säga att jag verkligen gjort mitt bästa DEN DAGEN. När jag såg det så blev det helt annorlunda.
      Sista gången kommer bli bäst, helt säker på det.
      Tack för hejarop och att du delar dina tankar!

      Radera
    2. Att känna sig nöjd. Just den dagen. Det är bra! Jag härmar det!

      Radera
  8. Bra skrivet, Eva! Gäller för fler områden i livet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Malena och ja visst är det så.

      Radera
  9. Åh Eva, det måste vara lite vemodigt det där med att ta ett beslut om att inte delta för att det säkert finns så många som förväntar sig att du ska stå där varje år och göra bra tider och ibland blir man lite trött på det eftersom det känns som om människor ibland tror att man är mer tävlingsinriktad än man kanske är. Jag tycker det är en klok inställning om att springa så som kroppen tycker du ska göra. Man hinner uppleva mer och jag skulle egentligen vilja göra detsamma, men likt förbaskad vet jag att när startskottet gör kommer jag trumma på och efter 10 km kommer de kalla kårarna att börja slingra sig i nacken på mig och det där himla drickandet som jag inte behärskar och tänk vad skönt att kunna stanna och tillåta sig att stå i 2 min utan att stressa vidare. Vem tackar en egentligen?

    Men jag tror ändå att det kommer gå lätt för dig. kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst vemod men även en lättnad. Det känns rätt i hjärtat. Man måste lära sig att inte försöka bry sig om vad andra tycker men det är inte alltid så lätt ;-)
      Jag hoppas på att det inte blir för varmt på lördag, jag gillar inte heller värmen och har precis som du presterat som bäst när det varit kallt.
      Håller tummarna för dig! Spring som vinden så att kjolen fladdrar! ;-)

      Radera