Min telefon funkar inte och jag känner mig lite hjälplös och "naken". Men sen när jag verkligen tänker efter så känns det samtidigt skönt. Jag "slipper" sitta och knappa på den hela tiden och kan ägna mig åt annat.
Jag letar efter bilder att lägga upp på bloggen och hittar bilder från Lenas och min resa till New York i mars förra året. Jag kan inte fatta att det snart är ett år sen vi var där. Morgonjogg i "parken", shopping, helikoptertur över Manhattan m.m. Helt enkelt härligt umgänge med en av mina bästa vänner. Vi "påbörjade" vår vänskap i en annan världsmetropol; Paris. Vi får väl se vart resmålet går nästa gång, Gasellen?
Och i november kommer jag åka till The Big Apple igen. Denna gång för att springa genom fem stadsdelar för att sen gå i mål i Central Park. Jag ryser bara jag tänker på det och känner att alla vägar detta året kommer inte leda till Rom, de kommer att leda till New York.
Idag 11 km terränglöpning i Änggården. På skare och "spårigt" underlag. Ett riktigt fotledsstukningspass eller fotledsstärkande pass, det beror ju på vad som händer under passet ;-) Och jag trillade inte där utan efteråt när jag skulle hämta posten. Inte fattade jag att vår asfalterade uppfart var glashal. En fin bula på högerknäet blev det. Det där knäet som sonen kallar för mitt ärriga knä. Det som alltid får ta alla smällar när jag trillar.
För trillar gör jag en del och klumpig är jag med och det får mig återigen att tänka på New York. För det var i New York som min telefon började strula första gången. Kanske för att jag fipplade med fingarna när jag skulle ta kort på Lena utanför Madison Square Garden och tappade den på gatan så att glaset gick sönder. Efter det så blev den sig aldrig riktigt lik även om glaset byttes ut.
Nästa vecka kommer det en ny telefon. Den som kommer att följa med mig på nästa resa och som nu är försäkrad så att jag klarar mig när klumpigheten slår till igen. Och som kan ta bilder på nya ärr på mitt knä men även på en svettig Eva när hon gått i mål den 4/11...
Jag letar efter bilder att lägga upp på bloggen och hittar bilder från Lenas och min resa till New York i mars förra året. Jag kan inte fatta att det snart är ett år sen vi var där. Morgonjogg i "parken", shopping, helikoptertur över Manhattan m.m. Helt enkelt härligt umgänge med en av mina bästa vänner. Vi "påbörjade" vår vänskap i en annan världsmetropol; Paris. Vi får väl se vart resmålet går nästa gång, Gasellen?
Och i november kommer jag åka till The Big Apple igen. Denna gång för att springa genom fem stadsdelar för att sen gå i mål i Central Park. Jag ryser bara jag tänker på det och känner att alla vägar detta året kommer inte leda till Rom, de kommer att leda till New York.
Idag 11 km terränglöpning i Änggården. På skare och "spårigt" underlag. Ett riktigt fotledsstukningspass eller fotledsstärkande pass, det beror ju på vad som händer under passet ;-) Och jag trillade inte där utan efteråt när jag skulle hämta posten. Inte fattade jag att vår asfalterade uppfart var glashal. En fin bula på högerknäet blev det. Det där knäet som sonen kallar för mitt ärriga knä. Det som alltid får ta alla smällar när jag trillar.
För trillar gör jag en del och klumpig är jag med och det får mig återigen att tänka på New York. För det var i New York som min telefon började strula första gången. Kanske för att jag fipplade med fingarna när jag skulle ta kort på Lena utanför Madison Square Garden och tappade den på gatan så att glaset gick sönder. Efter det så blev den sig aldrig riktigt lik även om glaset byttes ut.
Nästa vecka kommer det en ny telefon. Den som kommer att följa med mig på nästa resa och som nu är försäkrad så att jag klarar mig när klumpigheten slår till igen. Och som kan ta bilder på nya ärr på mitt knä men även på en svettig Eva när hon gått i mål den 4/11...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar