Stod vid sidan igår på Midnattsloppet och det kändes ganska konstigt. Sist jag hejade på ett lopp var nog Stockholm maraton 2009 när jag skrek mig hes när jag bla hejade på Tröskelkungen.
Det var jättesvårt att urskilja människor när alla har samma färg på tröjan och emellanåt fick jag titta bort för att kunna koncentrera mig igen.
Lyckades dock med mitt uppdrag att heja på mina två väninnor som sprang. Sen tog jag cykeln hem och somnade bums.
Idag ett litet längre pass på 16,9 km i moderat fart (snitt 4:55).
Idag två veckor kvar till Tjejmilen och efter att igår stått brevid längtar jag idag efter att stå på startlinjen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar