Jag hinner/orkar inte...

Inte ens det här hjälpt mig att få upp energin:



Både igår och idag har varit SEGA dagar då jag inte riktigt orkat eller hunnit med allt :-(

Igår sprang jag 7,5 km med en kund i lugnt tempo och sen var väl tanken att jag skulle ut på en runda själv men det blev inte av. Dock fick jag till ca 15 minuter effektiv styrka nere i källaren medans sonen spelade COD...

Idag var det då tänkt att jag skulle få till åtminstonde ett litet distanspass, men icke! Det är för tryckande varmt så jag orkar inte...gick ner i källaren och körde lite styrka i min TRX istället.

Vissa dagar suger musten ur en och när man två dagar i följd inte hunnit med en bra lunch i tid så hinner jag inte ikapp...well, imon är en ny dag, eller hur? Och då j-vlar ska jag få till ett bra löppass!

Jag, ödmjuk? Tydligen inte!

Jag var på fest förra veckan och utav de som var där så var det faktiskt inte så många jag kände. Men jag tycker alltid att det är kul att träffa nya människor och jag fascineras över samtalsämnen som avhandlas och folks åsikter om ditten och datten. När det sedan dricks alkohol så kan det ibland bli många skratt, bråk, meningsskiljaktigheter och lite annat smått och gott :-O

Och förra veckans fest var inget undantag. Till en början höll jag lite låg profil men efter att jag hållit tal till "jubilaren" så kunde jag "slappna av" och fokusera mer på sällskapet vid bordet där jag satt.

Jag brukar inte "pracka på" andra åsikter om träning och dess vara eller inte vara och än mindre brukar jag prata om min EGNA träning om inte någon specifikt frågar. Men när det kommer fram vad jag jobbar med hälften av min arbetstid och att jag är sjukgymnast i botten så kan vissa diskussioner leda åt verkligt intressanta håll. Otaliga är de gånger som det frågats om hur man ska träna och frågats om diverse åkommor. Vågar inte ens tänka på hur det är vara läkare och undrar ibland hur vissa personer "kan med" att fråga vissa frågor. Well, jag är en vuxen människa och brukar sätta ner foten när det blir för "mycket".

Självklart så kom löpning på tal och då man bor i Göteborg: Varvet. En tjej sa att hon precis sprungit Varvet för fjärde gången. Vad kul sa jag och fick motfrågan om jag själv sprungit. Ja, svarade jag. På vilken tid då frågade tjejen. 1.32 svarade jag. Åh herregud, fick jag som respons. Det måste du väl vara nöjd med var nästa replik från tjejen. Faktiskt inte, svarade jag. Vad säger du, svarar hon då och fortsätter med: Det var väl inte speciellt ödmjukt sagt. ALDRIG att jag kommer att säga vad jag sprungit på för då skulle väl du säga att jag är dålig!
Varför skulle jag det? svarade jag. Och vad menar du med att jag inte är ödmjuk? Jag sätter mina egna mål efter mina egna förutsättningar och min egna kapacitet. I år var mitt mål att gå under 1.30 och därför var jag besviken efter loppet. Lika besviken hade jag varit om min målsättning var 2.20 och jag kom in på 2.25. Det handlar inte om tiden utan målet. Besvikelsen är ju lika stor oavsett tiden, eller? Jag jämför mig inte med andra utan bara med mig själv, varför kan inte du det?
Och de som inspirerar mig mest är inte eliten utan främst de som går från noll och springer Varvet. En av tjejerna i min löparskola för 1,5 år sen hatade att springa och för mig var det en stor utmaning att få henne att tycka att det är "roligt" att springa. I höstas ringde hon mig och berättade att hon sprungit Midnattsloppet, hon som aldrig trodde hon skulle springa ett lopp. Och när jag dagen efter Varvet fick ett sms från samma tjej där hon berättade att hon sprungit Varvet och att jag sått ett frö när hon gick min löparskola om att kanske hon skulle klara det och att hon nu gjort det, fick mig att börja gråta. Så jag förstår inte vad du menar med att jag inte är ödmjuk? Känner du mig?
Då reste hon sig och gick på toa utan att säga ett ord. Bra sagt, sa två killar vid mitt bord och när hon kom tillbaka valde jag att inte fortsätta diskussionen utan lämnade det därhän och undvek tjejen resten av kvällen (och hon undvek väl mig oxå).

