torsdag 21 mars 2013

Trender...


För ett och ett halvt år sen skrev jag denna artikel på jogg.se:


Det går trend nu i att löpteknikträna och det ges ut böcker som har lockande titlar så som ”Det perfekta löpsteget”. Den andra trenden jag ser är traillöpning, eller terränglöpning som man kallar det på ren svenska.

Vi svenskar är mycket trendkänsliga och vi vill ”hänga med”. Vissa saker klassas helt plötsligt som ”finare” än andra och det dyker upp experter överallt som svampar i skogen i augusti.

Ett exempel på detta är hypen efter att boken ”Born to run” kommit ut. Helt plötsligt skulle alla springa barfota och landa på framfoten. Allt annat var bara fel och de som inte var frälsta dissades direkt av de ”upplysta”. Nu med några år på nacken så kan man notera följande: Det kommer nya skador i följevattnet av denna trend då många inte haft en tillräckligt lång övergångsperiod mellan sina ”tjockskor” och ”barfotaskor”. Dessutom finns det bevis, filmanalyser bl.a., att alla elitlöpande långdistanslöpare inte alls landar på framfoten. Myten att alla skulle landa på framfoten bara man springer barfota är inte heller riktigt sann, det finns det filmbevis på också…

Alla vill ha en quick-fix och bli bättre och snabbare fort, helst redan igår. Den ständiga jakten på det perfekta sättet att träna på och nå resultat får oanade proportioner nästan i klass med jakten på den heliga Graal.

Med det finns ingen exakt formel. Det finns vissa fysiologiska aspekter på hur kroppen svarar på träning men så kommer det fram fall där någon gjort precis tvärtom och nått ett bra resultat. Så jakten fortsätter och vi luras ständigt att testa nya ”genvägar”. Men tyvärr så finns det inga genvägar. Jag kommer ihåg vad Oprah Winfrey sa inför sin stundande 50-årsdag för några år sen när hon mer slimmad än innan visade upp sig i sin talkshow och någon frågade efter hennes framgångsformel. Hon svarade:

”Believe me, there are NO short-cuts! Had there been, I would have taken them gladly!”

Eller som jag brukar säga: Hard work pays off. Always.

Kroppen har en enorm kapacitet och anpassningsförmåga. Den är smart och strävar efter att göra allt så ekonomiskt som möjligt. Så gör du något tillräckligt länge och tillräckligt många gånger så förfinas din teknik och ekonomi i utförandet automatiskt. Jag själv är ett levande exempel på detta. Efter att ha testat mina värden på klinik för några år sen så vet jag att jag gör av med MINDRE energi när jag springer i mitt komforttempo vs om jag skulle gå!

Så när någon kommenterar min löpning och säger att det ser så lätt ut (underförstått att de själva vill att det ska se lika lätt ut när de springer) så är det faktiskt så. Flera års nötande av löpning har gjort att jag förfinat min löpteknik och löpekonomi.

Men självklart har jag inte bara sprungit. Jag har styrketränat, alternativtränat och även specifikt tränat löpteknik. Men målet har alltid varit att bli en bättre löpare på sikt och huvudingrediensen har alltid varit att springa mycket. Jag har tränat delarna men även helheten. Jag har även lärt mig att min kropp svarar jättebra på mängdträning men mår dåligt om det blir för mycket kvalitet. I min närhet finns det personer som har mer eller mindre samma kapacitet som jag men som INTE klarar mycket mängd men kan kvalitetsträna mer och uppnå nästan exakt samma resultat som jag sett i tid på t.ex en viss distans.

Sen jag utbildade mig till sjukgymnast och förvärvade en massa kunskap om kroppen så har jag ständigt velat veta mer. Jag är en samlare och då är det inte bara min stora samling av skor vi pratar om utan även mitt samlande av kunskap. När jag tränar någon annan så vill jag självklart dela med mig av min kunskap men jag försöker alltid betona att det jag säger kanske inte alltid är den rätta vägen. Jag har under årens lopp förstått att jag kan mycket men det gör mig inte till en expert utan mer en vägledare. Till syvende och sist är jag faktiskt bara expert på min egen kropp, inte din.

