Det fanns en tid när jag inte ställde klockan på lördagsmorgnar för att springa ett långpass i skogen med en god vän. Fjärran fanns insikten om den energi och livskvalité ett sådant pass ger.
Det fanns en tid när jag varje fredagkväll drack alldeles för mycket vin på fredagsmyset och sen vaknade bakis på lördagen. Fjärran fanns insikten om att man kan dricka ett eller två glas för att det är gott, inte för att "döva" eller bli berusad.
Det fanns en tid när jag blev så uppslukad och för hårt driven av mina prestationsmål att jag tappade det rätta fokuset. Fjärran var glädjen över att bara springa och inte bry sig om kilometertider.
Det fanns en tid när jag ägnade mycket tid och energi åt att umgås med "fel" vänner och ge för mycket av mig själv till "fel" personer. Fjärran var jag mig själv och mitt bästa jag men jag visste helt enkelt inte bättre.
Det fanns en tid när jag dömde andra för hårt och hade svårt att förlåta. Fjärran var jag den mer ödmjuka person jag är idag som insett att förlåta är det finaste och bästa man kan göra inte bara för "mottagaren" utan även sig själv.
Det fanns en tid när jag tappade bort mig själv för det var så krävande att vara mamma. Fjärran var jag insikten att man blir inte en bra mamma när man inte är sig själv.
Det fanns en tid när jag tränade av fel anledningar. Fjärran var jag förståelsen vad träningen gör främst för min själ och inte min kropp.
Det kommer en tid när allt kommer att falla på plats ännu mer. Då jag kommer att inse att allt som händer gör det utav en anledning för att jag inte ska stagnera, för att jag ska inse vad som är viktigt och för att jag ska bli en ännu bättre människa.
*******************
För ett år sen togs nedan kort på mig på Maldiverna. Jag var lyckligt ovetande att jag bara två veckor senare skulle skada mig. Skadan blev startskottet på en följd av händelser som gjorde 2012 till ett år jag helst vill glömma. Men låt oss titta på bilden igen, för den är en av mina favoritbilder på mig själv. I detta ögonblicket var jag där och då. Fjärran allt det som annars pockar på uppmärksamhet när man är i sin vardag. Om 2012 lärt mig något så är det att vara mer här och nu. Uppskatta det lilla men även det stora. Jag vet inte alls vilka som läser min blogg mer än några stycken som brukar "ge sig till känna". Min blogg håller på att ändra karaktär. Den blir mer "naken" och ärlig. Den kommer fortsättningsvis innehålla inlägg om min träning då det är en så stor och viktig del i mitt liv men den kommer även innehålla annat. På så sätt är kortet även passande för kortet är mer naket och mer "jag" för det är så jag vill skriva. Ganska självutlämnande ja men nu blir det så. Så, vad tror ni? Vill ni fortsätta läsa? Jag kommer i alla fall fortsätta skriva...
Det fanns en tid när jag varje fredagkväll drack alldeles för mycket vin på fredagsmyset och sen vaknade bakis på lördagen. Fjärran fanns insikten om att man kan dricka ett eller två glas för att det är gott, inte för att "döva" eller bli berusad.
Det fanns en tid när jag blev så uppslukad och för hårt driven av mina prestationsmål att jag tappade det rätta fokuset. Fjärran var glädjen över att bara springa och inte bry sig om kilometertider.
Det fanns en tid när jag ägnade mycket tid och energi åt att umgås med "fel" vänner och ge för mycket av mig själv till "fel" personer. Fjärran var jag mig själv och mitt bästa jag men jag visste helt enkelt inte bättre.
Det fanns en tid när jag dömde andra för hårt och hade svårt att förlåta. Fjärran var jag den mer ödmjuka person jag är idag som insett att förlåta är det finaste och bästa man kan göra inte bara för "mottagaren" utan även sig själv.
Det fanns en tid när jag tappade bort mig själv för det var så krävande att vara mamma. Fjärran var jag insikten att man blir inte en bra mamma när man inte är sig själv.
Det fanns en tid när jag tränade av fel anledningar. Fjärran var jag förståelsen vad träningen gör främst för min själ och inte min kropp.
Det kommer en tid när allt kommer att falla på plats ännu mer. Då jag kommer att inse att allt som händer gör det utav en anledning för att jag inte ska stagnera, för att jag ska inse vad som är viktigt och för att jag ska bli en ännu bättre människa.
*******************
För ett år sen togs nedan kort på mig på Maldiverna. Jag var lyckligt ovetande att jag bara två veckor senare skulle skada mig. Skadan blev startskottet på en följd av händelser som gjorde 2012 till ett år jag helst vill glömma. Men låt oss titta på bilden igen, för den är en av mina favoritbilder på mig själv. I detta ögonblicket var jag där och då. Fjärran allt det som annars pockar på uppmärksamhet när man är i sin vardag. Om 2012 lärt mig något så är det att vara mer här och nu. Uppskatta det lilla men även det stora. Jag vet inte alls vilka som läser min blogg mer än några stycken som brukar "ge sig till känna". Min blogg håller på att ändra karaktär. Den blir mer "naken" och ärlig. Den kommer fortsättningsvis innehålla inlägg om min träning då det är en så stor och viktig del i mitt liv men den kommer även innehålla annat. På så sätt är kortet även passande för kortet är mer naket och mer "jag" för det är så jag vill skriva. Ganska självutlämnande ja men nu blir det så. Så, vad tror ni? Vill ni fortsätta läsa? Jag kommer i alla fall fortsätta skriva...
Jag tycker nog att bloggar som blandar och visar upp livet och träningen från olika sidor är mest givande att läsa. Sedan måste det ju vara ett medvetet beslut kanske och jag själv gör exempelvis inte det av olika anledningar :)
SvaraRaderaJag håller med dig vad gäller bloggar!
RaderaJag har en väninna som skriver en mycket personlig blogg men hon är anonym (fast jag vet ju att det är hon). Det är en svår balansgång att dela men inte för mycket. Well, jag kanske ändrar mig om ett tag och raderar allt och börjar skriva om bara skor istället, vi får se :-)
Nej gör inte det, även om jag gärna läser dina åsikter om skor och blir inspirerad också :)Jag läser din blogg av olika anledningar, dels för jag är sjukt imponerad av alla tjejer som är snabba och delar med sig av träningstips och intervallpass eller bara inspiration att våga ta ut sig lite mer. Men det är som sagt ett plus om man får veta mer om personen också, det ger ett djup, även om jag inser att man säkert skulle få en annan bild om man träffade personen i verkligeheten.
RaderaTack R-M!
RaderaJa, jag försöker blanda och visst är det nog så att man bygger upp en bild av en person som kanske sen inte motsvarar verkligheten. Lite som att läsa en bok och bilda en uppfattning om hur karaktärerna är/ser ut och sen se filmen och bli besviken när det inte alls överensstämmer med det man byggt upp själv.
Jag st
Halva kommentaren försvann, här kommer fortsättningen:
RaderaJag står för det jag skriver och hoppas att det går fram vem jag är även om inte allt kan göra det så hoppas att om vi någon gång skulle träffas att jag inte gjorde dig allt för besviken ;-)
Bilden är fantastisk! Du ser så glad ut! Och jag kommer definitivt fortsätta läsa. Jag tycker du skriver på ett intressant sätt. Jag är rätt kräsen när det kommer till bloggar. Det är inte många jag läser varje dag. De som jag gillar är just de som är "egna". De är ofta väldigt olika sinsemellan men har det gemensamt att de som skriver gör det på sitt eget vis, att de inte apar efter någon annan. Du är en av dem så fortsätt gärna skriva! Låter som du blir klokare och klokare för varje år.
SvaraRaderaÅh tack Tove!
RaderaOch ja fortsätter den här klokheten vet jag inte vart det slutar ;-)
Likt Tove gillar jag också bloggar som är lite egna..en del bloggare undrar man ju om de är på riktigt liksom, bara superlativ om allting och livet är på topp hela tiden och självberömmet vet inga gränser, eller "vinn denna och denna sak", nää ärliga bloggar av smarta personer är bra, du uppfyller båda de kriterierna.