Så, vad säger ni? Vad är det att vara ödmjuk? Är det att inse sina egna svagheter och styrkor och inte framhålla sig själv i tid och otid? Det är en del, tycker jag. Jag känner även ödmjukhet inför mycket annat; så som livet, vänner, att få vara frisk och leva i ett underbart land.

Definition på ödmjukhet på engelska:
"Near the ground; not high or lofty; not pretentious or magnificent; unpretending; unassuming"

På svenska:
"Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar. Framförallt så är en ödmjuk person alltid villig att ge upp och startar inte strider. Falskt är dock att ödmjuka personer är rädda."

I rest my case, för oftast säger konflikter/diskussioner mer om andra än om dig själv...

Friskusloppet Varberg

Efter 18 km i skogen igår så var det ju inte tänkt att jag skulle springa tävling men lite sugen blev jag i alla fall igår kväll så det bestämdes hastigt att det nog skulle bli en liten vända ner till Varberg på nationaldagen.

Det var ca 19 grader och mulet när vi åkte ifrån Göteborg vid nio-tiden imorse men ju mer söderut vi kom desto mer sprack det upp och temperaturen kom upp en bra bit över 20 strecket. Well, vi var ju redan på väg så det var bara att parkera, efteranmäla sig och försöka hålla sig i skuggan.

Det fanns både en 5 km´s tävling och kanske att jag skulle valt den istället för 10 km´s slingan med tanke på värmen men men det går an att vara efterklok :-P

Starten gick och det var MÅNGA som tjurrusade, inte jag, jag låg på ca 4:05 tempo första kilometern och det kändes bra. Men strax efter 2 km tog både värmen och den SABLA vinden, som kändes som en varm hårtork rätt emot en då den var sydlig och ganska frisk, överhanden över mig. 26,5 grader var det när vi startade, jag återkommer till tenperaturen vid målgång...

Vi startade vid södra delen av fästningen och sprang längs vattnet ner mot något som heter Apelviken där vi vände (de som sprang 5 km vände vid kurorten). För att ni ska förstå hur mycket det blåste just nära Apelviken kan jag informera er om att detta är ett surfarparadis, no more comments necessary lixom...

Jag låg nu i alla fall jämt i tempo ca 4:15 och hade passerat några tjejer som sprungit alldeles för fort i början (precis som jag brukar göra!). Ca 500 meter innan vändpunkten började jag se löparna som redan vänt och längst fram såg jag den unga tjejen som ledde. Hon låg i täten med KILLARNA! Underbart och heja skrek jag till henne och fick ett leende tillbaka. När jag så passerade vändpunkten och inte sett någon mer tjej så fattade jag att jag låg tvåa. Fort gick det inte men jag hade INTE klarat att springa fortare och bestämde mig för att inte låta någon passera och försökte haka på några killar som låg lite framför mig. När jag passerade samma ställe själv där jag sett ettan så såg jag trean och fyran, de låg ca 300-400 meter bakom mig och jag sa till mig själv att bita ihop och bara tänka på placering, en dag som denna fanns det inte någon chans på pb.

Kämpade mig ikapp två killar men då de började sacka var jag tvungen att gå om dem. En kille kom ifatt mig och vi låg jämsides i ca 1,5 km innan jag var tvungen att släppa honom.

Vid vändpunkten där 5 km´s löparna vänt så stod det en funktionär och ropade: Du ligger solklart tvåa. Men jag hade ingen aning om hur nära tjejen efter mig låg...

Sista 3 km var det riktigt motigt och att det var flackt var inte riktigt sant även om det stod så i inbjudan. Lite mer böljande upp och ner skulle jag vilja kalla det!

Nu såg jag i alla fall fästningen men visste att man var tvungen att runda den innan man gick i mål. Maken och sonen stod och hejade precis när man passerade 9 km vid fästningen och jag fick återigen rapport om att jag låg tvåa. Undrade var trean befann sig för nu var jag grymt trött men bestämde mig för att INTE vända mig om.

Hörde nu speakerna säga att här kommer tvåan i damklassen Eva Fridman, nummer 122 i det karakteristiska Hälle-linnet och förstod då att jag klarat andraplaceringen!

Satte mig ner efter målfållan och fick jag vet inte hur många muggar vatten av maken och sonen. Både att dricka och att hälla över mig för jag var HELT slut...

Jag såg flera som kollapsade efter målgång och det var riktigt otäckt. Fick då information om att temperaturen nu stigit till 30,5 grader!!! Nä, det är för varmt att springa i sådana temperaturer och efter x antal muggar vatten över mig hade jag fått så mycket svettsalt i ögonen att jag nästan kände mig blind.

