Till Farmor

Idag på julafton strax innan lunch sprang jag genom Västra Kyrkogården, passerade graven med namnet "Frisk", ned genom Nya Varvet, under Älvsborgsbron och hem genom Majorna för att återigen landa hemma precis vid Slottsskogen.

Under hela runda tänkte jag på min farmor. Vi firade alltid julafton hos henne ändå fram till julen 1994. Sommaren 1995 så gick hon bort och julen 1995 måste nog gå till historien som en av de mest absurda jular någonsin i vår familj. Något som jag dock inte tänker berätta just idag utan det får bli en annan gång.

Min farmor Maja, ja så hette hon, överlevde sin man, min farfar Harry (känns namnet igen?) med exakt 20 år. Han gick bort sommaren 1975, dagen innan min mammas födelsedag. Han hade för övrigt två födelsedagar precis som min pappa, but that´s another story för ett annat tillfälle det med ;-)

Min farmor var den bästa diplomaten som höll ihop släkten och det var hon som alla lyssnade på i alla lägen för hon var så klok och trygg. Efter hennes bortgång blev inget sig likt utan det blev bråk och hårda ord och idag har jag inte så mycket kontakt med min pappas släkt. Tråkigt men sant.

För henne betydde hennes barnbarn allt. Hon hade ett gammalt piano i sitt finrum och ovanpå detta så hade hon kort på alla sina barnbarn som hon var så stolt över. Hon hade alltid tid för oss och många var de gånger som vi fick vara hemma hos henne när hon hade bakdagar (då satt jag i trappen där hon ställt allt för att svalna och jag tyckte att jag var i himlen), sylt och saftningsdagar eller något annat som hade med mat att göra. Ibland skickade hon iväg mig till affären med en inhandlingslista och hennes börs. Jag skulle köpa det som stod exakt på listan och sen skulle jag redovisa pengar och kvitto. Tyckte hon att det tog för lång tid så skällde hon på en när man kom tillbaka och hon kollade extra i sin börs att man inte tagit några kronor och köpt godis.

Hon hade alltid sju sorters kakor i stora plåtburkar med smörpapper mellan varje lager kakor och man fick bara välja tre, inte mer. Inget frosseri här inte. Till jul när jag var liten fick jag en flaska 33 cl Apotekarnes Julmust. Själv blandade hon julöl och julmust.

Hon hade ett litet men hemlagat julbord och på kvällen åt vi alltid lutfisk. Åsså tittade vi på hennes favoritprogram "Karl-Bertil Jonsson julafton".

Jag förstår nu att de där jularna var en trygghet och att de format vem jag är idag. Jag känner att jag vill ta över stafettpinnen och några skrattar åt min "julfascism" men det skiter jag i.

Så idag på passet gick mina tankar till min farmor. I år när jag känt mig ledsen, ensam och otrygg så har jag tänkt på henne. Hon som gav så mycket till oss alla i familjen och som för alltid kommer att vara så saknad. Så om jag fick önska mig bara en sak skulle det vara att hon suttit hemma hos oss idag och att jag hade fått bjuda igen för alla jular som hon gett mig så mycket.

Efter passet tog jag fram och tittade på mina favoritkort på henne. Det när hon var ung och står brevid sin bästa väninna och det när hon var gammal och sitter i den där stolen som hon alltid satt i när hon var hemma hos mina föräldrar. Jag känner hur hon sitter och tittar ner på oss och skrattar åt det faktum att hennes barnbarn Eva är galen i grönkål och propsar på att göra allt själv. Jag tror nog att hon är glad och faktiskt stolt.

Så tack Farmor för alla fina jular och andra ögonblick - jag saknar och älskar dig så mycket!