RaderaTack Tove och Magnus att jag uppfyller era kriterier för en bra blogg och jag kan bara säga: Dito! :-)
RaderaDet är därför jag gillar din blogg! den nakna sanningen är alltid den bästa...Finaste Eva :)
SvaraRaderaSå är det Alexandra, tack :-)
RaderaJa, jag hänger väl kvar då om du tjatar :)
SvaraRaderaBra inlägg för övrigt!
Hahaha, Magnus din gamla bloggräv ;-)
RaderaDin blogg (som ju hette Medeldist då) var en av de första bloggarna jag började läsa och dig har jag ju även träffat IRL! Kommer alltid komma ihåg hur du så snällt tejpade min fot efter Varvet förra året så att festen kunde fortsätta :-)
Tack!
Hehe..jo the party must go on, eller vad det heter :)
RaderaEller hur? Värdinnan kan ju lixom inte ligga på soffan och lämna sina gäster att helt själva dricka upp skumpaförrådet! ;-)
RaderaJag tycker du skriver bra. Jag kan känna igen mig i mycket. För några av oss så är träning mycket mer än att bara nöta timmar och känna sig stark, det är en god vana... och det är viktigt om man har haft dåliga vanor tidigare. Det är en befrielse och ett gissel samtidigt. En kärlek som ömmar, en sätt att ha chans på sig själv, att välja den där kvällen utan vinet och bärsen, eller att bara skratta åt duktighet och krumbukter. Livet är inte en tävling i duktighet. Många tror det när de studerar oss "träningsfreaks" utifrån. Men det är bara ett sätt att leva, för man måste vara lite störd för att göra det och det är en befrielse. Kör hårt Eva, jag hejjar på dig!
SvaraRaderaCM, tack för din kommentar och du är klok du.
RaderaDu har så rätt i det du skriver och precis du tror jag att man behöver ha varit lite crazy för att bli klok och inse vissa saker. Livserfarenhet helt enkelt.
Fortsätt skriva du med! :-)
Mycket klokt är redan sagt i kommentarerna och självklart kommer jag fortsätta läsa, det är det genuina och äkta som är intressant och det får jag läsa om hos dig! En blogg där både träningen och livet går upp och ned och där jag får ta del av det!
SvaraRaderaEn käck blogg där det hela tiden glatt rapporteras om härliga, superlånga pass tidigt på morgonen och sedan iväg till något hippt innerstadsställe för lite ekologiskt fika/Instagram-porr som så många skitnödiga bloggar är nedlusade med ger jag inte mycket för!
Tack Staffan för din kommentar!
RaderaInstagram-porr, hahaha, förstår precis vad du menar. Nä, här blir det mer text och kanske någon avslöjande bild på grönkål ;-)
OK, jag gör ett undantag och klassar inte Grönkål som Instagram-porr då :), men var vänlig och fota inte i motljus eller på färglad tallrik ihop med matchande ljuslyktor ;)
RaderaLovar! :-)
RaderaEva! jag kommer alltid att vara med dig eller lige bakom dig:) jag älskar att läse det du skriver och jag älskar att lyssnar och prata med dig på vår pass i Skogen! Du är grym och en fantastisk vännina! Jag känna ingen som är så generös och klok som du! Tack för att du finns! Knus!!
SvaraRaderaTack Tine att du got my back covered så att ingen kan komma smygande på mig bakifrån ;-) Vi har många fina pass och gemensamma saker att se framemot! Knus!
RaderaDu är ganska klok du med <3
Klart jag kommef ortsätta att läsa! Det lär nog bara göra bloggen ännu bättre och helhjärtad! Bra skrivet Eva :)
SvaraRaderaTack bästa Ida! :-)
SvaraRaderaTack Jenny för din kommentar som tyvärr inte syns?!
SvaraRaderaWell, fina ord - tack! /Eva