Ettan hade gått i mål på ca 37:30 som tvåa totalt i loppet - vilken tjej!

Dagens tid på 43:07 är inget som jag hurrar över men jag kunde INTE sprungit fortare idag, jag klarar inte värmen lika bra som andra. Sub40 får vänta tills det blir sub15 grader ;-)

Trean kom in på 43:53 så jag hade hållit avståndet hela vägen de där 300-400 metrarna som jag låg före vid vändpunkten och gladdes åt detta.

Hörde hur Emelie Öhrstig, skidåkerskan gick i mål på 46 minuter och gladde mig åt att jag i alla fall tog mig i mål innan henne ;-)

Jag är verkligen glad åt min placering och att få gå upp på prispallen som tvåa - tanten slog sig in emellan de två andra som var ungefär hälften så gamla som jag :-P

En varm lördag

10 km i skogen denna dag var verkligen en pärs med 25 grader i luften, puh. Det planerade fartpasset får skjutas på till en annan dag :-)

Och sonen som spelade fotbollscup var helt seg efter 5 matcher i gassande sol. Här en bild på hans trötta ben i gräset:





Nu är vi hemma och har öppnat verandadörren och lyssnar på soundchecken inför kvällens Håkan Hellström konsert som är på Slottsskogsvallen. Vi kommer få en egen "snik-lyssning" då vi bor så nära och det tackar vi för!

Och när "Du är snart där" spelas ikväll kommer inte ett öga vara torrt - that's for sure.

Lite dejá-vu

Det är nästan två veckor sen jag sprang i de här skorna sist:

Då var det Varvet som skulle springas. Idag var det mitt pass över broarna som skulle springas i samma skor och faktiskt samma kjol. Även vissa partier längs samma blåa linje som den 21/5-2011.

Således lite dejá-vu känsla helt enkelt. Och faktiskt även till den 22/5-2010 (!) om man ser till värmen som då var 27 grader; idag "bara" 25...

Inga tider att hurra över för jag var seg efter gårdagens fest och för lite sömn. Avsaknaden av vätska (hur smart var det Eva?) gjorde att totalansträngningen var ganska hög :-P

Men passet blev av och det var bra för med alla man ska hinna träffa och allt man ska hinna göra när man är ledig gör att jag inte vet när jag ska hinna klämma in ett litet längre pass...

Ha en fin dag i det underbara vädret! Bäst att passa på och vara ute för man vet ju inte hur länge det håller i sig...

Mjukt och mjukt

Efter dagens MBC-pass så begav jag mig ut på en åh-jogg på 11 km. Egentligen var det tänkt att det skulle bli två varv i Änggården idag (18 km) men det varken hanns med eller fanns ork till det.

Annars går dagen i "mjukhetens" tecken. Mjuka var skorna som jag sprang i (Nike Free, se bild) och mjukt var underlaget (i alla fall om man bortser från kottar och stenar):


Och att vara mjuk innerst inne är inte fel det heller och det är ju jag :-)

Sen om min hjärna kommer att vara mjuk precis som min kropp imon efter stundande 40-års kalas för en av mina finaste barndomskamrater det återstår att se.

Avslutar inlägget med några tänkvärda ord om en annan slags mjukhet, nämligen ödmjukhet sagt av någon som en del anser är en galning och några andra anser är ett geni:

"Uncertainty is a sign of humility, and humility is just the ability or the willingness to learn." - Charlie Sheen

Vilken j-vla dag!!!

Vet inte var jag ska börja men just nu känner jag bara att jag vill att denna dagen ska vara över...

När ALLT går emot en, både på det personliga planet och det yrkesmässiga, suck...

Kände mig således inte speciellt sugen på dagens backintervaller som skulle springas här:

10 stycken närmare bestämt. Orkade inte ställa in klockan utan körde bara. Försökte jobba på tekniken och bibehålla hög benföring alla 10 gångerna uppför och kände väl att jag lyckades ganska bra.

Känner mig nu helt slut i både skallen och benen men får försöka ta tag i mig själv inför kvällens utomhuspass. Och efter det fika med en väninna så att dagen kanske kan sluta lite mer i dur än moll...

Dagens citat:

"Character is like a tree and reputation like a shadow. The shadow is what we think of it; the tree is the real thing." - Abraham Lincoln