Friskusloppet Varberg

Efter 18 km i skogen igår så var det ju inte tänkt att jag skulle springa tävling men lite sugen blev jag i alla fall igår kväll så det bestämdes hastigt att det nog skulle bli en liten vända ner till Varberg på nationaldagen.

Det var ca 19 grader och mulet när vi åkte ifrån Göteborg vid nio-tiden imorse men ju mer söderut vi kom desto mer sprack det upp och temperaturen kom upp en bra bit över 20 strecket. Well, vi var ju redan på väg så det var bara att parkera, efteranmäla sig och försöka hålla sig i skuggan.

Det fanns både en 5 km´s tävling och kanske att jag skulle valt den istället för 10 km´s slingan med tanke på värmen men men det går an att vara efterklok :-P

Starten gick och det var MÅNGA som tjurrusade, inte jag, jag låg på ca 4:05 tempo första kilometern och det kändes bra. Men strax efter 2 km tog både värmen och den SABLA vinden, som kändes som en varm hårtork rätt emot en då den var sydlig och ganska frisk, överhanden över mig. 26,5 grader var det när vi startade, jag återkommer till tenperaturen vid målgång...

Vi startade vid södra delen av fästningen och sprang längs vattnet ner mot något som heter Apelviken där vi vände (de som sprang 5 km vände vid kurorten). För att ni ska förstå hur mycket det blåste just nära Apelviken kan jag informera er om att detta är ett surfarparadis, no more comments necessary lixom...

Jag låg nu i alla fall jämt i tempo ca 4:15 och hade passerat några tjejer som sprungit alldeles för fort i början (precis som jag brukar göra!). Ca 500 meter innan vändpunkten började jag se löparna som redan vänt och längst fram såg jag den unga tjejen som ledde. Hon låg i täten med KILLARNA! Underbart och heja skrek jag till henne och fick ett leende tillbaka. När jag så passerade vändpunkten och inte sett någon mer tjej så fattade jag att jag låg tvåa. Fort gick det inte men jag hade INTE klarat att springa fortare och bestämde mig för att inte låta någon passera och försökte haka på några killar som låg lite framför mig. När jag passerade samma ställe själv där jag sett ettan så såg jag trean och fyran, de låg ca 300-400 meter bakom mig och jag sa till mig själv att bita ihop och bara tänka på placering, en dag som denna fanns det inte någon chans på pb.

Kämpade mig ikapp två killar men då de började sacka var jag tvungen att gå om dem. En kille kom ifatt mig och vi låg jämsides i ca 1,5 km innan jag var tvungen att släppa honom.

Vid vändpunkten där 5 km´s löparna vänt så stod det en funktionär och ropade: Du ligger solklart tvåa. Men jag hade ingen aning om hur nära tjejen efter mig låg...

Sista 3 km var det riktigt motigt och att det var flackt var inte riktigt sant även om det stod så i inbjudan. Lite mer böljande upp och ner skulle jag vilja kalla det!

Nu såg jag i alla fall fästningen men visste att man var tvungen att runda den innan man gick i mål. Maken och sonen stod och hejade precis när man passerade 9 km vid fästningen och jag fick återigen rapport om att jag låg tvåa. Undrade var trean befann sig för nu var jag grymt trött men bestämde mig för att INTE vända mig om.

Hörde nu speakerna säga att här kommer tvåan i damklassen Eva Fridman, nummer 122 i det karakteristiska Hälle-linnet och förstod då att jag klarat andraplaceringen!

Satte mig ner efter målfållan och fick jag vet inte hur många muggar vatten av maken och sonen. Både att dricka och att hälla över mig för jag var HELT slut...

Jag såg flera som kollapsade efter målgång och det var riktigt otäckt. Fick då information om att temperaturen nu stigit till 30,5 grader!!! Nä, det är för varmt att springa i sådana temperaturer och efter x antal muggar vatten över mig hade jag fått så mycket svettsalt i ögonen att jag nästan kände mig blind.

Ettan hade gått i mål på ca 37:30 som tvåa totalt i loppet - vilken tjej!

Dagens tid på 43:07 är inget som jag hurrar över men jag kunde INTE sprungit fortare idag, jag klarar inte värmen lika bra som andra. Sub40 får vänta tills det blir sub15 grader ;-)

Trean kom in på 43:53 så jag hade hållit avståndet hela vägen de där 300-400 metrarna som jag låg före vid vändpunkten och gladdes åt detta.

Hörde hur Emelie Öhrstig, skidåkerskan gick i mål på 46 minuter och gladde mig åt att jag i alla fall tog mig i mål innan henne ;-)

Jag är verkligen glad åt min placering och att få gå upp på prispallen som tvåa - tanten slog sig in emellan de två andra som var ungefär hälften så gamla som jag :-P