Ja, på Centralen hade jag eftersnack med de här två tjejerna:
Miranda Kvist och Anna Holmgren. En av de stora behållningarna var att få träffa andra riktigt duktiga idrottare. Man kan ju undra hur jag passade in i den skaran bland ultralöpare, extremsportare och triatleter :-P Det var nog bara Thomas Didriksson och jag som var "vanliga" motionärer. Vi ska båda springa maran i år för första gången medans de andra genomfört ultralopp på 100 miles, genomfört Iron man och andra extremsporttävlingar. Respekt säger jag bara!
När Martin Flinta efter sin insats slängde sig av cyklen och lade sig på bandet och knappt kunde prata efter att ha cyklat 20 km i hastighet 45 km/h, eller ca 350 watt så kunde han nästan inte få fram ett ord till Claes Åkesson och Jonas Colting:
Ser jag till min egna prestation så är jag glad över vissa saker och mindre glad över vissa andra.
Positiva saker:
1. Foten höll
2. Jag har en bra löpteknik
3. Jag tog mig tillbaka efter att ha haft en dipp
4. Jag vann min sträcka
Negativa saker:
1. Jag drogs med i farten alldeles för tidigt och kanske att jag hade presterat bättre om jag gått ut lugnare MEN att jag låg i så hög fart i början stressade norrmannen som inte kom ikapp mig sen trots att jag fick sänka farten
2. Jag klarar inte värme alls. Det var så varmt och all svett rann ner i mina korta tights. Den där skaljackan vi hade på oss var ingen hit om man säger så.
3. Jag gillar verkligen inte löpband. Det montona dunkandet passar mig inte alls. Jag vill springa ute. I slutet BRÄNDE det nästan i mina fötter.
4. Jag fick ingen luft! Det var torrt och varmt i studion och att fukta munnen hjälpte väldigt lite.
Summa sumarum: En klart godkänd prestation med tanke på omständigheterna.
Underbart bra arrangerat och alla var superdupertrevliga - en stor eloge till Gore Tex för detta!
Nu ska jag ta hand om mitt knä som fick sig en smäll igår på väg till tunnelbanan och jag trillade i en trappa...aldrig får man slappna av...
Nedan kort klipp där ni kanske kan få en uppfattning om mitt steg (tack Miranda för film):
Miranda Kvist och Anna Holmgren. En av de stora behållningarna var att få träffa andra riktigt duktiga idrottare. Man kan ju undra hur jag passade in i den skaran bland ultralöpare, extremsportare och triatleter :-P Det var nog bara Thomas Didriksson och jag som var "vanliga" motionärer. Vi ska båda springa maran i år för första gången medans de andra genomfört ultralopp på 100 miles, genomfört Iron man och andra extremsporttävlingar. Respekt säger jag bara!
När Martin Flinta efter sin insats slängde sig av cyklen och lade sig på bandet och knappt kunde prata efter att ha cyklat 20 km i hastighet 45 km/h, eller ca 350 watt så kunde han nästan inte få fram ett ord till Claes Åkesson och Jonas Colting:
Ser jag till min egna prestation så är jag glad över vissa saker och mindre glad över vissa andra.
Positiva saker:
1. Foten höll
2. Jag har en bra löpteknik
3. Jag tog mig tillbaka efter att ha haft en dipp
4. Jag vann min sträcka
Negativa saker:
1. Jag drogs med i farten alldeles för tidigt och kanske att jag hade presterat bättre om jag gått ut lugnare MEN att jag låg i så hög fart i början stressade norrmannen som inte kom ikapp mig sen trots att jag fick sänka farten
2. Jag klarar inte värme alls. Det var så varmt och all svett rann ner i mina korta tights. Den där skaljackan vi hade på oss var ingen hit om man säger så.
3. Jag gillar verkligen inte löpband. Det montona dunkandet passar mig inte alls. Jag vill springa ute. I slutet BRÄNDE det nästan i mina fötter.
4. Jag fick ingen luft! Det var torrt och varmt i studion och att fukta munnen hjälpte väldigt lite.
Summa sumarum: En klart godkänd prestation med tanke på omständigheterna.
Underbart bra arrangerat och alla var superdupertrevliga - en stor eloge till Gore Tex för detta!
Nu ska jag ta hand om mitt knä som fick sig en smäll igår på väg till tunnelbanan och jag trillade i en trappa...aldrig får man slappna av...
Nedan kort klipp där ni kanske kan få en uppfattning om mitt steg (tack Miranda för film):
Fint löpsteg och grattis till en fin prestation!!
SvaraRaderaJag har inte hängt med så mycket i bloggvärlden p g a semester men varför var ni tvungna att springa i jacka???
Tack Staffan! Och när man är på semester så behöver man inte hålla sig uppdaterad, det är väl en del av semestern? ;-)
SvaraRaderaDet var en del av "jippot" att ha jackorna. Det var en superlätt jacka (som förmodligen kostar multum!) men som inte släpper igenom något!!! Den ska ju klara vind och väta. Men sen så släpper den ju inte ut så mycket heller och när man svettas mycket som jag gör och ännu mer igår då kroppen gjorde ALLT för att kyla ner mig så var ju den där jackan inte så kul. Att förlora bara några procent i vätskebalans påverkar ju ens prestation ganska mycket och även om jag försökte dricka lite hela tiden för att åtminstonde få i mig lite så räckte det inte. Sen mot slutet så höll jag faktiskt på att kräkas och tur var väl det att jag slapp det i direktsändning (cykeltjejen innan kräktes ju en del när hon gled av sin cykel).
Extremsport helt enkelt ;-)
Är HELT slut i kroppen idag...
Ha en fin helg!
P.S. Man kunde under sin sträcka få röstat fram via nätet väderutmaningar och då var ju jackan en del av det: Regn, vind eller sol. Som tur är slapp jag det på min sträcka :-) D.S.
RaderaAh, snyggt med filmen!
SvaraRaderaVilken upplevelse!
Tack! Ni ser/hör väl Colting som frågar om jag vill ha vatten och sportdryck? Som han sen servade kontinuerligt. Sen torkade han även bort svetten ur ansiktet med en handduk. Det ni! Det händer inte varje dag ;-)
Radera