Nästan som ett skämt...

Idag var det dags för lunchpass igen. 10,92 km sprangs med Maraton-Johan som haft en segdragen höst pga Borrelia.

Vinden och blåsten var nästan som ett skämt och när vi trodde att vi skulle få lite medvind så blev det istället lite mer motvind. Mellan några hus kom det en kastvind som kom som en vägg emot oss och det blev som att "stampa på stället".

Dock är jag glad att jag kom ut för ikväll tror jag att soffan kommer att dra en del. Idag är den mörkaste dagen på länge och när man tittar ut genom fönstret är det svårt att avgöra om klockan är 08.00, 12.00 eller 21.00...

Imon blir det i alla fall ett morgonpass för att få ihop dagen. Jag hoppas på mindre regn och blåst men utsikterna verkar inte så lysande för den prognosen...