Se upp i skogen!

Ja ni som läst min blogg ett tag vet att jag älskar att springa i skogen men vet även att jag vurpat en del i skogen och att jag träffat på en del lustiga figurer där - läs bl.a. om väskmördaren här (som för övrigt nog ingen skulle trott på om jag inte haft med mig ett vittne på denna tur). Igår var det så dags för dubbelvarv i Änggårdsbergen. På denna smala stig, lite längre fram (bild tagen vid ett annat tillfälle):

Så sprang jag i godan ro. Hade hittat ett bra flow och var inne i min lilla bubbla. Precis när jag ska passera ett träd som står på höger sida om den smala stigen så blir jag varse att det bakom trädet står en man med kamerastativ och tar kort på något på trädstammen. Han har ju varit "gömd" bakom trädstammen så jag ser ju honom inte förrän då. Jag blir vettskrämd för det är sällan som jag ser någon alls just på denna delen av slingan jag brukar springa. Jag blir så chockad att jag reflexmässigt tar ett sidoskutt åt vänster. Precis när jag gör detta så HÖR jag hur det knakar till i ryggen och jag faller handlöst på vänster sida. Skrapar upp vänster armbåge, knä och tumme. "Fotografen" frågar hur det gick, UTAN att vända sig mot mig utan fortfarande med ögat i kameran. Jag säger ok och ser då att det är något djur, typ en skalbagge som han håller på att fota. Han ber om ursäkt att han skrämde mig där han stod gömd bakom trädet. Ok, säger jag och reser mig och stapplar vidare. Går ca 100 meter innan jag börjar springa igen. Nu med ett kortare steg och som en skadeskjuten kråka. Vet att jag är en bit hemifrån och vet även att det mesta blir bättre om man rör på sig. Så jag fortsätter att springa och kör även ett andra varv. Då är han borta från stället där han stått. 

Idag känns inte min rygg ok. Det känns som ett ryggskott. Musklerna är typ i kramp då de reflexmässigt dragit ihop sig för att skydda ryggen när jag förmodligen gjorde en plötslig rotation i nedre delen av ryggen. Det mest klassiska är ju snöskottning; man böjer i ryggen och vrider och så är ryggskottet ett faktum. Jag är väl mer utsatt med min sneda rygg där det finns klara obalanser mellan vänster och höger sida och detta plötsliga rörelsemönster klarade inte min bål att parera. Well, jag kan i alla fall röra mig och det är ju bästa medicinen för att bli bättre snabbare. Jag ska försöka mig på att simma idag för att se om det lättar. Löpning är uteslutet idag. 

Efter denna encounter med förmodad entomolog så åkte vi i alla fall ned till havet. På denna klippan satt vi och lite längre bort ser man några av öarna som vi ska "forcera" den 3/8 på Öloppet. 

Precis när vi satt där så kom en båt som jag kände igen, ambulansbåten Hjärtrud (försökte ta kort men den var en bit bort och min iPhone tar inte de bästa bilderna på håll). Alltså är det någon som försöker säga mig något? Dåligt omen? Hahaha. Nä, nu får det vara nog på roligheterna. Inga mer skador nu och verkligen inga fler färder med Hjärtrud, det räcker med den från förra året!