Jag brinner för att den jag tränar ska vilja väcka sitt intresse om kroppen och vilja veta mer så jag jobbar ständigt på min pedagogiska förmåga för att kunna nå fram. För som vägledare handlar det ofta om att förenkla saker som kanske är svåra att förstå. Jag menar vilken vanlig person förstår instruktionen ”att släppa på i höften och bara rulla”? Är det inte lättare när någon säger ”kicka dig själv i rumpan”? 

Så mina five cents till att nå resultat blir: Ha tålamod i din träning. Variera dig (träna annat, byt underlag, byt skor etc), kör några bra löpskolningsövningar kontinuerligt, börja hoppa igen (gjorde man mycket som barn) för att träna upp din egna stötdämpningsförmåga och styrketräna som komplement. Gå inte på billiga tricks eller tillfälliga trender. Investera för framtiden, tänk inte bara kortsiktigt. Rom byggdes inte på en dag och tänk i banor som det bästa steget för mig, inte det perfekta löpsteget.


(Film på mig förra året i Active Challenge, filmat av Miranda Kvist)




14 kommentarer:

  1. Allt det där är sant Eva, det gäller att hitta det som passar en själv och hitta ett eget syfte med det man gör. Träningens kontinuitet blir svår att upprätthålla om man bara springer på nya bollar hela tiden för att känna att man är "rätt". Styka kommer inifrån, kroppens förmåga att absorbera timmar är mycket en inställnings- och livsstilsfråga. Hinna med, vila, äta ordentligt, prioritera. Bra med ett lite längre och uttömmande inlägg Eva. /fanklubben vid polcireln.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Amen to that C-M!
      /Fanklubben i Götet ;-)

      Radera
  2. Word! Mycket bra Eva! Jag gissar att det är många VFF som ligger oanvända i garderober runt om i landet, har sett det på nära håll då min löparkompis D fick en fotskada efter för mycket flitigt tränande i VFF och numera inte använder dem alls. Och, riktigt hög stegfrekvens i videoklippet!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har faktiskt ett par som har några år på nacken. Använder dem på gymmet ibland eller för kortare turer på typ gräs :-)
      Ja, hög stegfrekvens, that´s me ;-)

      Radera
  3. Ja verkligen - bra skrivet! Hard work pays off och "Train hard, win easy" som det ocksa brukar heta. Fint lopsteg i videon! Vilken fart holl du har ungefar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant Petra!
      Tror jag höll typ 4:15 fart där sen var jag även nere i 4:00 fart men inte i detta klippet.

      Radera
  4. Kroppen är en sådan fantastisk maskin! Mycket klokt och bra inlägg Eva :9 Det är helt sjukt vad kroppen vänjer sig snabbt, det är därför jag alltid gillat nya utmaningar för att chocka liv i den :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ida!
      Ja, det är bra med både kontinuitet och variation!
      Undrar dock om jag nånsin kommer kunna lära mig crawla?! Tålamod, tålamod!

      Radera
  5. På pricken Eva! Själv har jag hittat (tror jag) det som funkar för mig. Mer styrketräning, lite yoga och så max 30 km per vecka. Min kropp verkar inte hålla för mer just nu, får känningar än här och än där. Om jag vill tävla (just nu inte så sugen) innebär det för mig på min nivå milen eller halvmara. Fast jag skulle nog behöva mer löpteknik!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra R-M! Alla är vi olika och det gäller att hitta sin väg. Sen kan ju saker ändras och man får testa annat/nytt. Kör på det! Känner själv att min marasatsning kanske bara blir för i år, det är slitigt.

      Radera
  6. Bra skrivet! Jag förfördes av Born to run och började springa i tunna dojjor. Trots att jag var tränad gm allround styrketräning etc så reagerade min då 42-åriga kropp direkt - det började göra ont här och var, knät, foten, hälsenan etc. Nu har rehabat mig tillbax och gått tillbaka till mina dämpade Pegasus! Och så lyssnar jag på hur kroppen svarar på den träning jag ger den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Magdalena å tack för att du delade med dig!
      Ja, det är lätt att ryckas med. För mig tog det 1,5 år att fasa ut mina tjockare skor...
      Lycka till med din löpning!

      Radera