Status?

Hade någon frågat statusen på mig igår hade jag svarat URUSEL, hahaha. Efter lördagens fest så har jag följande notes to self:

1. Vid 42 års ålder så ska man inte gå på efterfest som varar fram till typ klockan 04:00...
2. Efter klockan 12 ska man BARA dricka VATTEN!
3. Varannan vatten FRÅN BÖRJAN!
4. Inte glömma att ta Resorben INNAN man går och lägger sig!

Jajajaja, det var ändå värt det och för att "straffa" mig själv bestämde jag mig redan igår när jag låg i soffan och försökte hålla mig vaken så länge det gick utan att det blev pinsamt att jag idag skulle göra någon form av statustest på mig själv. Var står jag nu? Vilken fart känns ok?

Så idag efter att ha blandat ihop min simtid med min coach (simmade 45 minuter själv men mest för att jag redan var där och det var inte särskilt inspirerat eller bra men men) så kom jag hem och tog på mig det här:

Ja, jag vet att man inte ser klok ut i buff och hörlurar men jag får så ont i öronen av de där plopparna att jag nu köpt ett par riktiga lurar även om man ser ut som ett fån :-P 

Planen var i alla fall köra 15 km i någorlunda fart. Eller ja, inte max utan mer lite snabbare än vanlig distansfart utan att det sliter. Inte så snabbt som halvmara fart utan kanske mer marafart? Jag vet ju inte för jag har ju ännu inte sprungit någon mara även om planen på New York i höstas var att hålla ca 4:40 min/km fart. Så jag tänkte att jag kör väl på den farten +/- för att veta vart jag står. Första kilometern gick på 4:58 men det var ok sen försökte jag hitta rätt ansträngning. Snabbaste kilometern gick på 4:18 och långsammaste förutom första gick på 4:42. Det kändes bra även om jag inte fick en sån där jämn känsla och det såg jag ju sedan på kilometertiderna. Inte så konstigt egentligen. Jag har bara sprungit korta fartpass på band det sista och längre pass i skogen där man inte kan titta på kilometertider öht. 

För två år sen hade jag klarat detta passet och legat mycket jämnare i fart men jag får vara nöjd att snittet ändå blev 4:29 min/km på hela passet. Det kändes ändå som ett bra värde att utgå ifrån för kommande träning. 

Någon kanske undrar varför jag inte gick och la mig igår när jag var så trött? Jag kämpade så gott jag kunde men stensomnade 10 minuter in i andra halvlek mellan Paris St Germain och Olympique de Marseille. Varför kollar jag på detta då? Jo, resten av familjen gillar ju fotboll och faktiskt jag med. Att det igår var premiär för David Beckham gjorde det extra speciellt. Folk må säga vad de vill men mina favoritspelare är just Zlatan och Beckham. Och ja, jag har sett dem båda två IRL. VM 2006 i Tyskland. Matchen Sverige-England i Köln. Den som slutade 2-2. Och någon gång ska jag berätta den långa historien om min erfarenhet av den matchen. Att som svensk och med "svenskkläder" sitta mitt bland engelsmän var inte det lättaste om man säger så. Men då såg jag Beckham på nära håll och blev riktigt starstruck. Inte så mycket av hans utseende utan över hans kapacitet som spelare. Han slog tre hörnor från nära där vi satt och de var nästan på pricken exakt likadant slagna. Man har ju hört historier om hur han tränat vissa frisparkar typ 10000 gånger. Jag tror att han tränat en del på att slå hörnor oxå...

Jag var riktigt besviken att jag inte fick se Zlatan spela just den matchen då han var skadad. Det enda jag fick se av honom var när han linkade in på planen efter matchen och kramade sina lagkamrater. 

Annars var jag nog mest imponerad av Anders Svensson som värmde upp vid sidan av planen HELA matchen. Jag tror fanimig att han sprang längre än de som spelade, hahaha. 

Men om man är trött och bakis missar man när Beckham är inblandad i Zlatans 2-0 mål och man får titta på det dagen efter. Här en bild jag sparat i min telefon, en bild på två giganter enligt mig: 

Huruvida jag kommer att vara någon gigant eller ej i år på mina lopp det återstår att se. Nu börjar i alla fall den riktiga träningen.