WetRockRace 2013

Vinst i damklassen för Team Loverunning! Tack bästa Eleonor som pushade mig HELA vägen! Ovan ser ni oss skåla efter målgång. 

Men vi tar det från början: 

Vi hämtade upp Eleonor vid halv tio och styrde kosan mot färjelägret i Tuvesvik på Orust. Eleonor och jag tog färjan till Gullholmen och make+son tog färjan till Käringön. 

Det var race briefing och sen höll jag i en gemensam uppvärmning i ca 15 minuter. Det var då ganska varmt och svetten rann rejält. Kan ju även ha berott på att jag strax innan smörjt in mig med manetkräm...

Därefter inlämning av väskor i hamnen och sen ställa sig i starten. I nummerordning. Vi hade nummer 23 av ca 70 lag (herrlag, damlag och mixed). 

Starten gick och även om jag sagt att vi inte skulle tjurrusa så blev det så ändå Främst ville vi komma ikapp lag 9 som vi såg som våra främsta konkurrenter. Strax innan vi passerat en kilometer så såg vi ryggarna på dem och strax därefter så gick vi om och de lade sig bakom oss nästan kloss an. 

Redan här började jag känna att den första ganska kuperade kilometern som gått på 4:07 direkt satte sig i kroppen i värmen. Dessutom kommer jag inte ihåg när jag sprang så fort sist. Det började redan här bli riktigt slitigt och jag fick säga till Eleonor att dra ned på farten. 

Efter det böljande gruspartiet på Härmanö så kommer man in i ett litet skogsparti och vid ca 5 km är första checkpointen. 

För att ni ska förstå lite bättre av min beskrivning så klipper jag här in kartan av bansträckningen: 

Efter skogspartiet så tar löpning över stora klippor vid. Här började jag känna att vi hade gått ut alldeles för hårt och jag ville att damlaget som låg bakom skulle gå om så att vi kunde ta rygg på dem. Men det ville de inte trots att vi stannade. Efteråt så förstod vi att en av tjejerna i det laget blev riktigt dålig och mer eller mindre kollapsade där och de fick bryta. Både Eleonor och jag fick lite dålig samvete när vi fick höra detta. Det var ju inte meningen att vi skulle driva dem så hårt. Den relativt hårda öppningen hade ju nästan tagit knäcken på mig med. Jag hade redan här tankar om att börja gå, vad är det jag håller på med, osv osv. Eleonor var dock grym på att pusha så det var bara att bita ihop. 

Så kom vi i alla fall till checkpoint två och blev tilldelade våra badmössor för den första längre simsträckan. Strax där innan så hade ett annat damlag passerat oss och vi undrade vart det första tagit vägen. Det var ju först efteråt som vi fick reda på att de brutit. 

Här valde vi att simma ut till udden, dvs längre men man nyttjar strömmen bättre. När jag såg att det andra damlaget simmade den kortare och svårare vägen och bröstsimmade så tänkte jag att här kommer vi att få ett försprång på dem på den ca 300 meter långa simningen. 

Dock hade jag ingen kraft alls. Jag var så trött att simningen gick ganska uselt. Eleonor som sett mig simma innan trodde att det skulle vara jag som skulle dra i simningen istället blev det hon med mig strax bakom. 

Sen lite längre löpning igen på Vallerö, kortare vattenpassage över till Tornö som jag tycker är den ön som är svårast att springa på. Mycket upp och ned, ris att riva benen på och lätt att välja "fel väg". 

Här såg vi inte det andra damlaget alls och när vi kom till den kortare men ganska svåra simningen över till Vedholmen så blev vi informerade av några åskådare att vi var första damlag. Här insåg jag att om jag bara kunde hålla ihop det så skulle vi vinna då vi var bättre simmare. 

Ned till sista checkpointen och sen sista simsträckan över till Käringön. Upp ur vattnet och sista biten upp till ön på en lång badstege och sen kortare löpning på asfalterad gångväg ned till hamnen. Här tryckte Eleonor mig i ryggen eller baken när det gick lite uppför - tack bästa du, det behövdes! 

Passering av kiosken och sen in i hamnen för löpning på bryggan och i mål vid sjöräddningsstationen. 

Enorm lycka över vår vinst så klart även om loppet kunde disponerats bättre. Jag var klart den sämre lagpartnern igår och är glad att jag hade en så stark lagkamrat som Eleonor. 

Min Öloppspartner Maria kom på tredje plats med sin man i mixed klassen och kom in några minuter innan oss - kul! 

Inför nästa helgs större utmaning så ska vi disponera loppet LITE bättre. Det är så mycket längre och vinns inte på den första löpsträckan...

Tack snälla Eleonor och tack arrangörerna av WetRockRace - ni rockar! Hoppas ni kör nästa år igen även om jag förstår att det finns en viss tvekan då det är ett enormt frivilligarbete som ni lägger ned. Mitt förslag är: begränsa antalet platser och höj anmälningsavgiften - vi kommer ändå!